Annons

Explosioner ch skottlossningar i Norge

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag undrar om Robert Capas bilder även de räknas som smaskiga bilder att gotta sig i? Utan hans bilder skulle ingen kunna återse D-dagen från första stund. Förmodligen fick han stå ut med spott och spe eftersom han bar kamera istället för vapen och var där på fri vilja.

De få gånger trafikoffer hört av sig till mig har rört sig om de kan få bilderna för att bearbeta händelsen.
 
Jag undrar om Robert Capas bilder även de räknas som smaskiga bilder att gotta sig i? Utan hans bilder skulle ingen kunna återse D-dagen från första stund. Förmodligen fick han stå ut med spott och spe eftersom han bar kamera istället för vapen och var där på fri vilja.

Till skillnad mot fotografer som bara åker förbi en olycka och knäpper, eller dagens krigsfotografer som arbetar på liknande sätt, var Robert Capa en del av de stridande förbanden som fick utstå samma umbäranden och risker som de. Det gjorde att det blev en viss samhörighet mellan soldater och fotografer/journalister.
De som är intresserade av krigsjournalistik bör läsa Michael Herr:s bok Rapporter. http://www.bokus.com/bok/9789185011384/rapporter/ Den avslöjar en del av de lögner som fortfarande sprids om Vietnamkriget av våra medier samt berättar massor om hur det vara att jobba som journalist och fotograf i Vietnam under kriget. Vietnam var det sista kriget där USA lät journalister jobba fritt, på grund av att journalisterna vägrade sprida den propagandabild som USA, i sann odemokratisk ordning, ville sprida till sina invånare. En mycket bra bok.

För övrigt:
Idag går mina tankar till alla tusentals oskyldiga människor som fått sätta livet till i USA:s krigsföring i Irak, Afghanistan och Libanon. Även de miljontals som fått sina liv förstörda genom orättfärdiga fängslanden och tortyr, fördrivning från sina hem och fått nära och kära dödade, är värda en varm tanke. Dessa övergrepp, tortyr och mördanden av oskyldiga sker just nu när du läser detta. Om vi alla tog ställning mot så skulle det kunna göra skillnad. Det är bättre att bry sig om sådant vi kan försöka påverka än det som redan är försent att ändra. Sveriges insats att hjälpa NATO bomba civila installationer i Libanon är hjälp till krigsbrott och en stor skam för Sverige. Jag skäms för mitt land som blivit en lydig hund under husse USA:s knutna näve.
 
Sveriges insats att hjälpa NATO bomba civila installationer i Libanon är hjälp till krigsbrott och en stor skam för Sverige. Jag skäms för mitt land som blivit en lydig hund under husse USA:s knutna näve.

Ja, självklart. Att vara medborgare i ett land som istället är knähund till en mördare som Muammar Gadaffi i Libyen är förstås något som gör att man kan se sig själv i spegeln med stolthet varje morgon.
 
En annan hörnpelare är skyddet för den enskilda individen och den enskildes integritet. Vilket inte alltid går hand i hand med den fria pressen. Därför uppfattas pressen ibland som ett nödvändigt ont (eller i vissa fall enbart ett "ont").
Av en liten minoritet i specifika situationer, ja. Om det vore en utbredd uppfattning så skulle inte pressen överleva i fem minuter.

Där lagstiftningens gränser slutar tar människors egna moral vid. I frågan om privatpersoners fotografering vid olycksplatser är det upp till var och en att avgöra vad som är rätt eller fel.
Privatpersoners fotograferande är ett mycket, mycket mindre problem i sammanhanget. Privatpersoner har inte alls samma kapacitet att sprida sina alster som pressen, om privatpersonerna ens bryr sig om att sprida sina fotografier alls.

För mig är själva situationen avgörande. Befinner man sig nära offer som tex då man passerar en trafikolycka, kan jag inte ta fram kameran. Det är människor med smärta och kanske dödsångest, då vill man inte spä på deras obehag ännu mer. Det handlar om respekt, antar jag.

Den första reaktionen är väl att försöka hjälpa de nödställda? Jag reagerar då inte med att börja fotografera direkt om jag råkar på en olycka.
 
Respekt, och empati. Dom som hårdnackat hävdar att dom har rätt att fota allting och i alla situationer saknar lite av det senare tycker jag nog.

Huvudsaken är att vi själva har rätt att avgöra den saken. Jag vill inte ha lagstiftning som styr när och var jag får fotografera. Jag litar på att mitt eget omdöme får mig att välja rätt. Jag tror faktiskt att de flesta människor är vuxna nog att göra samma sorts avgöranden själva.
 
Jag undrar om Robert Capas bilder även de räknas som smaskiga bilder att gotta sig i? Utan hans bilder skulle ingen kunna återse D-dagen från första stund. Förmodligen fick han stå ut med spott och spe eftersom han bar kamera istället för vapen och var där på fri vilja.

