Måste bara säga. Jag har ett flertal Canonkameror, toppat med en 1 Dx som jag älskar. Sedan har jag en del Sony, A7, A7r, A99. Bästa optik till alla system. Alla som gnäller på Canon att de är efter vad gäller teknik vad gäller sensorer, likväl blir jag idag som oftast lyckligast när jag får mina Canonfiler, Sony i all ära. Jag har inte teknisk täckning för detta, men mina ögon älskar mina Canonbilder. Vet att Sony ligger före, men kan inte riktigt ta till mig det när jag ser mina bilder.
Du får ursäkta att jag väljer ditt ursprungliga inlägg att svara på. Det är så många röster här som jag vill kommentera allmänt.
Det är också min uppfattning att Canon levererar bra bildkvalitet. Och inte bara min. Jag har intrycket att uppfattningen delas faktiskt av rätt så många. Det är lätt att tro DxO data betyder nåt annat än det gör. Det är tre saker som jag tycker Canon ligger någorlunda konsekvent (
alla kända kameramärken är så bra nuförtiden och förbättras ständigt) lite före på . Färgseende, Automatisk exponeringsbedömning, och vitbalans.
Färgseende är inte färgåtergivning. Färgåtergivning är vad du har i den färdiga produkten, efter förstärkning, profiler och färgbalansering. Färgseendet levererar grundmaterialet, den ursprungliga vägningen av reflektionsspektrumet till RGB-värden.
DxO mäter och redovisar något som kallas 'color sensitivity'. Det är lätt att tro att detta är något som indikerar färgkvalitet. Men så enkelt är det inte. Vad man egentligen menar med "bra" färgåtergivning är subjektivt och kan bli väldigt snårigt. Men om man utgår från att målet är att färgerna skall kunna återges så nära som möjligt som de "ser ut i verkligheten", så står hög färgkänslighet i ett visst motsatsförhållande till "bra" färgseende. Nikon motsvarar DxOs ideal rätt så bra. De väger spektrumet i tre överlappande områden som ser ut som uppochnervända V'n. På det viset får man skarpast möjliga definiering av RGB vägningen och mäter alltså bra hos DxO. Problemet är bara att det är ett färgseende som ligger ganska långt från det mänskliga färgseendet.
Det här kan ställa till problem i senare steg i färgåtergivningen. Jag tror många upplever problem med att få t.ex hudtoner (av alla raser) bra med Nikon. (Åtminstone tycker jag att de borde göra det). Ytterst sett, är det helt omöjligt att rätta till alla defekter i det ursprungliga färgseendet i senare led. Det kvittar vad man gör, hur avancerade profiler och selektiva förstärkningar man gör. Det går inte. Punkt. Helt säkert, 100%.
Så det handlar nu om "tillräckligt bra", och subjektiv upplevelse. Och åtminstone en del färgtekniker uppskattar ju den höga färgkänsligheten hos Nikon. Personligen tycker jag att det är ett primitivt tillvägagångssätt och att Canons hantering är mycket mer genomtänkt. Men är då Canons bättre? Mjä, där måste man börja trampa baklänges. Jag tycker att Canons är ofta subjektivt bättre. Det funkar bättre för färgåtergivning av de färgtoner som människor är känsliga för, hud-melanin och klorofyllspektrum, hyfsat för himmelsblått. Däremot så är jag själv ofta irriterad över återgivningen av syntetiska gröna färger, t.ex. Tittar man objektivt på det, över alla färger, är Canon också dåliga. Canons (och Sonys) tillvägagångssätt visar dock att man förstår frågan och bedriver forskning på området. Om man får tillräckligt mycket hästkrafter i sensorn blir det kanske riktigt bra nån dag. Jag tycker iaf att Sony A7R II verkar ha tagit ett steg upp ifrån A7 i frågan. I alla fall enligt de bilder jag har sett. I vilket fall som helst så är färgerna fantastiskt mycket bättre med våra digitalkameror, än de var på filmtiden. Sen är väl det här med uttryck subjektivt.
