Eftersom Fotosidan inte har uppmärksammat nyheten än (vad jag kan se) tvingas jag länka till konkurrenten:
http://www.kamerabild.se/nyheter/foto/fotografer/prisbel-nt-fotograf-sparkad-efter-manipulation

Tidigare Pulitzerprisvinnaren och AP-fotografen Narciso Contreras har blivit påkommen med att manipulera en av sina nyhetsbilder. Det är andra gången på ganska kort tid som en världskänd fotojournalist har gått vilse i bildredigeringen. Förra gången (det finns säkert fler exempel) var det Miguel Tovar, också AP-fotograf.

Jag tycker att det verkar råda en förvirrad inställning inom fotojournalistiken, på alla nivåer, kring vad som är okej och inte okej att göra i bildbehandlingen.

Att kraftigt dramatisera nyhetsbilder har i princip blivit praxis på både fotoutbildningar och nyhetsdeskar. (Ska tilläggas att AP har tagit avstånd från de fotografer som har brutit mot reglerna.)

Gränserna för vad som är okej inom journalistisk bildbehandling pressas framåt i nästan samma takt som den tekniska utvecklingen. De föråldrade branschreglerna från mörkrumstiden är helt tandlösa, eftersom man idag kan ljussätta bilder på pixelnivå.

Och när man ska diskutera bildjournalistikens trovärdighet blir det ofta rabiat om huruvida en enskild fotograf är kapabel till fusk eller inte.

Är vi inte förbi det stadiet? Borde vi inte uppmärksamma att det faktiskt är lite av en kris i branschen?

Läs även:
http://www.theguardian.com/artanddesign/photography-blog/2014/jan/23/associated-press-narciso-contreras-syria-photojournalism

Jag tycker det är en sak när man utnyttjar att kamerorna blivit bättre vad gäller tonomfång och dylikt (som i Paul Hansens omdiskuterade bild), men att lägga till eller ta bort innehåll är aldrig ok i nyhetssammanhang enligt min uppfattning.

Jag tycker att diskussionen lätt blir för tekniskt. Vi vill gärna ha en tydligt gräns, och det är lättare att sätta tydliga tekniska gränser. Men som jag ser det behöver man se på journalistiskt sanning och trovärdighet ur ett mer övergripande perspektiv.

Jämför med skrivande journalister, de har i hundratals år haft hur enkelt som helst att manipulera sanningen med några ord. Journalistkåren har lärt sig att hantera detta även om det ständigt sker övertramp. Det finns inga tekniska regler, bara en insikt om att man måste hålla sig så nära sanningen man kan under en lång tid för att nå trovärdighet hos läsaren. Den kan ta tid att bygga upp, men är lätt att rasera.

Det finns många exempel på när bildmanipulationen inte är teknisk. Det finns historier om hur Arne Lemberg (mannen som lärde upp Jan Guillou) arrangerade krigsbilder på 70-talet. Eller i nutid då den berömde Magnum-fotografen Pellegrin anklagades för att inte ha tagit sina bilder i det farliga bostadsområde som han påstått.

Jag tror främst bildjournalistiken är i ekonomiskt kris. Den digitala tekniken har satt trovärdigheten i fokus. Det tummades nog mer med sanningen förr.

Är man inte ganska naiv om man idag köper fotografisk bild som en sanning? Gränsen går väl egentligen där man utger sig för att dokumentera ett sakförhållande och egentligen visar upp något annat. Men så kommer det nog ändå alltid fungera, fotografen är ju en människa och som sådan utrustad med egna åsikter och detta kommer att återspeglas i bilderna givetvis, inget nytt. Sedan tycker jag att det är konstigt att bilden i detta fall till exempel renderar ett sådant rabalder då manipulationen i detta fall egentligen inte ändrar på det journalistiska värdet? Personligen tycker jag då att det är värre när man jobbar med ljus, färg och kontrast så att bilderna blir mer lika renässansmåleri än fotografi, men det är ju tydligen ok även om det många gånger förvrider intrycket betydligt mer.

Magnus, Alf, tack för tänkvärda och bra inlägg i denna annars ofta mycket infekterade debatt. Givetvis är en bild alltid en tolkning, även när den inte är tekniskt manipulerad. Det kan räcka med att rikta kameran åt ett visst håll för att därmed utesluta saker som kan anses väsentliga för sammanhanget. Därför kan jag tycka att det är fånigt när det gnälls om att fotografen klonat bort en detalj som egentligen är oväsentlig, men att fotografen därför plötsligt anses vara en skurk bara för att det handlar om bildbehandling, till skillnad från all annan informationsbehandling.

All beskrivning av verkligheten som man inte ser med egna ögon är på något sätt behandlad av avsändaren. Utvald, vinklad, beskuren, förskönande, svartmålande, och så vidare.

Jag håller med om en hel del av det ni skriver.

Jag är i första hand inne på det Alf skriver, att den idag accepterade efterbearbetningen kan leda till diskutabla resultat – bilder där formen/uttrycket tar över innehållet.

Jag tror att de tekniska möjligheterna kan påverka omdömet hos många fotojournalister, men också att den ekonomiska situationen som Förderberg nämnde kan spela en viktig roll.

Konkurrensen om förstasidespubliceringen, förstapriset i WPP etc gör nog att fotojournalisten gärna trycker på gasen lite extra för att spetsa bildens uttryck. Det är lätt att köra lite för långt när det går för fort.

Detta handlar alltså inte om fotografer som försöker förvränga verkligheten, som i Arne Lemberg-anekdoten. Det handlar om yrkesmänniskor som kämpar för att behålla en position en bransch som snurrar allt snabbare.

Ja, det är naivt att acceptera en fotografisk bild som en absolut sanning.

Samtidigt är det bildens primära roll att förankra nyhetsrapporteringen i en mer neutral position.
Visst kan trettio journalister hävda att den syriska regimen använder kemiska stridsmedel mot sin egen befolkning. Men det är först när bildmaterial från av varandra oberoende källor publiceras som man på allvar börjar diskutera trovärdigheten i påståendet.

Jag köper heller inte likställandet mellan fotojournalistik och skriven journalistik. En bild bygger på helt andra förutsättningar än en text. Oavsett hur fotojournalisten riktar kameran kan hon/han inte forma förmedlingen efter eget behag i samma grad som skribenten.

Att ha en mer övergripande och distansierad vy när man diskuterar ämnet journalistisk moral är absolut nödvändigt.

Vad gäller stora politiska frågor och internationella nyheter så är det svårt idag att hitta ovinklade nyheter, i många fall är det rentav desinformation vi matas med.

Jag tycker delvis, vad gäller fotojournalistik att ämnet om opartiskhet är en illusion. Man kan gå in hur djupt somhelst i ämnet, in absurdum kan man påstå att vi människor alltid tar beslut, skapar våran egen förhållning till precis allt, undermedvetet om så inte i vårt medvetna tänkande. Givetvis kan vi då aldrig vara opåverkade på vilket sätt vi tar en bild.

Handlar det om medveten moralisk opartiskhet/ärlig skildring, så handlar det om ett moraliskt gott mål som troligen aldrig helt kan uppnås.

I praktiken dock så räcker det med att ta en titt på våra svenska nyhetsmedier som aftonbladet och liknande som gång på gång ger ut allt annat än journalistiska artiklar, felaktig information, gamla bevisat falska "nyheter". Det verkar som dom inte har någon riktig journalistik överhuvudtaget, då pratar jag inte bara om bilderna.

Det är helt klart en kris i dom största mest etablerade nyhetsmedierna, mer och mer fristående och även individuella journalister får mer plats pga tillgänligheten på internet osv.

Diskussionen om en bortklonad gren eller liknande i en journalistisk bild blir snarare en onödig distraktion från ett viktigt ämne.

Men herregud, vad spelar det för roll om han plockar bort en kamera ur bild eller inte? Blir alltid lika irreterad på när det klagas på manipulerade nyhetsbilder..

Tell sa:

Men herregud, vad spelar det för roll om han plockar bort en kamera ur bild eller inte? Blir alltid lika irreterad på när det klagas på manipulerade nyhetsbilder..

Klicka för att se resterande...

Läs The Guardian-artikeln som länkas till i urinlägget. Den artikeln argumenterar för att nolltolerans är bra. Jag är inte tvärsäker på att jag håller med, men artikelförfattaren argumenterar väl.

Tell sa:

Blir alltid lika irreterad på när det klagas på manipulerade nyhetsbilder..

Klicka för att se resterande...

Det blev Stalin också. ;-)

Fotografen har brutit mot de regler som satts upp av bildköparen; är det fel att gnälla på det? Alla vill inte följa regler, men då får de vara beredda att ta de konsekvenser som följer när de upptäcks.

Tomas Töråsen sa:

Diskussionen om en bortklonad gren eller liknande i en journalistisk bild blir snarare en onödig distraktion från ett viktigt ämne.

Klicka för att se resterande...

Förstår vad du menar, men jag håller inte med.
Det behövs tydliga regelverk, både tekniska och etiska, för att journalistiken ska kunna behålla sin trovärdighet (jag anser att den är fortfarande är hyfsat stabil för övrigt). Att klona bort en gren, hand eller skugga är helt enkelt inte okej.

För övrigt har jag inga färdiga lösningar på problemen som jag beskriver/upplever. Det bästa förslaget jag hittills har hört är att digitala nyhetsbilder ska länkas till obearbetade originalfiler (i någon form) som kan jämföras av läsarna själva.

Att länka till obehandlade bilder tycker jag är en rätt dålig lösning - varför ska fotografer behöva publicera sina "negativ"? Visst skulle det kanske fungera för oss som har fotografering som hobby, men jag kan inte tänka mig att yrkesfotografer har det minsta intresse av att göra så (eller tid att göra det)

luminousoctaves sa:

För övrigt har jag inga färdiga lösningar på problemen som jag beskriver/upplever. Det bästa förslaget jag hittills har hört är att digitala nyhetsbilder ska länkas till obearbetade originalfiler (i någon form) som kan jämföras av läsarna själva.

Klicka för att se resterande...

Vad hjälper det när det gått så långt att hela nyhetsbyråer styrs totalt av politiska lobbyister som själva iscensätter falska scener för att sprida desinformation? Problemet för tillfället är såpass mycket större än bortklonade grenar.

Bästa du kan göra är att läsa ett så brett urval av nyhetsmedier som möjligt och börja se igenom vad som stämmer och inte.

Förändringen sker genom att folk själva gör medvetna val och kräver mindre popkultur/skvaller och mer journalistiskt korrekt material, börjar bry sig om vad som händer i omvärlden.

Efter det kan vi snacka om etik i bortklonade grenar. Just nu är det distrahering.

Det här är Fotosidan, och här handlar det väl främst om det som görs inom fotografin. Politik inom nyhetsbyråer känns som en helt annan diskussion.

luminousoctaves sa:

För övrigt har jag inga färdiga lösningar på problemen som jag beskriver/upplever. Det bästa förslaget jag hittills har hört är att digitala nyhetsbilder ska länkas till obearbetade originalfiler (i någon form) som kan jämföras av läsarna själva.

Klicka för att se resterande...

Jag är rädd för att för stort tekniskt fokus gör att debatten och perspektivet koncentreras till teknisk manipulering. Att välja ögonblick och beskärning kan också påverkar intrycket av bilden.

afe sa:

Att länka till obehandlade bilder tycker jag är en rätt dålig lösning - varför ska fotografer behöva publicera sina "negativ"? Visst skulle det kanske fungera för oss som har fotografering som hobby, men jag kan inte tänka mig att yrkesfotografer har det minsta intresse av att göra så (eller tid att göra det)

Klicka för att se resterande...

Visst, men i en värld där bilden får allt större betydelse och samtidigt blir allt mer dubiös är det det minst sämsta förslaget jag har stött på.

Slutligen, den här tråden var inte tänkt att ta upp trovärdigheten hos journalistik i allmänhet, utan i första hand nyhetsbilden. Tomas, överväg att ta din diskussion till en annan tråd. mvh Erik.

froderberg sa:

Jag är rädd för att för stort tekniskt fokus gör att debatten och perspektivet koncentreras till teknisk manipulering. Att välja ögonblick och beskärning kan också påverkar intrycket av bilden.

Klicka för att se resterande...

Jo, men så har det väl alltid varit? Däremot har de tekniska förutsättningarna att påverka bildinnehållet förändrats avsevärt.

luminousoctaves sa:

Jo, men så har det väl alltid varit? Däremot har de tekniska förutsättningarna att påverka bildinnehållet förändrats avsevärt.

Klicka för att se resterande...

Men varför då leda uppmärksamheten från en helhetssyn?

Jag tycker att det räcker gott med dagens ordning, att arbets-/uppdragsgivaren begär fram råfiler om det råder oklarhet råder. Det ligger ju i bildbyråns/tidningens intresse att ingripa då. Och det här är ju ett exempel på vad konsekvensen för fotografen blir.