Merläsning
Annons
Så förenklar och effektiviserar AI vardagen för fotografer
Annons
Som fotograf eller videograf vet du att kreativiteten ofta kommer när du minst anar det – på väg till en location, i bilen efter ett kundmöte, eller mitt under en plåtning när ljuset faller på ett sätt du inte förväntat dig. Men i ett yrke där fokus ligger på att fånga ögonblick, är det lätt att egna tankar, bildidéer eller feedback från kunden glöms bort.
Läs mer...






























12 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Där slog du huvudet på spiken. Håller fullständigt med! Skulle inte vilja ha någon av bilderna på väggen. Upptrissade priser pga känd fotograf, men halvmediokert som fotokonst. Åtminstone Frank, Adams, Avedon och Penn, här, har gjort betydligt bättre bilder än dessa. Det tycker i alla fall jag.
Det sorgliga är att man inte får kritisera konst. Allt är oantastligt.
Några av bilderna gillar jag. Andra säger mig ingenting.
Ett par av bilderna är så välkända att det inte längre går att bedöma dem.
Moonrise Hernandez är en av Adams mest kända, men också enligt mitt tycke en av hans mindre bra. En bild som kom till av en slump på hemväg från en fototur. Månupgången gick så snabbt att han inte hann mäta ljuset ordentligt utan han tog bilden på chans och negativet blev inte bra, så dset krävdes lite extra jobb med den vid belysningen i mörkrummet. Det har skrivits en massa skit om detta, att Adams manipulerade sina bilder lika mycket som en del gör i ps idag, men de har inte fattat ett skit. Därför har den blivit mycket omtalad. Men ingen av hans toppenbilder direkt, som jag ser det.
Jag tror inte att han bara chansade. Han använde loony-11-regeln (med lite modifiering) efter vad jag har läst om hur det gick till.
Konst som objekt är ju lite svårt att fånga. Det handlar väl dels om att ha ett stycke historia i fysisk form och den magi man tillskriver det. Även om man inte tycker att varje bild i sig är den mest fantastiska i alla de avseenden man vanligtvis bedömer dem efter, är bilderna pusselbitar till otvivelaktigt stora konstnärskap. Till stor del är det förstås som spekulationsobjekt det handlas med dem – men det behöver inte vara så illa som det låter. Jag tänker mig att om gallerister kan göra en rejäl hacka så frigör det resurser att köpa in andra fotografers verk, och det är ju inte så dumt för fotovärlden i stort. Håller inte med om att konst är oantastlig, snarare tycker jag mig se ett ganska friskt ifrågasättande. Jag har själv stått och blängt på några vintagekopior av Ansel Adams utan att bli sådär jättetagen – delvis kanske som en reaktion mot att Adams är aningen hajpad.
Förvisso erkända fotografer men flera av bilderna känns som andra sortering.
Ser i tråden att många har svårigheter att ta till sig dessa bilder. Ja, alla har sina ögon och sin smak. Så kommer det alltid att förbli.