Det tror jag är ett förhastat förmodande.
 
Uff. Den kändes i magen. Jag tror inte jag bryr mig så mycket om ifall den kvalar till "Årets bild" eller något liknande.
 
Huvudsaken är att vi själva har rätt att avgöra den saken. Jag vill inte ha lagstiftning som styr när och var jag får fotografera. Jag litar på att mitt eget omdöme får mig att välja rätt. Jag tror faktiskt att de flesta människor är vuxna nog att göra samma sorts avgöranden själva.

Dom flesta gör förstås rätt, för vi har ändå en någorlunda gemensam kultur och uppfattning om vad som är acceptabelt. Men vartefter klimatet hårdnar och rännstenspressen lockar med mer pengar till amatörpapparazzi så kommer nog också lagförslagen är jag rädd.
 
Av en liten minoritet i specifika situationer, ja. Om det vore en utbredd uppfattning så skulle inte pressen överleva i fem minuter....

Då kontrar jag din gissning med att kvällspressen överlever _trots_ att många ser den som ett slags "nödvändigt ont". Det är först när folk inte längre upplever tidningen som nödvändig som den går under :)
 
I Libanon gör inte Sverige så mycket alls. I Libyen däremot har Flygvapnet gjort insatser, men de är begränsade till att enbart bekämpa flygande mål.

Aha. En namnsammanblandning.

Flygvapnets piloter får väl inte bekämpa mål alls när de spaningsflyger över Libyen? Såvitt jag minns får de bara skjuta i självförsvar.
 
....Privatpersoners fotograferande är ett mycket, mycket mindre problem....

Ok, du förminskar och undviker sakfrågan, det är din inställning.

Jag tog upp privatpersoners kameramissbruk på olycksplatser. Och olycksoffrets situation på olycksplatsen. Det krävs dock ett visst mått av empati för att överhuvudtaget förstå problematiken.
 
Då kontrar jag din gissning med att kvällspressen överlever _trots_ att många ser den som ett slags "nödvändigt ont". Det är först när folk inte längre upplever tidningen som nödvändig som den går under :)

Det är väl kanske svårt att gissa, men de flesta människor har knappast något obehag av kvällspressen. En del ignorerar den helt medan andra gottar sig åt skvaller och skandaler som de kan läsa där. Det är väl först när någon blir drabbad själv som denne ser på kvällspressen som något ont. Och det är ju trots allt en mycket liten minoritet av befolkningen som blir omskriven i kvällspressen.
 
Senast ändrad:
Ok, du förminskar och undviker sakfrågan, det är din inställning.
Det tycker jag inte att jag gör, men om du förklarar varför du tycker det så kanske jag kan bemöta påståendet.

Jag tog upp privatpersoners kameramissbruk på olycksplatser. Och olycksoffrets situation på olycksplatsen. Det krävs dock ett visst mått av empati för att överhuvudtaget förstå problematiken.
Och jag påpekade att fotografering är inte direkt det första jag tänker på när jag kommer till en olycksplats. Helt empatilös är jag nog inte ...
 
Det är väl kanske svårt att gissa, men de flesta människor har knappast något obehag av kvällspressen. En del ignorerar den helt medan andra gottar sig åt skvaller och skandaler som de kan läsa där. Det är väl först när någon blir drabbad själv som denne ser på kvällspressen som något ont. Och det är ju trots allt en mycket liten minoritet av befolkningen som blir omskriven i kvällspressen.

Jag tycker inte det behövs så mycket fantasi för att förstå hur det kan kännas för en själv och för anhöriga att bli uthängd med obehagliga bilder i kvällspressen.
 
Aha. En namnsammanblandning.

Flygvapnets piloter får väl inte bekämpa mål alls när de spaningsflyger över Libyen? Såvitt jag minns får de bara skjuta i självförsvar.
Nej, vi letar "bara" upp målen och definierar deras position, så att de andra länderna (bl.a. Norge) kan bekämpa dem.

Svenska politiker (läs: Håkan Juholt) tyckte att det kändes bäst så.
 
Det är väl kanske svårt att gissa, men de flesta människor har knappast något obehag av kvällspressen. En del ignorerar den helt medan andra gottar sig åt skvaller och skandaler som de kan läsa där. Det är väl först när någon blir drabbad själv som denne ser på kvällspressen som något ont. Och det är ju trots allt en mycket liten minoritet av befolkningen som blir omskriven i kvällspressen.

Min erfarenhet är att det inte spelar någon roll om det är just kvällspressen som skriver, utan handlar om all journalistisk bevakning. Man vill gärna att pressen skriver om sådant som är dumt och dåligt, men inte om man själv står för det dumma och dåliga.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto