Hej!
Jag är inte så beläst i fotohistoria men jag har för mig att vinjettering ursprungligen var en bieffekt av ett objektiv som uppträder mindre ju bättre objektivet är. Rätta mig gärna om jag har fel.

Men min viktigaste fråga är egentligen:
När lägger ni vinjettering på era bilder? Och varför? (OBS: Jag är inte ute efter kritik och beviset för att man inte ska göra det.). Objektiven är ju verkligen inte samma som för flera decennier sedan.

Gör ni det mest för sv-bilder?
Är det motivet som avgör?
Eller adressaten?
Tycker ni det är snyggare, mer "fotografiskt", eller tillförande för kompet?
Kan det finnas för lite eller för mycket vinjettering i era ögon? Är bilder utan tråkiga, bilder med mer professionella? Finns det alltså någon värdering i det? Var kommer den värderingen ifrån i så fall?

Eller är det mer en vana att ligga till det eftersom ni helt enkelt gillar det?

Vad säger ni?
Har själv ingen vana alls att lägga till det, och mina objektiv producerar inte sånt heller bara av sig själva.

Ljusbortfall utåt kanterna är en högst realistisk effekt även idag I vissa fall kan kameran automatiskt kompensera för det, ibland kanske man vill ha det. Det märks mest vid vidvinkelfoton.

Jag använder vinjettering (vid efterbehandling), men mycket försiktigt. Det kan vara bra för att styra blicken mot den ljusa delen av motivet om det är där det spännande händer.

Med en vit bakgrund till bilden kan vinjetteringen ge en onödigt skarp övergång mellan fotot och omgivningen.