Det finns en flickr-diskussion som tar upp ungefär samma problem: http://www.flickr.com/groups/ishootfilm/discuss/72157623832332934/

Men det verkar å andra sidan inte vara ditt problem, eftersom du låter filmerna "vila" innan framkallning.

Nog sjutton laddas filmen upp i motsatt "krull"-riktning på upptagningsspolen, om man jämför med hur den är upprullade på kassettspolen (jag har tillochmed precis kollat efter).

Ytterligare en diskussion som berör samma problem. http://www.rangefinderforum.com/forums/showthread.php?t=84480

Makten sa:

Hur gör du med själva rullen under inmatandet? Den måste ju hänga eller ligga nånstans. Jag tycker att det är jäkligt knepigt att hålla på med detta, för man vill ju inte ha damm eller fingeravtryck på filmen.

Klicka för att se resterande...

Kanske svårt att förklara med ord. Men jag öppnar ju rullen helt och har bara filmen i ena handen. Sedan trär jag på änden i spiralen. Sedan när jag matar in filmen så hänger filmen neråt mot golvet ju och för att inte filmen ska ramla ur direkt, så håller jag mina tummar i kanten på filmen mellan varje "varv" när vrider tillbaka spiralen för att den ska greppa om på nytt och fortsätta mata in... låter som att det blir svårt att förstå det där

Graal sa:

Men varför renklipper du i mörker? Har du autoåterspolning i din kamera så att änden alltid dras in i kasetten? Annars, lämna sista änden utanför (sluta veva tillbaka när du känner att filmen släpper från spolen i kameran) så har du änden utanför kasetten. Då kan du även trä på filmänden på spolen i ljuse (så att den går förbi kulorna som håller filmen fast), innan du börjar veva in den på spolen.

Klicka för att se resterande...

Oj. Jag har aldrig tänk på att man kan göra så faktiskt! Men så som jag löst det nu så har jag faktiskt inga problem, så det funkar. Jag klipper aldrig av kanterna nu utan matar in ändå

Men det var ett nytt tips för mig det där, tack

Man måste klippa av hörnen med en sax som awaw skrev. Den bit som klipps bort ska vara ca 1 till 1.5 mm stor. Alla Patersons framkallningsdosor klarar 36 rutor 135-film eller en 220-film eller två 120-filmer. När jag laddar en 135-film så blir det oftast tvärstopp efter ca halva filmen. Detta beror på att filmen hakar fast i någon av öppningarna i någon av spiralerna. Detta känner man direkt efter viss övning och då är det bara att peta till filmen i sidled så att den går fritt igen.
/Harald

Nu har jag provat att i dagsljus mata genom en 20 cm lång filmsnutt, för att se vad som händer. Och hur rundade och fina jag än gör hörnen så tar det tvärstopp på flertalet ställen i båda spiralerna:-( Halvorna sitter helt enkelt för för tätt, så att filmen med bara någon tiondels millimeters marginal får plats.
Hade filmen laddats inifrån så hade man ju kunnat dra genom den, men nu finns inget alternativ utom att backa och göra om.

Man kunde kanske tejpa dit något på filmänden som glider bättre, men man vet ju aldrig vad som händer med tejpen och dess klister i kemikalierna sen.

Makten sa:

......Hade filmen laddats inifrån så hade man ju kunnat dra genom den, men nu finns inget alternativ utom att backa och göra om......

Klicka för att se resterande...

Kan du verkligen backa filmen i spolen? Kulorna gör att den låses fast när man försöker dra bakåt.

Makten sa:

Hur gör du med själva rullen under inmatandet? Den måste ju hänga eller ligga nånstans. Jag tycker att det är jäkligt knepigt att hålla på med detta, för man vill ju inte ha damm eller fingeravtryck på filmen.

Klicka för att se resterande...

Man behöver aldrig dra ur filmen helt med en gång ur kasetten, utan man drar ut 15-20cm åt gången och matar in. Vid inmatningen håller man fingrarna på spolens kanter, med tummarna över den utskjutande kanten där man börjar mata in. Då känner man också att inte filmen glider över kanten, vilket den inte ska göra. Om man råkar tumma lite på filmen vid inmatningen så är det ingen katastrof. Oftast blir det på baksidan (eftersom den vätter upp mot fingrarna vid inmatningen)och inte emulsionssidan. Dessutom bara i kanterna där det finns endast perforering.

Jag hade också, som det kändes, pinsamt svårt i början med att ladda in filmen på spolen. Efter ett tag, kanske halvvägs, (jag såg ju inte) så började filmen glida ur och ibland med en "duns" hamnade den på golvet i en osorterad hög.
Men så kom jag fram till att jag höll spolen fel. Jag hade börjat med att i dagsljus fästa filmen i spolen och sedan i mörkret vrida de två spiraldelarna mot varandra. Kanske var det som var felet.
Jag har fortsatt att fästa filmen i dagsljus men ändrade proceduren från att jag höll filmen och laddade in den i riktning från mig, till att jag vände på spolen och laddade in den mot mig genom att bara vrida på spolens högerhalva. Då får jag också med tummarna kontroll över att filmen löper in i spolen på rätt sätt.

