Jag vet att jag varit inne på ämnet tidigare, men jag vet ännu inte riktigt vad jag ska ha...

Jag vill ta studiobilder, ansikten och helkropp, eventuellt även på föremål och djur.

Idag använder jag Kodak Tri-X 400 med framkallningsvätska Rodinal.
Bilderna blir nu väldigt korniga, gryniga, och vill man förstora och beskära hela eller en del av bilden, blir resultatet grynigare och suddigt, fastän bilden egentligen är skarp.

Jag vill ha, antar jag, en annan film och en annan vätska? 100-film, kanske? Eller är jag ute och cyklar ifråga om känslighetens roll för grynigheten?

Har vätskan och papperet för kopiorna nån inverkan? Finns det andra faktorer för att minska grynighet och korn?

Råd och tips mottages tacksamt!


/Martin

Filmkänsligheten är den faktor som påverkar mest. Det är få som använder annat än 100-film i studio. Prova gärna Ilfort Delta 100 som är min favorit. Jag framkallar den i D76.

Val av framkallare påverkar också. Rodinal är knappast känd som en finkornsframkallare.

Eponeringen påverkar också. Underexponering ger alltid grynigare bilder.

Hur mycket man agiterar (rör om framkallningsdosan) spelar också in. Man ska inte skaka mer än nödvändigt. Två vändningar per minut räcker gott utom första 30 sekunderna då man vänder kontinuerligt. Tänk på att inte skaka utan att vända lungt.

Sök lite i forumen så hittar du säkert tips på kombinationer av lågkänsliga filmer och finkorniga framkallare.

Ilford Pan F, du kan lugnt göra 30*40 kopior utan korn.

Kodak's Technical pan skall vara grymt bra men den kräver mycket av sin framkallare. Har aldrig använt den själv.

Som 100 använder jag Agfa APX 100, den är bra.

Allt soppas i Perceptol.

Mvh Erik

Kan enbart hålla med Magnus här. Ilford Delta 100 är en suverän film som lämpar sig bra för studiofotografering. Testa den.

Technical Pan som Martin nämner är visserligen en extremt finkornig film, nästintill kornlös, men den är inte så lämplig vid studiofotografering eftersom den är väldigt grafisk i sin karaktär. Den är också ganska omständig att framkalla om man inte är så van.

/Joakim

jag avråder också från Technical Pan. Jag har fått bra resultat, men det kan lätt bli skit. Dessutom återger den inte färgspektrat som andra filmer.

Ilford Pan F är på 50 ASA också bra men inte så modern så den har inte så mycket finare korn är Delta 100.

Agfa gör många fina svartvita filmer. Tyvärr är deras ISO 25 film, APX 25, borta. Snyft.

T-Max 100 är ganska lik Delta 100 men lite klurigare att soppa.

Tänk på att lägre filmkänslighet ger kortare skärpedjup. När man plåtar produkter vill man inte ha för kort skärpedjup oftast. En ISO 25 film är fyra steg från en 400-film.

Oohh..
Det finns alltså fler än jag som saknar den gamla APX 25'an.

Är det ngn som har provat PlusX. Den skall vara bra till hud pga den svagare känsligheten i det röda spektrat.

Jag har kört en del Plus-X. Den ger fina toner - men är inte finkornigast. Den känns inte så klinisk som Ildord Delta och T-Max 100 kan göra. Den är som tri-x fast finkornigare.

Plus-X har varit en otroligt populär film genom tiderna.

Efke har både 25 och 50 filmer som är trevliga och finkorninga. Finns på photax för 265 för 10 st 36 bilders eller 265 för 30,5m.

Tycker att resultatet med dessa filmer blir mycket finkornigt och dessumtom är de ganska toleranta mot felexponering. Använder nu Efke KB 50 och framkallar i Acutol.

Ilford Delta 100 är den absolut bästa filmen för ändamålet tycker jag. Jag framkallar filmen i Ilford Ilfosol S och resultatet blir kopior med fina kontraster och minimalt korn. Jag använder nästan uteslutande Delta 100 i studion. T-Max 100 funkar, men jag tycker ändå den ger lite väl grovt korn.

Plus-X tillsammans med T-Max framkallare funkar i nödfall, men ger ett lite grövre korn än Deltan, speciellt om du använder filter i förstoringsapparaten, men fullt acceptabelt.

Kör på Delta 100, den har så fina kontraster att det sällan behövs filter i efterhand.

Stopp där!!!

froderberg skrev:
Tänk på att lägre filmkänslighet ger kortare skärpedjup.

Filmkänsligheten i sig ger inte kortare skärpedjup. Men lågkänslig film kräver mer exponering vilket man kan fixa antingen med större bländaröppning (=kortare skärpedjup), längre tid (=risk för rörelseoskärpa) eller starkare belysning.

froderberg skrev:
Exponeringen påverkar också. Underexponering ger alltid grynigare bilder.

Enligt vad jag läst (och i viss mån upplevt själv) är det tvärtom. Ett överexponerat negativ har grövre korn än ett underexponerat om de är framkallade likadant.
Men ofta kompenserar man ju en underexponering med förlängd framkallning, och det ger grövre korn.

magnus67 skrev:
Filmkänsligheten i sig ger inte kortare skärpedjup. Men lågkänslig film kräver mer exponering vilket man kan fixa antingen med större bländaröppning (=kortare skärpedjup), längre tid (=risk för rörelseoskärpa) eller starkare belysning.

Klicka för att se resterande...

Vi pratar om studiofotografering. Och pratar vi då dessutom studioblixtar påverkar inte slutartiden ett skvatt. Då får man ta och laborera med filmkänsligheten eller ljusets styrka för att påverka - inte slutartiden.

magnus67 skrev:
Enligt vad jag läst (och i viss mån upplevt själv) är det tvärtom. Ett överexponerat negativ har grövre korn än ett underexponerat om de är framkallade likadant.
Men ofta kompenserar man ju en underexponering med förlängd framkallning, och det ger grövre korn. [/B]

Klicka för att se resterande...

Kraftig överexponering påverkar kornet negativt. Det kan bli diffust och luddigt och därigenomn ge bilden ett suddigare intryck.

Nog är det så att underexponering ger grövre korn. Så är det i alla fall för de negativa filmer jag har erfarenhet av. Dessutom framträder kornet ännu tydligare när man försöker kompensera för underexponeringen med högre kontrast eller på digital väg. Samt som du skriver vid förlängd framkallning.

Optimalt korn får man vid optimal framkallning och exponering. I vissa fall kan liten överexponering och förkortad framkallningstid ge ännu finare korn. Tri-X är vanligt att man kör efter ISO 200.