FiCa1
Aktiv medlem
Med anledning av debatterna kring Terje Hs fusk, behövs det enligt min mening rensas i begreppsfloran. Jag menar att det finns tre överordnade och centrala begrepp att hålla sig till - efterbehandling, retusch och manipulation.
Efterbehandling 1.
En exponerad analog filmruta måste precis som rådata från en digital bildsensor, efterbehandlas innan man kan få fram en bild. I den analoga världen sker denna efterbehandling i två steg: framkallning (negativet skapas) och kopiering (den positiva pappersbilden skapas). Hur slutresultatet blir, beror först på framkallningskemin och sedan på val av papperstyp etc. I den digitala världen motsvaras framkallning och kopiering av kamerainställningarna (om man kör JPEG) och/eller av efterarbete i PS eller liknande. En RAW-fil motsvarar alltså inte ett framkallat filmnegativ, utan en exponerad men ännu inte framkallad filmruta. Oavsett om man fotograferar analogt eller digitalt, så måste det exponerade mediet (filmen resp. sensordata) efterbehandlas. Och resultatet av denna, kan skilja sig åt en hel del beroende på vad fotografen vill förmedla.
Efterbehandling 2. När fotografen väl valt papperstyp (den digitala motsvarigheten är väl framför allt levels och curves) kan hon/han (den analoga) under exponeringen efterbelysa och skugga olika delar av bilden (burn och dodge för den digitala fotografen), beroende på vilket intryck hon/han vill att bilden ska förmedla till betraktaren. Resulttatet av denna process i bildframställningen, kan leda fram till radikalt olika tolkningar av ett och samma negativ (se t.ex. the printer's art i Black + White Photography).
Efterbehandling 1 och 2 är med andra ord nödvändiga och oundvilkliga delar av bildframställningen, och oavsett hur olika fotografer går tillväga vid efterbehandlingen av sin film/RAW-fil, så kan den enas slutresultat aldrig vara mer "sant" eller "äkta" än den andras.
Retusch 1. En analog fotograf kan antingen direkt på negativet eller på papperskopian med tusch fylla i skador på negativet, ta bort damm etc. Den digitala fotografen kan göra motsvarande med hjälp av t.ex. lagningspenseln i PS. Gränsen mellan retusch och manipulation (se nedan) kan vara svår att dra, men jag menar att retusch som reparerar negativskador/damm/döda eller heta pixlar etc. är helt ok. Dammet, reporna etc. är ju inte en del av själva bilden.
Retusch 2- porträttretusch. Fotografen (analog och/eller digital) kan också ta bort oönskade detaljer i en porträttbild - t.ex. rynkor, vårtor, blemmor etc. Här menar jag att mindre detaljer som inte kan anses vara en del av personen, en finne eller ett litet sår, kan retuscheras bort utan att detta ska betraktas som manipulation. Däremot anser jag att rynkorna i ett åldrat ansikte är att betrakta som en del av den avporträtterade personen; att ta bort dessa är alltså att betrakta som manipulation.
Manipulation. När en fotograf lägger till bildelement som inte fanns där vid exponeringstillfället, eller tar bort element som fanns där, så är detta fall av bildmanipulation. Helt ok om fotografen inte gör anspråk på att bilden ska vara "äkta". En reportagebild där en i och för sig helt oväsentlig detalj (kanske en pappersservett på ett bord som stör kompositionen) t.ex. har klonats bort, är alltså manipulerad. Problemet med detta är att i en reportagebild eller en en dokumentärbild, så måste vi, oavsett hur fotografen valt att efterbehandla eller retuschera sin bild, kunna vara överens om att det som syns på bilden faktiskt var där (pappersservetten t.ex.) och att sådant vi vet var där vid exponeringstillfället också finns med på bilden.
Summan av kardemumman: Skilj på efterbehandling, retusch och manipulation. Och om du gör anspråk på att leverera dokumentära och "äkta" fotografier, så får du aldrig manipulera en bild och du ska vara mycket försiktig när du (om du) retuscherar.
