Mattsen skrev:
OJ! Du menar tvärtom va? Det är ju nu flera år sedan fototidningar runt om i världen konstaterade att ett "digitalnegativ" har bättre detaljupplösning än motsvarande "analognegatviv".

Däremot tycker jag själv - helt subjektivt - att en sv/v kopia (analoga) på ett bra fotopapper har en annan "känsla" än om den är gjord i en digital process. Men ska den framställas "för datorn", ja då ser jag ingen anledning att gå omvägen via film.

Klicka för att se resterande...

Nej, jag menar vad jag skriver. I min värld är det inte "detaljupplösning" som är det viktigaste med t ex bröllopsfoton etc. Det är utseendet/looken (som jag fortfarande, tills jag sett motsatsen, tycker är till filmens fördel), arkivbeständigheten och möjligheten till stora kopior jag tycker är viktigt. Detta gäller i huvudsak svartvitt, färgneg är inte det mest arkivbeständiga har jag hört. Kodachrome ska ju vara grymt, men är mycket svårt att jobba med nuförtiden.

Men vad menar du med "motsvarade" analognegativ? Prismässigt eller storleksmässigt?

timeUnit skrev:
Men vad menar du med "motsvarade" analognegativ? Prismässigt eller storleksmässigt?

Klicka för att se resterande...

Storleksmässigt. Alltså att en hyfsad dslr ger mer detaljer än en småbilds slr. En sak som jag, fortfarande helt subjektivt, gillar mer hos analogare är det "naturliga kornet" som inte stör mig på samma sätt som artefakter hos en digitalbild.

Kikade just nu på nåra sv/v kopior i 24x30 format på Ilford Vit kristall kartong-papper (film Tri-x), fan vilken känsla... både att se på bilden och att ta på ytan! Hmm, har några blad, kvar, får nog damma av min förstoringsapparat till helgen!

Jag använder så gott som uteslutande dslr för svartvita bilder.

vad gäller stora bilder tycker jag att det blir bättre med digitala original (bättre ur teknisk synvinkel, saknar man Tri-X så gör man) (jag sakanr inte Tri-X, de få gånger jag använder filmen numera undrar jag hur man kan sakna den filmen...)

Jag har jobbat som kopist på proffslabb och även som personlig kopist åt fotografer i Svewrige och Canada. Jag tycker det blir bättre med stora bilder från 6MP än från småbildsfilm.
Om man är skärpt vid fotograferingen, ställer in fokus, håller kameran still osv...

mipert skrev:
Jag använder så gott som uteslutande dslr för svartvita bilder.

vad gäller stora bilder tycker jag att det blir bättre med digitala original (bättre ur teknisk synvinkel, saknar man Tri-X så gör man) (jag sakanr inte Tri-X, de få gånger jag använder filmen numera undrar jag hur man kan sakna den filmen...)

Jag har jobbat som kopist på proffslabb och även som personlig kopist åt fotografer i Svewrige och Canada. Jag tycker det blir bättre med stora bilder från 6MP än från småbildsfilm.
Om man är skärpt vid fotograferingen, ställer in fokus, håller kameran still osv...

Klicka för att se resterande...

Det är kul att man kan ha så totalt olika uppfattningar!

Men frågan dyker ju upp om du hellre hade sett t ex Nachtweys bilder tagna med DSLR?

timeUnit skrev:
Det är kul att man kan ha så totalt olika uppfattningar!

Men frågan dyker ju upp om du hellre hade sett t ex Nachtweys bilder tagna med DSLR?

Klicka för att se resterande...

De bilderna är väl bra oberoende om de är tagna på film eller med en digital kamera.

Stefan

Självklart, Stefan!

Det vara bara ett exempel som i mitt tycke illustrerar det speciella uttryck som svartvit film ger i stora format. Jag har tyvärr aldrig haft privilegiet att se dem i original i de jättestorlekarna, bara tryckta stort i en bok. De är magnifika, och fruktansvärda, i boken -- jag kan tänka mig att de inte blir sämre en meter breda...

Förutom min förmåga att stava korrekt saknar jag ibland känslan av att framkalla film och kopiera på Agfa Multicontrast med en gnutta selentoning som avrundning.

Inte för att det är bättre eller sämre utan för att jag har så många minnen av processen.

För mig är det inte Tri-X jag saknar utan Agfa APX med visserligen sämre upplösning än TMX men bättre akutans (kantskärpa).

Jag vill inte ses som någon som tycker att det är puckon som vill kopiera med silverfilm, hade jag haft pengar (eller snarare tid) hade jag tagit en kurs med John Sexton och byggt ett svartvitt mörkrum i huset...

Det finns en taktil känsla i att ladda min RZ67 med APX och mäta exponeringen med spotmätaren.
Men eftersom bilden är det viktiga för mig väljer jag att använda dslr, då får jag högre teknisk kvalitet med ett smidigare arbetsflöde.

Det är mycket man ”saknar” i livet, för mig är det nattfisket efter harr i Gloma älv, seglingen med Anders i Bohuslän, blicken från Ylva när hon dyker upp på festen, känslan av att aspackad med bar överkropp sticka upp huvudet genom takluckan på väg till Hunnebo i sommarnatten i 150 km/h, L´ECOLE DU SKI FRANCAIS i Val Thorens osv...

Jag hävdar inte att dslr är det rätta valet, men det är mitt val.

mipert skrev:

Men eftersom bilden är det viktiga för mig väljer jag att använda dslr, då får jag högre teknisk kvalitet med ett smidigare arbetsflöde.

Klicka för att se resterande...

Jag strider definitivt inte mot din uppfattning Mikael. Allt du säger stämmer säkert.

Men finns det inte något som heter typ "tillräckligt bra"? Långt ifrån alla bilder behöver ha den där tekniska kvalitet på mikrometernivå för att fungera anser jag.

Vad är hög teknisk kvalitét i en bild. Är det alltid högsta upplösning och kornfrihet? Hög teknisk kvalitét kan lika gärna handla om tonkvalitéter i papperet, basens ton, svärtans ton etc. Liksom svärtans egenskaper i kombination med en viss film, pappersytan/strukturen mm. Dessa tekniska kvalitéter påverkar känslan i bilden och kan förhöja den liksom förta den.

Upplösning är för mig nummer fem i viktighetsordning.


Kvaltet betyder skärpa, tonåtergivning (i Pshp kan jag styra toner smidigare, jag slipper skugga och använda filmmasker), svärta (färgpapper har högre maxsvärta än Ilfords MG om labbet sköter sig) och annat.

Kvalitet handlar också om att jag kan upprepa bra bildbehandlingar om och om igen, jag har kopierat hundratals pressbilder för Mercedes under en natts labbarbete på åttiotalet och föredrar att få bättre bilder på en timmes arbete vid PC:n.

Att stå i labbet eller sitta framför skärmen är inte att leva, liv handlar om frisk luft, pussa frugan och att laga god mat till vänner.

mipert skrev:
Upplösning är för mig nummer fem i viktighetsordning.


Kvaltet betyder skärpa, tonåtergivning (i Pshp kan jag styra toner smidigare, jag slipper skugga och använda filmmasker), svärta (färgpapper har högre maxsvärta än Ilfords MG om labbet sköter sig) och annat.

Kvalitet handlar också om att jag kan upprepa bra bildbehandlingar om och om igen, jag har kopierat hundratals pressbilder för Mercedes under en natts labbarbete på åttiotalet och föredrar att få bättre bilder på en timmes arbete vid PC:n.

Att stå i labbet eller sitta framför skärmen är inte att leva, liv handlar om frisk luft, pussa frugan och att laga god mat till vänner.

Klicka för att se resterande...

Ja våra fotografiska mål och uppdrag i livet skiljer. Personligen fotograferar jag för att det är kul och jag gör mina egna bilder till 99,9 procent. Skulle jag göra 100-tals pressbilder åt Mercedez valde jag nog också datorn.

Film

Jag använder film, gärna i någon 50-talskamera eller Nikon F3, för att jag begriper mig på det. Tycker inte datorer är roligt, och jag förstår inte vad som händer.
Håller jag handen för när jag kopierar blir den delen av bilden ljusare, konkret, lätt att förstå...

Men det är inget fel med digitalt, det är ju framförallt rationellt. Och det finns dar jag är sugen på en Canon 350, men det är för mkt pengar, tycker jag.

