Walle sa:

Med "äkta" positionering menar jag att man får fram mottagarens riktiga position, inte repeaterns position eller någon helt felaktig position. Är vi överrens så långt?

Klicka för att se resterande...

Ja jag provocerade genom att be om din definition på äkta och vi är överens om att en sektornavigering (bra namn du kom på) som jag föreslår inte är "äkta". Mottagarens angivna position kommer i stället att "hoppa" från sektor till sektor.

Vad jag egentligen menade med frågan var att du skulle tänka efter om det verkligen var nödvändigt att klyva hår om det introducerade felet är så litet att det inte märks?

Så visst fuskar vi eftersom mottagaren i byggnaden först får signaler som anger en position och i ögonblicket efter att den passerat en zongräns plötsligt ser en ny postion några meter längre bort. Poängen är att om avståndsskillnaden mellan dessa båda positioner är liten i förhållande till systemets noggrannhet kommer det inte att märkas. Med repeatrar på var tionde meter kommer maximal felpositionering (introducerad genom vårt fusk) om jag räknar rätt i hastigheten att vara 7,07 meter. Minska avståndet mellan repeatrarna till 5 meter och felet blir maximalt 3,53 meter. Man kan alltså själv enkelt välja hur litet fel som är önskvärt beroende på vad som är nödvändigt för tillämpningen.

Om du är ute och går i tät skog med din GPS eller kör bil i en stad med höga hus kommer mottagaren hela tiden att tappa kontakten med olika satelliter och därefter återfå den. Detta är precis vad mottagarna drabbas av hela tiden när de används och därför är konstruerade för att hantera.

Att mycket kortvarigt tappa kontakten med alla satelliter (när den passerar en gräns mellan två sektorer) för att därefter återigen få utmärkt kontakt med alla signaler på en något annorlunda position är snarast betydligt bättre än förhållandena mottagaren måste klara ute i den grymma utomhusvärlden.

PMD sa:

Jag antog helt fräckt att repeatern fick sina signaler från GPS-satelliterna eftersom vi kallade den för en GPS-repeater.
;-)

Klicka för att se resterande...

Jag håller med om att formuleringen inte var helt tydlig men jag tycker att man måste läsa mina ord extremt kritiskt för att helt utesluta att jag menade återutsändning av mottagna signaler, som du gjorde.

Falumas sa:

Jag är inte alls specielt säker på att det kommer fungera med mer än en repeater.

Scenario ...

Klicka för att se resterande...

Scenariot du beskriver får inte, och kommer inte att hända.

Jag har beskrivit det flera gånger tidigare i tråden men försöker nu igen.

Mottagaren får bara ta emot signaler från en repeater i taget. GPS-signaler är otroligt lätta att skärma av och med rätt inställda skärmar runt utsändarantennerna bör det inte vara något stort problem att skapa sektorer där man alltid bara har mottagning från en speciell repeater.

Men då är vi helt överrens, den lösningen lär fungera. Dock lär det inte bli billigt då det krävs många repeatrar.

Man kan säkert få mängdrabatt

Om det är billigt eller inte beror på vad vinsterna i tillämpningen är.

Jag är i alla fall övertygad om att det kostar väldigt lite jämfört med att bygga upp ett mikrouniversum med låtsassatelliter för "äkta" navigering.

P.R. sa:

Scenariot du beskriver får inte, och kommer inte att hända.

Jag har beskrivit det flera gånger tidigare i tråden men försöker nu igen.

Mottagaren får bara ta emot signaler från en repeater i taget. GPS-signaler är otroligt lätta att skärma av och med rätt inställda skärmar runt utsändarantennerna bör det inte vara något stort problem att skapa sektorer där man alltid bara har mottagning från en speciell repeater.

Klicka för att se resterande...

Ok, fast då får man ingen riktig positionering utan bara information om i vilken sektor man befinner sig.

/Karl

Skippar djuplodandet med Shannons formel denna gång

I luft så utbreder sig radiovågor med våglängden 30 centimeter vid 1 GHz, samt med våglängden 3 cm vid 10 GHz. Kan man mäta direkt på signalen vid båda dessa frekvenser, så vid den högre frekvensen får man ett finmaskigare interferensmönster av min- och maxamplitud. I ett enkelt avståndsmätsystem erhålles därför en bättre upplösning för den högre frekvensen. GPS använder mikrovågsfrekvenser i L-bandet. Vid extremfallet med riktigt höga frekvenser (THz) hamnar vi t.ex. med synligt ljus i våglängdsintervallet ~380-750 nm.

Vilken systemimplementation med valt frekvensband man slutligen använder är ju beroende på vilken informationsbandbredd som man har tillgång till. Oftast har man tillgång till en större absolut bandbredd ju högre upp i frekvens som ett system använder.

Ökar vi på komplexitetsgraden, t.ex. använder flera signalkällor (t.ex. multipla satelliter) och dessutom modulerade signaler, så visst kan ett godtyckligt system byggas för att ge nödvändig upplösning, även vid relativt låga frekvenser. En begränsad tillgänglig bandbredd kan här istället kompenseras genom att en positionsbestämning tillåts ta en längre tid i anspråk. Alternativt använda multipla frekvenser för att göra systemet mer robust och samtidigt erhålla högre mätprecision.

Krav på sändareffekt hos satelliter, relativt enkla mottagare med enkla antenner, tillgängligt frekvensutrymme, atmosfärdämpning är ytterligare några faktorer att ta hänsyn till. Samtliga satellitbaserade system använder L-bandet, med inplanerade nya frekvenser som ligger lägre än de ursprungliga.

Ur kostnadssynpunkt torde ett system för positionsbestämning baserat på mobiltelefonbasar där inte GPS nås vara att föredra, dock med reservationen att noggrannheten kan vara flera magnituder sämre än för ett GPS-baserat dito. Finns idag hos mobiltelefonioperatörerna, t.ex. som tjänsten Telia Premium Positionering.

Ref:
◊ Performance of GPS, GLONASS and Galileo
◊ GSM positioning
◊ SWEPOS - Ett nationellt nät av fasta referensstationer för GPS