Titta i första hand på instegsmodeller oavsett fabrikat. De mer avancerade modellerna har oftast fler inställningsmöjligheter. Detta är något som nybörjare i bekantskapskretsen tyckt varit förvirrande i början. Alltså enklare kamera med färre finesser blir enklare att använda.
Något mer som kan vara värt att fundera på är vilken hjälp man kan få i menyerna. Canon har något de kallar "Feature Guide". Det innebär att om man är inne i menysystemet så kan man öppna en förklaring till resp. menyalternativ. Jag vet inte vad andra fabrikat har för motsvarande hjälpfunktioner men det är säkert någon av er andra som vet.
Det där stämmer nog inte helt. De flesta kameror har ungefär samma funktioner oavsett om de är instegskameror, proffsmodeller eller något därimellan. Skillnaden är hur lätt det är att locka fram funktionaliteten samt prestandan och byggkvalitet. Färre reglage kan till en början verka enklare men kommer man till det stadiet att man själv vill avgöra hur bilden ska bli istället för någon tekniker i japan inser man snabbt att instegsmodellerna blir aviga att använda. Deras ofta mörka murriga pentamirror sökare gör det dessutom svårt att bedöma skärpedjup eller om skärpan ligger rätt och definitivt inte lämpliga om man har synproblem.
De flesta instegskameraägare använder förmodligen bara en bråkdel av deras kamerors funktioner, inte för att de inte skulle ha nytta av dem, men för att de helt enkelt inte kommer ihåg hur man ställer in kameran. Börjar man bläddra i hjälpmenyer hinner många fotovärda ögonblick försvinna. Därmed inte sagt att hjälpmenyer är dåliga. Canon är nog inte ensam om att ha dem. Själv föredrar jag att ladda ned manualen som pdf, så att jag kan ha den sökbar på min mobiltelefon men det är ju inte direkt något jag använder varje dag.
Visst kan kanske det är enklare att ställa in en "springande gubbe" symbol än att välja en kort slutartid i delar av sekunder om man vill frysa någon snabb rörelse. Men hur snabbt ska egentligen motivet röra sig för att man ska behöva välja den springande gubben? Att välja den springande gubben har ju även andra effekter än att försöka frysa motivet. Kanske skärpedjupet minskar, kanske det blir brusigare bild bara teknikern i japan vet. När man väl sedan tittar på sina bilder på datorn finns det ingen information om att man använde "springande gubbe" inställningen eller inte utan man ser bara slutartiden i bilddata. Det blir därför svårt att återkoppla till fotograferingssituationen och lära av eventuella misstag.