Bilderna jag har lagt ut på sidan är scanade från kopior, och det blir dom ju inte bättre av.. Går säkert att förbättre, om man sätter sig in i det. Men jag är för ointresserad.
MEN försto främst är bilden det viktiga, inte om den är gjord med en digitalkamera eller en papplåda med hål i. Fast jag väljer nog papplådan....

JL

Är hög maxsvärta på ett i övrigt tråkigt (färg)papper alltid eftersträvansvärt och något som generellt kan rekommenderas? Fineprint G är ett svartvitt gelatinsilver RC-papper med mycket hög maxsvärta och härlig svärtningston som lätt kan styras, men ytan är spegelblank och ger ofta inte den rätta känslan till bilden. Duger att skicka bilder till tryck/repr, scanna till fotosidan etc men är ytterligt fult som utställningspapper och att titta på in natura.

Gelatinsilverpapperets baston och silveremulsionens svärtningston har inte med det man brukar kalla tonstyrning i ps att göra, eller har jag missuppfattat? Då är väl mera de olika pigmentbläck med olika ton och papperstyper för skrivare att ta upp som jämförelse?

För mig handlar kvalitét om att få fram ett bildresultat som jag myser och ryser lite över när jag tittar på bilden. Och då fungerar mörkrummet alldeles utmärkt. Det räcker för mig att få fram en sådan bild lite då då och är jag noga med kopieringslog går det att göra en i princip likadan bild igen om jag skulle behöva. Det jag gör blir ett hantverk från början till slut eftersom allt måste upprepas varje gång ett exemplar ska tas fram. För massproduktion är det givetvis något annat som gäller.

Fotosidan är som alltid lärorik, fram till 19.19 trodde jag att jag fotograferade för att det är kul.
Men eftersom jag valt att använda digitalt kan det naturligtiv inte stämma.
Fast det är lite trist, jag hade tänkt ha kul i morgon när jag skall fotografera grisar som tumlar runt i isig lera men nu är det ju kört...

Detta är skrivet med ett leende och med all respekt för de synnerligen kompetenta medlemmar som finns på FS.

Till helgen är det dags för familjebild, jag tar nog fram storformataren med Delta 100 bara för att återigen bli den fotograf jag var innan jag blev mipert.

För att återgå till ursprungsfrågan: Varför tar man inte bilderna i svartvitt direkt i kameran? Visserligen är det kanske inte så många digitala kameror som har svartvitläge men varför skulle det vara sämre om det är BILDEN som är det viktiga? Kan man inte åstadkomma bra svartvita resultat digitalt med filen i svartvitt från början? En del nya digitala kameror har ju svartvitläge, t.ex Sonys nya 10Mp R1. Den är dessutom manuellt (räfflade grepp för avstånd/zoom) inställbar. Skulle funka ypperligt till gatufoto direkt i svartvitt med en sådan kamera tror jag.

Om man dessutom enbart gjorde en svartvit sensor skulle en sådan kamera som t.ex Sony R1, utan att det vore särskilt tekniskt problematiskt, kunna ha en sensor med 30 milj pixels om jag förstått saken rätt?

Jag funderar på vilken spektralkänslighet en helt svartvit sensor skulle komma att få.

Graal skrev:
Vad är hög teknisk kvalitét i en bild. Är det alltid högsta upplösning och kornfrihet? Hög teknisk kvalitét kan lika gärna handla om tonkvalitéter i papperet, basens ton, svärtans ton etc. Liksom svärtans egenskaper i kombination med en viss film, pappersytan/strukturen mm. Dessa tekniska kvalitéter påverkar känslan i bilden och kan förhöja den liksom förta den.

Klicka för att se resterande...

Håller med dig helt. Därför har jag aldrig gillat RC-papper, de känns alltid lite stumma, de har ingen taktil kvalitet. Det gäller både om man har fått dit bilden i ett mörkrum eller i en skrivare.

Ett vackert barytpapper är däremot ett levande material. Genom val av papper, framkallare och tonare kan jag styra bildens ton och utseende. Men jag ser ju samma kontrollmöjligheter när jag skriver ut en bild. Jag väljer mellan Hahnemühle eller Somerseth, jag väljer gräng och bildton som fungerar för den bild jag arbetar med.

Stefan