Hästen i fokus på Fotografiska
Angelina Jolie: White Horse in Meadow, 2001 © David LaChapelle 2001
I utställningen "Like a horse" på Fotografiska i Stockholm visas ett hundratal bilder tagna av ett trettiotal etablerade fotografer. Kuratorn Sophie Mörner har satt samman en utställning som visar människans relation till hästen.
Med en intention att bredda avbildningen av hästen, olika sammanhang och kulturella kontexter har utställningens curator Sophie Mörner i samarbete med Fotografiska, samlat 100-talet verk för att belysa frågor kring hästens roll idag. Detta i en mångdimensionell blandning där fotografen, queerteoretikern och hästnörden – alla kan hitta något.
– Kulturen kring ridsport och hästintresse blir ofta förtalad. Hur detta är kopplat till att det är en företeelse som förknippas med flickor och kvinnor, tycker jag är intressant. Jag ser gärna denna utställning som en reflektion kring västvärldens fördomar om den ”priviligierade tjejsporten” som jag anser är en förminskande och snäv bild utav hur hästen lever och används idag. I större delen av världen är den fortfarande nödvändig som transport och arbetshäst. Jag hoppas på att urvalet av bilder kan lyfta perspektivet och skifta blicken mot ett bredare sammanhang, säger Sophie Mörner.
Foto: Yann Arthus Bertrand
I utställningen visas fotografi, videoverk och installationer av välkända internationella fotografer som Mary Ellen Mark, Herb Ritts, David LaChapelle och Charlotte Gyllenhammar sida vid sida med yngre svenska videokonstnärer och fotografer. Till exempel Erika Larsen som fotograferat Amerikas ursprungsbefolkning tillsammans med sina hästar, samt Theresia Viskas starka serie Stallflickor, där hon lyckas fånga stallflickornas liv i hela dess breda spektra av stora känslor, hårt arbete, gemenskap, ensamhet och en outsinlig kärlek till hästarna.
– Like a Horse lyfter fram hästen som djur och symbol med en stor respekt och stringens. Här samsas humor med sensualism och arbetsvardag med glamour och kraft, allt i hög konstnärlig relevans. För oss är en tematisk samlingsutställning relativt ovanligt, vilket gör det extra roligt att kunna presentera den här starka utställningen som är kurerad med en fantastisk känsla av Sophie Mörner, berättar Pauline Benthede, Exhibition Manager på Fotografiska.
Sophie Mörner lever och verkar i New York och har under de sista tio åren arbetat som gallerist och publicist. Det numera kultförklarade fotomagasinet Capricious Magazine som hon startade 2006, var en plattform för unga oetablerade fotografer att få sina bilder publicerade.
Upprinnelsen till utställningen Like a Horse är den bok som Mörner redigerade i samband med tioårsjubileet av magasinet Capricious Magazine. För Mörner som ridit i hela sitt liv var valet av tema självklart; och boken High Tails gavs ut efter flera år av research och insamling av fotografier.
– Det skiljer enormt mycket mellan att ge ut en bok och kurera en utställning. Verken väljs efter helt andra premisser och många av fotografierna som ingick i High Tails höll inte för att hängas utan urvalet här är ett annat. I mitt arbete kombinerar jag ofta etablerade konstnärer och bidrar till att ge nya begåvningar exponering och tillgång till en större plattform, vilket märks tydligt i Like a Horse, avslutar Sophie Mörner.
Utställningen Like a horse visas fram till den 3 september i år.
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
10 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Ridning är ingen publiksport, jämför med hur många tittare fotboll och hockey drar, det är den enkla förklaringen, väldigt få bryr sig om ridning, oavsett kön.
Kvinnor som utövar sport och idrott är inte lika intressanta för sportjournalister att skriva om, även om det sakta ändras till det bättre. Det är bara att notera hur mycket uppmärksamhet herrfotboll resp damfotboll får i media. Damfotbollen har under de senaste åren ändå lyckats betydligt bättre än herrfotbollen internationellt ...
Här finns en intressant studie om könsstereotyper när sportjournalistiken behandlar ridsport:
http://centrumforidrottsforskning.se/wp-content/uploads/2014/04/Man-kvinnor-hast.pdf
Damfotboll är mycket mycket mindre ön herrfotboll, inte konstigt att det får mindre uppmärksamhet. Det är också sämre. För att inte nämna damhockey som är uruselt.
Den dagen damhockey är lika bra och lika stort som herrhockey får det lika mycket uppmärksamhet och pengar. Få vill se det, få vill betala för att se det. Det är den enkla orsaken.
Sedan försöker vissa få det till någon form av diskriminering vilket är trams. Precis som att Christer Sjögren får sämre betalt och mindre uppmärksamhet än Madonna. Har det med kön att göra? Nej. Någon vänsterorienterad genusvetare skulle säker försöka hävda det. men det gör det inte sant.
http://www.dn.se/sport/tjejer-far-mindre-del-av-kakan/
"Men trots att ridsporten drar in mest pengar av samtliga individuella idrotter visar DN:s egen uträkning (se ovan) att man inte på långa vägar räcker till vid en närmare jämförelse med exempelvis ishockey: Den som är aktiv i landets mest pojkdominerade idrott får i snitt en tredjedel mer pengar per år än den som utövar landets mest renodlade flicksport."
Artikeln är några år gammal, så det kanske har blivit bättre. Jag är inte tillräckligt idrottsintresserad för att ha hängt med så jättemycket de senaste åren.
Stor förening, många medlemmar = mycket pengar.
Liten förening, färre medlemmar = mindre pengar.
I svensk idrott är det lagidrotterna som är störst och populärast.
Kan tyckas rimligt att fördelningen går till på det sättet. Lägger in ett exempel från Göteborg Stads utvärdering 2013. Det visar sig faktiskt att flickor får MER per tillfälle än pojkar. Den totala summan för pojkar blir dock större då de är fler aktiviteter. Då skulle man med vänsterfeministiska glasögon kunna säga att flickor är diskriminerade. Men det är de ju inte, de får to m med per aktivitetstillfälle.
Pojkar 1 729 606 aktiviteter x 5kr = 8 650 000 kr
Flickor 979 923 aktiviteter x 5.50 kr = 5 389 000 kr
kartläggning visade att pojkar stod för 64 procent och flickor för 36 procent
av aktiviteterna. Bidraget för flickor ligger på 5.50 kr per aktivitet och för pojkar
på 5 kr per aktivitet. Feministerna hävdar alltså att flickor får mindre, men det är ju faktiskt inte sant, de får mer.
...vilket får mig att tänka på en bild av Helmut Newton.
//Anders