Det är nog rätt stor skillnad i taktil känsla

Säkerligen, Nikons har ju även plastfattning och saknar bländarring, men det är det mot ett gammalt manuellt objektiv också. Sedan blir ett sådant förstås större i varierande grad pga behov av adapter.

Voigtländer 40mm 1.2 är fantastiskt och super skarpt redan på 2.2. Jag fotar ofta på 1.2 och får fina skarpa bilder även där. Det gäller bara att veta på vilket avstånd från objektet den är som bäst nen en kompakt 28mm f2 hade suttit fint från Voigtländer.

Det är ju det jag menar, man behöver blända ned för att det ska bli ordentligt skarpt, särskilt om man inte bara vill att det är skarpt i mitten. Så är åtminstone inte Apo-Lanthar 35 och 50 mm. I vart fall 50:an levererar full skärpa vidöppet och kanterna är inte så fasligt långt efter. Hur objektivet beter sig har rätt stor betydelse beroende på vad man är ute efter. Att 40/1,2 och 50/1,0 är som de är beror nog inte enbart på konstnärliga ambitioner hos Voigtländer/Cosina, utan även att de inte kan konstruera objektiv i en storlek som många nyare autofokusobjektiv med hög ljusstyrka när de även ska gå att sälja med M-fattning.

Voigtländer har ju ett 28/2 Apo-Lanthar numera och om de är i stil med de tidigare som finns till Z så lär man inte kunna klaga på prestandan. Dock är det ju inte så litet som det här 40/2. Jag kollade lite snabbt med tumstocken och 40/2 är lite kortare än mitt Super Takumar 55/1,8 utan adapter. Kan nog nästan blir lite knepigt på ett större hus i och med att det är så kort, även om diametern väl är snäppet större.