Det finns många saker som subtilt påverkar intrycket av bildkvalitet (och
är bildkvalitet) utan att de uppmärksammas mycket av kameratestare. Vad händer med färgtonerna i skuggor? Vad händer med färgtonerna när du höjer ISO? När du drar i reglar och lyfter skuggor? Återigen är jag benägen att hålla Canon högt.
Och inte bryr man sig heller mycket om att utvärdera förhållandet mellan hur väl definierad bilden är och hur tydligt bruset är. Är bruset redan utjämnat i sensorn, så är också utrymmet för bilddefinitionen spikat. T.ex en matematisk operation enligt normalisering av upplösningen ovanpå detta levererar fullständigt bogus resultat. Vill ni veta vad sensorn egentligen levererar, så är att titta på jpeg'arna en god indikation. Inte perfekt eller absolut, eftersom det finns skillnader i kvalitet hos jpeg-motorn.
Vad gäller den uppmärksammade DR-frågan, så är det min uppfattning att det dels är en sorts skyldighet hos kameratillverkarna att sträva efter högre DR och leverera detta. Och dels att det är en uppblåst fråga där folk har fått vanföreställningar från själva debatten och riggade exempel.
Men Canon är ett affärsföretag och drivs efter vad som är viktigt för "bottom line". Så här sitter de med massor av pengar som de egentligen kan göra vad de vill med. Samtidigt faller kameramarknaden allmänt. Samtidigt vill Japanska industripolitiker till varje pris undvika en ömsesidigt förtärande konkurrens på sensormarknaden mellan Sony och Canon. Samtidigt vill Canon bevara sitt oberoende och sin tekniska flexibilitet när det gäller sensorer. Samtidigt har Canon en 'flat' budget för teknik o forskning som princip. Därför är det nog inte så konstigt att Canons företagsledning tittar mer på företagsförvärvningar än att satsa på sensortillverkning.
Till förtret för många av sina kunder kanske, men deras huvudansvar är till aktieägarna.
Man kan kanske tacka debatten för att den kanske till slut har drivit Canon till förändringar. Men samtidigt är den överdriven. Till att börja med påverkas saker bara om DR inte räcker till. För det andra är det väsentliga då hur det räcker till för bilden. Inget annat. Diverse andra publicerade mätvärden är irrelevanta. Vad menar jag då med det? Jo, Canons 'verkliga' DR har förbättrats betydligt utan att det syns i vissa mätvärden pga att man blivit av med artefakterna. Sen är kanske uppskattningen av andra märkens utnyttjningsbara DR lite överdriven, därför att deras färger kollapsar, utan att detta leder till kommentarer.
Det fanns t.ex en mycket kompetent video - tyvärr kan jag inte länka till den, eller ens hitta den - som visade att det utnyttjningsbara DR hos din gamla 1D X faktiskt är ganska konkurrenskraftigt. Peter Northrup påstod nyligen att Canon 760D hade större utnyttjningsbart DR än Sony A6000. "Nä nu är han väl galen" tänkte jag, tom jag hjärntvättad av debatten (dessutom är jag sedan tidigare en beundrare av A6000). Men så kom dpreviews sida för lyftningsjämförelser. Och Peter Northrup är faktiskt inte helt tokig. Det är ingen solklar fråga - jag ger inga bergfasta betyg -, men 760D håller faktiskt fortfarande stilen vid +5EV, även om den börjar få svårt att särskilja mörka valörer, medan A6000 börjar leverera vertikala artefakter, överdriven färgmättnad och blågrönt stick i mörka toner.
Sen upplever jag ju personligen ytterst sällan att DR med Canon 'inte räcker till'. Och när jag gör det, så är det ofta antingen på högre ISOn, och där presterar ju egentligen bara A7R II signifikant bättre, eller också är det ofta så mycket och extremt att ingen annan kamera skulle klara behovet heller.
Jag applåderar högre DR. Det är bra. Men det är mycket bättre om det gäller på höga ISOn också. Jag tror vi får vänta på backlit (som Sony A7R II har) för det. Men det kommer.
- ville bara tillägga att de senaste modellerna, framförallt 5DS och 5DSR tycker jag ger extremt fina bildfiler både färgmässigt och djup. Skall bli intressant att dra i 1DX mark II filerna när kameran landar på hyllorna!