Sedan dess har det gått galant.

Jag fick tips för tusen år sedan att dra med spetsen av en blyertspenna i spiralernas, insidas, spår. Det skulle minska friktionen.
Jag gjorde så och har aldrig haft problem att ladda filmer, förutom om spiralerna varit fuktiga.

MagnusBerg sa:

Jag fick tips för tusen år sedan att dra med spetsen av en blyertspenna i spiralernas, insidas, spår. Det skulle minska friktionen.
Jag gjorde så och har aldrig haft problem att ladda filmer, förutom om spiralerna varit fuktiga.

Klicka för att se resterande...

Det fungerar säkert utmärkt. Grafit är rena smörjmedlet.

Jag har haft samma problem med Patersonspiraler. Tycker mycket bättre om AP:s spiraler som finns på Photax. Med dem blir problemet mindre. Men även där gäller det att filmändan är hel så att inte perforeringen hindrar. Vet inte om de passar i Patersondosan men AP har bra dosor också.
Bäst är (efter en inlärningsperiod) LPL:s rosrfria spiraler. När man väl har lärt sig ladda dessa blir det inga problem med att fastna efter halva rullen.

Graal sa:

Kan du verkligen backa filmen i spolen? Kulorna gör att den låses fast när man försöker dra bakåt.

Klicka för att se resterande...

Nä, och det var väl det jag menade;-) Kanske man skulle ta bort kulorna och mata in filmen för hand? Då är det ju bara att backa lite och försöka igen om det tar stopp. När det i nuläget tar stopp måste man ju riva ur hela filmen och börja från början, vilket är skitbökigt i mörkret:-(

Graal sa:

Man behöver aldrig dra ur filmen helt med en gång ur kasetten, utan man drar ut 15-20cm åt gången och matar in. Vid inmatningen håller man fingrarna på spolens kanter, med tummarna över den utskjutande kanten där man börjar mata in. Då känner man också att inte filmen glider över kanten, vilket den inte ska göra. Om man råkar tumma lite på filmen vid inmatningen så är det ingen katastrof. Oftast blir det på baksidan (eftersom den vätter upp mot fingrarna vid inmatningen)och inte emulsionssidan. Dessutom bara i kanterna där det finns endast perforering.

Klicka för att se resterande...

Det är precis så jag gjort, fast jag har nog dragit ut kanske 40-50 centimeter åt gången. Dock ska jag tänka på det där med fingrarna! Jag tror i och för sig inte att det behövs om filmen inte skulle fastna, även om det förstås blir en extra säkerhetsgrej. Fastnar filmen så spelar det ju ingen roll vad man gör i övrigt.

Jag provade just att skära kanterna på testfilmsnutten så att de får en väldigt flack vinkel med kanske en halv centimeters effektiv längd, och nu går det nästan helt friktionsfritt hela vägen. Så det gäller uppenbarligen att få till änden, för det är den som trilskas.

Kijana sa:

Jag hade också, som det kändes, pinsamt svårt i början med att ladda in filmen på spolen. Efter ett tag, kanske halvvägs, (jag såg ju inte) så började filmen glida ur och ibland med en "duns" hamnade den på golvet i en osorterad hög.
Men så kom jag fram till att jag höll spolen fel. Jag hade börjat med att i dagsljus fästa filmen i spolen och sedan i mörkret vrida de två spiraldelarna mot varandra. Kanske var det som var felet.
Jag har fortsatt att fästa filmen i dagsljus men ändrade proceduren från att jag höll filmen och laddade in den i riktning från mig, till att jag vände på spolen och laddade in den mot mig genom att bara vrida på spolens högerhalva. Då får jag också med tummarna kontroll över att filmen löper in i spolen på rätt sätt.

Sedan dess har det gått galant.

Klicka för att se resterande...

Jag är inte helt med på vilken variant som är vilken, men jag har haft filmrullen på min sida om spiralen. Det borde ju inte ha någon betydelse egentligen, kan man tycka. Jag har till och med provat att ladda in filmen med emulsionen utåt, men det gick lika uselt.

MagnusBerg sa:

Jag fick tips för tusen år sedan att dra med spetsen av en blyertspenna i spiralernas, insidas, spår. Det skulle minska friktionen.
Jag gjorde så och har aldrig haft problem att ladda filmer, förutom om spiralerna varit fuktiga.

Klicka för att se resterande...

Det tricket brukar jag använda till översadeln på gitarrer Grafit är ett utmärkt smörjmedel! Kanske får prova om ingenting annat funkar, men jag är lite rädd att det ska bli fläckar och elände om det hamnar partiklar mitt på filmen, under framkallningen.

