Pentmax skrev:
Med "katter och semesterbilder" tolkade jag Östling som privata bilder på familj och inlägget var riktat åt det hållet. Jag har inget emot sådana foton - tvärtom - men vi ser dem inte så ofta här.
Jag menar att betraktaren själv bestämmer alla spelregler när en bild granskas och håller inte med att bilden inte blir bra om den inte förmedlar vad fotografen känt. Det är ju betraktare och bild som umgås, det är här energi uppstår.

Klicka för att se resterande...

Förlåt,Anders. Östberg ska det vara.

Inga problem! Jag skulle vara glad om det fanns mer skäl att förväxla mig med Östling, men tyvärr...

Nu är inte jag så bevandrad i att uttrycka mig om meningen med fotografi och jag har ytterst dålig koll på fotografins historia. Jag vet heller ingenting om fotografi med analog film. Mina tankar grundar sig troligen på helt andra premisser än de med lång erfarenhet av fotokonsten.

Man läser ofta om att fotografi är ett sätt att uttrycka sig genom att "måla med ljus". Jag ser det snarare som en möjlighet att göra detta och man bör kunna ha friheten att säga att man inte gör det i varje bild. Bilden, som är ett resultat av en lång process, innehåller ofta så mycket mer än ett evetuellt budskap eller mening. Frågan är vad vem som har rätt att avgöra om det är fotografens budskap eller betraktarens associationer som är meningen med bilden.

För mig personligen är skillnaden mellan mina egna och andra fotografers bilder stor. Mina bilder innehåller massor av minnen om hur jag tog bilden, hur omständigt det var, vad jag funderade på etc. I början minns jag dessa aspekter starkare och detta påverkar troligen mitt sätt att se bilderna. Efter några månader kanske jag ser på bilden ur ett helt annat perspektiv. Jag tror att ju längre tiden går desto mer ser man på bilden som en åskådare. De flesta som ser bilden kommer aldrig få reda på fotografens egna associationer.

Jag ser dagligen fotografer som verkar leda vissa genrer och andra fotografer som frågar i forum hur man gör likadant, vilken teknik som använts osv. Använder man en teknik som sticker ut i mängden tror jag det är svårare att nå fram med ett eventuellt budskap. Det är stor risk att betraktaren bli distraherad av tekniken i bilden och totalt missa den eventuella meningen. Jag är nog också lite inne på att långt ifrån alla har en tydlig mening eller syfte med sina bilder.

Jag tycker, utifrån mina tankar, att det är mer intressant (och relevant) att diskutera meningen med en viss bild än med bilder generellt. Det känns inte som att det finns utrymme (inte ordmässigt) i ett forum att uttala sig på så abstrakt nivå.

Vem skulle vinna mest på att man en dag kunde enas om ett definitivt svar till trådskaparens frågeställningar? Fotografen eller betraktaren av resultatet?

Jag tror inte att det är det defenitiva svart som kommer att gynna en enskild part. Jag tror mer på att diskussionen gynnar alla parter.

/Maverick

Måste tillstå att jag blev inte så lite konfunderad över inlägget ovan där frågan ställdes "vem som har rätt att avgöra om det är fotografens budskap eller betraktarens associationer som är meningen med bilden". Jag menar, vore detta endast fotografens prilegium så dör diskussionen , möjligen oxå bilden.
När fotografen visar upp och berättar om sin egen bild är väl han/hon oxå betraktare på villkor som alla andra. Ingen fotograf gör väl anspråk på att de bilder man visar upp är en representation av verkligheten, skulle själv vara tacksam om andra hade välunderbyggda synpunkter på mina. Ingens bildtolkning är final, kan göras anspråk på att vara skiven i sten. Med detta hoppas jag även ha sagt att vi fotografers roll inte heller är som ett slags operatörer för tillhandahållande av bildmaterial.Ett bra fotografi visas upp för intresserade av vilka fotografen oftast är den förste.