Solen sjönk långsamt bakom bergen medan en ensam vandrar klättrade uppför den steniga stigen. I ryggsäcken bars bara det nödvändigaste – en ficklampa, lite torkad frukt och en gammal karta med handritade markeringar. Tystnaden var nästan total, bruten endast av vindens sus och det avlägsna plaskandet från en bäck någonstans längre ner i dalen. Det spelade ingen roll vart vägen ledde – det var rörelsen i sig som räknades.

I det lilla köket doftade det av nymalet kaffe och nybakat bröd. På bordet låg en halv läst tidning, ett par glasögon och en kaffekopp med ett mönster av blå blommor längs kanten. Utanför fönstret föll regnet mjukt mot gatstenarna. Det var en av de där dagarna då ingenting behövde hända, och det räckte mer än väl.

Avbeställa detta utskick?
Vill du i fortsättningen inte få dessa utskick så kan du avbeställa dem här.

Avsluta din profil på Fotosidan.se?
Vill du inte längre vara medlem? Klicka här för att avaktivera ditt medlemskap.

(#ID#) Skickat till #email#