Stjernhimmeln. Strindbergs celestografier, bortom dimma och villfarelser – Hideyuki Ishibashi

Sveriges ledande, och mest kontroversiella författare och dramatiker decennierna kring sekelskiftet år 1900, var i perioder djupt engagerad i experiment inom fysik, kemi, guldmakeri, fotografi, måleri . . . Varje vetenskaplig och konstnärlig disciplin mer eller mindre uppslukade August Strindberg, framkallade då och då eufori, ömsom uppgivenhet, i värsta fall psykotiska episoder. 

Japanske konstnären och fotografen Hideyuki Ishibashi, född 1986, kan även han beskrivas som att vara uppslukad. Av August Strindberg i allmänhet och dennes unika celestografier i synnerhet, det vill säga de fotografier där Strindberg utan kamera och linser trodde sig ha fångat den oförvrängda natthimlen ovan hustrun Frida Uhls morföräldrars gods Dornach i Österrike 1893–94. Endast sexton, från glasplåtar icke-fixerade papperskopior, existerar idag – dömda att med tiden slutgiltigt svartna. 

Med utgångspunkt i celestografierna, i en lika intrikat som poetisk utställning med dagböcker, grafik, teckningar, fotografier och dioramor, framställda med hjälp av såväl svunna fotografiska processer som med datorkraft och GPS, väcker Hideyuki Ishibashi subtila frågor till liv om fotografins väsen, om sanning och villfarelse, om förflutet och framtid. Efter mötet med Vintergatans mysterier vänder besökaren hemåt, om nu inte mer eller mindre besatt så med största sannolikhet fylld av fascination över människans aldrig sinande törst efter klarhet.