/ FiCa1
Efterbehandling 1.
En exponerad analog filmruta måste precis som rådata från en digital bildsensor, efterbehandlas innan man kan få fram en bild. I den analoga världen sker denna efterbehandling i två steg: framkallning (negativet skapas) och kopiering (den positiva pappersbilden skapas). Hur slutresultatet blir, beror först på framkallningskemin och sedan på val av papperstyp etc. I den digitala världen motsvaras framkallning och kopiering av kamerainställningarna (om man kör JPEG) och/eller av efterarbete i PS eller liknande. En RAW-fil motsvarar alltså inte ett framkallat filmnegativ, utan en exponerad men ännu inte framkallad filmruta. Oavsett om man fotograferar analogt eller digitalt, så måste det exponerade mediet (filmen resp. sensordata) efterbehandlas. Och resultatet av denna, kan skilja sig åt en hel del beroende på vad fotografen vill förmedla.
Efterbehandling 2. När fotografen väl valt papperstyp (den digitala motsvarigheten är väl framför allt levels och curves) kan hon/han (den analoga) under exponeringen efterbelysa och skugga olika delar av bilden (burn och dodge för den digitala fotografen), beroende på vilket intryck hon/han vill att bilden ska förmedla till betraktaren. Resulttatet av denna process i bildframställningen, kan leda fram till radikalt olika tolkningar av ett och samma negativ (se t.ex. the printer's art i Black + White Photography).
Efterbehandling 1 och 2 är med andra ord nödvändiga och oundvilkliga delar av bildframställningen, och oavsett hur olika fotografer går tillväga vid efterbehandlingen av sin film/RAW-fil, så kan den enas slutresultat aldrig vara mer "sant" eller "äkta" än den andras.
Retusch 1. En analog fotograf kan antingen direkt på negativet eller på papperskopian med tusch fylla i skador på negativet, ta bort damm etc. Den digitala fotografen kan göra motsvarande med hjälp av t.ex. lagningspenseln i PS. Gränsen mellan retusch och manipulation (se nedan) kan vara svår att dra, men jag menar att retusch som reparerar negativskador/damm/döda eller heta pixlar etc. är helt ok. Dammet, reporna etc. är ju inte en del av själva bilden.
Retusch 2- porträttretusch. Fotografen (analog och/eller digital) kan också ta bort oönskade detaljer i en porträttbild - t.ex. rynkor, vårtor, blemmor etc. Här menar jag att mindre detaljer som inte kan anses vara en del av personen, en finne eller ett litet sår, kan retuscheras bort utan att detta ska betraktas som manipulation. Däremot anser jag att rynkorna i ett åldrat ansikte är att betrakta som en del av den avporträtterade personen; att ta bort dessa är alltså att betrakta som manipulation.
Manipulation. När en fotograf lägger till bildelement som inte fanns där vid exponeringstillfället, eller tar bort element som fanns där, så är detta fall av bildmanipulation. Helt ok om fotografen inte gör anspråk på att bilden ska vara "äkta". En reportagebild där en i och för sig helt oväsentlig detalj (kanske en pappersservett på ett bord som stör kompositionen) t.ex. har klonats bort, är alltså manipulerad. Problemet med detta är att i en reportagebild eller en en dokumentärbild, så måste vi, oavsett hur fotografen valt att efterbehandla eller retuschera sin bild, kunna vara överens om att det som syns på bilden faktiskt var där (pappersservetten t.ex.) och att sådant vi vet var där vid exponeringstillfället också finns med på bilden.
Summan av kardemumman: Skilj på efterbehandling, retusch och manipulation. Och om du gör anspråk på att leverera dokumentära och "äkta" fotografier, så får du aldrig manipulera en bild och du ska vara mycket försiktig när du (om du) retuscherar.
/ FiCa1
