Rodinal är väldigt känsligt för agiteringsrytmen. Agiterar du hårt får du korn stora som spyflugor.Och det du vill säga är? Jag önskar jag kunde få samma resultat på iso 3200 med Tri-x i Rodinal hela tiden.. Men tyvärr har det aldrig blivit så bra igen..
Jag agiterar alltid försiktigt.
Angående Platta korn så var det Kodak som lanserade tekniken med T-Max, de uppgav då att bilder från film med "Platta korn" skulle uppfattas skarpare på rätt betraktningsavstånd, orsaken var nog som nämnts, den var nog billigare att framställa.Du kan söka på tabular-grain om du vill, enkelt förklarat är det plattare korn än de runda traditionella, fördelarna som ofta framhålls är att det går att få högre upplösning och ett mindre korn, nackdelarna är att gråskalan ofta blir tristare och att man inte får samma stuns i svärtan (tycker jag). Jag skulle tro att en nog så avgörande orsak till dessa filmers popularitet är att de är billigare eftersom det går åt mindre silver.
Lite synd att kodak valde att göra om tri-x 2003 till en film som mer liknar tkornsfilmerna. Den nuvarande tri-x har ju ungefär samma tonalitet som tmax och ett, förvisso mindre med stickigt korn. Själv övergav jag tri-x då jag inte tycker om den efter 2003. Filmen jag föredrar sedan dess är Fuji Neopan 400 som varit svår att få tag på ett tag (fabriken förstördes vad jag hört i tsunamin och så var det något problem med någon råvara, men nu är produktionen igång igen), neopan 400 har samma fina gråskala med teckning i hög och lågdagrar som den gamla tri-x men har ett finare runt korn än vad denna hade. Annars har det blivit en hel del Ilford HP5+ som är mycket lik gamla tri-x fast jag tycker att den kan bli lite knepig i hårt ljus.
Vad jag hört är att Kodak förbättrat sin Tri-X flera gånger, inte bara 2003, utan både tidigare och senare.
jag körde en 10 pack av deras 200 asa film och tyckte att den påminde ganska mycket om tmax 400, fast med ett drygt stegs lägre känslighet. TMAX 400 kan man köpa för ungefär samma pengar om man inte handlar på photax som är rätt dyra på andra fabrikat. Själv kör jag mycket Ilford FP4+ som jag exponerar efter 200 asa och normalframkallar i xtol 1+1. Som sagt gillar jag tonaliteten bättre i traditionella filmer, fomapan 200 är en form av tkornsfilm och tecknar gråskalan som en sådan.
Jag skulle gissa att resultatet hänger mer på exakt vad du fotograferade snarare än kombinationen film/framkallare.Och det du vill säga är? Jag önskar jag kunde få samma resultat på iso 3200 med Tri-x i Rodinal hela tiden.. Men tyvärr har det aldrig blivit så bra igen..
Det håller jag absolut inte med om.Ja det där med framkallare är ett oändligt ämne.. Jag har fått obefintligt korn på på Tri-x @3200 med Rodinal, och även fått korn stort som HP5 pressad till 6400 på Tri-x exponerad o framkallad efter iso 200 i D76.. Det finns i stort sett ingen logik i hur det blir. Det bästa är att alltid använda samma framkallare, samma film (färsk) och samma papper (färska) och alltid göra EXAKT likadant. Då kan man närma sig ett fungerande arbetsflöde. Men analogt är analogt, överraskningsmomentet måste man lära sig att älska
Snyggt!Jag har plåtate en rulle Foma 400, och den exponerade jag efter ISO200. Här är en bild jag gillade på den rullen:
Tack!
Där kan du definitivt ha en poäng. . Har inte tänkt på det innan. Den gången det blev bra så fotade jag i soldis i medljus.. Alla andra gånger har jag självklart försökt uppnå samma finkornighet när jag faktiskt behövt ISO 3200- i mörka lokaler och under vinter halvåret. . Det blir ju självklart ett helt annat resultat. Precis som mina digitalkameror klarar enormt höga ISO i dagsljus, men inte klarar att ge acceptabelt resultat på samma ISO i mörka miljöer.
