I jordens dolda värld
Murgråsuggor är landlevande kräftdjur som trivs i fukt och bryter ner organiskt material. De kan ta upp tungmetaller och används för att mäta markföroreningar.
I en ny utställning på Passagen i Linköping öppnas dörren till kompostens hemligheter. Genom mikroskopbilder blir det osynliga synligt – ett myller av liv som både fascinerar och påminner om jordens avgörande betydelse för vår framtid.
I en rymlig före detta saluhall i centrala Linköping finns konsthallen Passagen, där en smal gång mellan de båda utställningshallarna just har målats i en mörkbrun kulör. Det är inför utställningen ”Natura Obscura”, och i just den delen ska besökaren kunna få en känsla av att ha kommit in i jordens inre – och på väggarna hänger närbilder av det fascinerade liv som pågår långt inne i en vanlig trädgårdskompost.
Utställningen består av tre konstnärliga projekt av fotografen Lena Granefelt: ”Flora Supersum”, ”The Linnean Collection” och så ”Kompost – metamorfos”, där hon i samarbete med mikrofotografen Håkan Kvarnström har skildrat en komplex värld som inte syns.
– Mitt intresse för kompost väcktes på allvar när jag gick en trädgårdsmästarutbildning på Skillebyholm. Något av det häftigaste på kursen var när vi alldeles i början fick anlägga en kompost och sticka ner en pinne i den. När vi dagen efter kom dit och drog upp pinnen var den alldeles varm; arbetet och nedbrytning var i full gång direkt, berättar Lena Granefelt.
Omöjligt att se
För att undersöka och fånga det som hände där inne använde hon först sin egen kamera med ett makroobjektiv.
– Sedan fick jag syn på Håkans bilder när han gästade Naturhistoriska riksmuseets Instagram. Bilderna hade han tagit med sin svepelektronmikroskopkamera, och de var så otroligt häftiga!
Lena tog kontakt, och fick med honom på ett konstnärligt samarbete med att gå igenom jordhögarna från hennes trädgårdskompost för att utforska det liv som gömde sig bland äppelskal och pinnar.
– Det är bara att leta med hjälp av mikroskopet. Några arter kan vara flera millimeter stora, men de allra flesta är helt omöjliga att upptäcka med blotta ögat, berättar Håkan Kvarnström.
Kejsarfotingar är mångfotingar (”tusenfotingar”) som bryter ner dött växtmaterial och förbättrar jorden. Svenska arter kan ha över 230 ben och får fler segment vid varje ömsning. Vid fara rullar de ihop sig och utsöndrar giftig vätska. Vissa kan bli upp till tio år gamla.
Krävande process
I utställningen finns några bilder som är tagna med traditionellt makroobjektiv och några där Håkan har använt ett ”vanligt” ljusmikroskop. Men de flesta är framtagna med svepelektronmikroskop, något som kräver en minutiös arbetsmetod.
– När du har hittat det du vill avbilda måste det torkas ut, men strukturen ska fortfarande vara intakt. De första stegen blir därför att fixera alla proteiner och lipider, alltså fetter, och sedan låta preparatet gå igenom en alkoholserie, förklarar Håkan Kvarnström.
Det sker gradvis med olika koncentrationer – från 30 procent upp till 100 procent. Till sist behandlas preparatet med antingen flytande kolsyra eller en kemikalie som heter HMDS, som inte har någon ytspänning. Då kan det sista vattnet dunsta bort utan att det blir några förvrängningar.
– Man kan likna det vid resultatet av frystorkning; det är helt intakt. Allra sist krävs en beläggning som kan leda bort elektronerna i mikroskopet, så då applicerar jag ett guldskikt som är cirka 10 nanometer tjockt. (10 nanometer = 10 miljondels millimeter, red anm.)
– Det kan mycket väl ta en hel dag att preparera det som ska avbildas, säger han.
En (hittills) oidentifierad varelse som Lena och Håkan hittat i komposten.
Bakterier bryter ner organiskt material i kompost och bildar värme och näringsrik jord. Temperaturen kan nå 70 °C och dödar ogräsfrön och skadliga mikroorganismer. I en enda tesked jord kan det finnas flera miljarder bakterier.
Naturnära färgläggning
Resultatet blir bilder som kan ha flera hundra tusen gångers förstoring, och objekten behöver inte vara större än ett hundratal nanometer.
Men bilderna är svartvita, så det har gått åt mycket tid till att färglägga dem i efterhand.
– Ibland kan det vara svårt att veta vilka färger alla de här figurerna har i verkligenheten, men vi har valt att låta allt gå i olika bruna nyanser. Dels för att få hålla ihop bilderna i serien, men även för att min tanke alltid har varit att det ska vara en färgsättning som jag kan återskapa med ljussättning i en studio. Inte en plastig neonfärgsättning som i en tecknad film, utan ett studio- eller naturligt ljus med varma färger, säger Håkan Kvarnström.
Stenkrypare är snabba jägare som fångar småkryp med giftiga framben. De trivs under stenar och bark och är nyttiga eftersom de äter skadeinsekter.
De bestämde dock tidigt i projektet att de inte har vetenskaplig redovisningsskyldighet.
– Vi har primärt utgått från att bilderna ska vara snygga. Men med sagt: vi har varit noga med att allt som är på bilden ska vara hämtat ur min trädgårdskompost, undvikit att manipulera eller ändra motiven och så långt det är möjligt angivit vilken art det är på bilden, säger Lena Granefelt.
Hoppstjärtar finns över hela världen och andas genom huden, vilket gör dem känsliga för uttorkning och föroreningar. De lever av svampsporer och växtrester och är viktiga nedbrytare i jorden.
Politisk dimension
De har fått ihop cirka 40 bilder som platsar i serien, men på utställningen i Linköping räknar de med att enbart kunna visa 21 av dem. Printarna är i storlek 50x70 cm och inramningen är gjord med finess:
– Vi har tagit hjälp av en rammakare i Västberga som haft gammal björk liggandes på sin tomt. Den har han sågat upp och använt för att göra ramar till bilderna. De är vindpinade och lite ruffa, nästan som drivved. Det passar väldigt bra till uttrycket i bilderna, säger hon.
Men även om det har varit konstnärliga avvägningar som har dominerat urval och presentation så finns det en annan dimension också förklarar Lena Granefelt:
– Att värna om jordhälsan är i grunden ett politiskt projekt. Efter att ha sett den här utställningen ska man aldrig vilja hälla ut något giftigt i marken. Livet i jorden är själva förutsättningen för vår överlevnad – utan matjord kan vi inte odla, och utan odling kan vi inte leva.
Amöbor är encelliga organismer som kan lära av erfarenheter och ändra rörelser vid stimuli. De äter genom att omsluta sin föda med sina ”falska fötter”.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
2 Kommentarer
Logga in för att kommentera