Kijana sa:

......Men så kom jag fram till att jag höll spolen fel. Jag hade börjat med att i dagsljus fästa filmen i spolen och sedan i mörkret vrida de två spiraldelarna mot varandra. Kanske var det som var felet......
.

Klicka för att se resterande...

Men det är så det ska fungera. Man fäster filmen i spolen när det är ljust, filmen fortfarande i sin kasett. Sen släcker man och drar ut lite i taget ur lkasetten opch vevar in. Vilket håll man håller spolen på har nog moindre betydelse. Tror det fungerar bra på båda hållen bara man håller tummarna på den utskjutande kanten där filmen träs in. Matar gör man ju likadant, oavsett vilket håll man vänt spolen på, genom att röra spolens halvor fram och tillbaka i omvänd riktning.

Makten sa:

Jag är inte helt med på vilken variant som är vilken, men jag har haft filmrullen på min sida om spiralen. Det borde ju inte ha någon betydelse egentligen, kan man tycka.

Klicka för att se resterande...

Det tyckte inte jag heller, speciellt som att kulorna ju utgör en backspärr. Men faktum kvarstår för min del, när jag vände på spolen från att ha filmen på min sida till andra sidan så gick det mycket bättre.

Graal sa:

Matar gör man ju likadant, oavsett vilket håll man vänt spolen på, genom att röra spolens halvor fram och tillbaka i omvänd riktning.

Klicka för att se resterande...

Jo, jag håller med, för det var ju så jag lärde mig en gång i tiden. Man vrider spolens delar mot varandra, och efter ett tag är spolen laddad med film från kassetten.
Men jag undrar om det inte också har med att göra om man är vänster- eller högerhänt. När jag hade filmen på min sida om spolen skulle jag ha vridit vänsterdelen bakåt för att hämta upp mer film. Istället vred jag som högerhänt högerdelen framåt, om det inte var så att jag vred båda delarna åt varsitt håll.
Nu har jag som sagt vänt på spolen och vrider bara högerdelen framåt, vilket ju är samma sak som att tidigare ha vridit vänsterdelen bakåt.

Ja, allting är relativt.

Det är bara att köra med små rörelser och att inte ta i så att filmen hoppar ur spåret. Detta händer ganska ofta, men som sagt om man bara matar på de millimetrarna som går i taget så brukar det gå bra till slut. Själv har jag kört med mina patersonspiraler sedan jag köpte dom, de äldsta är gula vid det här laget

När de blir ordentligt nedskitade brukar jag tvätta dom med diskmedel och diskborste, ett annat sätt är att lägga spiralerna i fix ett par dygn. Hur som helst så skall du inte behöva göre detta innan du framkallat 20-30 rullar.

Viktigt är att spiralerna är riktigt torra när man laddar dom, annars blir det knepigt.

Kijana sa:

Det tyckte inte jag heller, speciellt som att kulorna ju utgör en backspärr. Men faktum kvarstår för min del, när jag vände på spolen från att ha filmen på min sida till andra sidan så gick det mycket bättre.

Klicka för att se resterande...

Hade du tummarna på samma ställe? För har du det fungerar det lika bra oavsett vilket håll du har spolen på. Kanske var det så att när du höll på det första hållet (som jag gjort sedan ca 1980 då jag bytte min gamla dosa mot en med Paterson-spolar) så höll du spolen så att kanten där filmen skjuts in var rakt mot dig, och inte uppåt/framåt? Då kan det bli problem eftersom filmen då ibland kan bukta sig inåt. Håller du däremot spolen så att tummarna och kanten är uppåt/framåt (inte bakåt mot dig) fungerar det bättre. När du håller spolen på andra hållet blir det onaturligt att hålla kanterna vid inskjutet framåt (vilket kan orsaka samma problem), och håller du kanterna mot dig så uppstår inte problemet eftersom filmen då hänger över hela spolen från andra sidan och alltså inte kan bukta inåt lika lätt..

Det där med filmladdning är rätt kul att kolla tiden på. I början tog det mig flera minuter innan man kunde tända lyset igen. Nu tar det tar sällan över en minut från det jag släcker ljuset tills jag kan öppna dörren med filmen i dosan och locket på. Gjorde nyss en test med en gammal Efke-film i Paterson-dosan, och det tog 38 sekunder för mig från det jag släckte lyset tills jag kunde tändaoch öppna igen, med spolen på pelaren, anti-glidklämman över och locket på. Inga som helst problem, filmen gled helt utan problem hela vägen.

Jag har haft problemet tusentals gånger med min Patersondosa. Det är helt klart ett smutsproblem. Diska spiralerna riktigt noga med diskmedel, vatten och fräsch diskborste, och låt det torka till 100% torrt, sen ska det funka bra. Att snygga till filmänden med sax hjälper knappt men är enkelt att göra. Man kan påskynda torkningen med en hårtork, men låt ändå den ligga ett tag efteråt.
Kylskåpskall film kan ge ett litet kondensskikt på filmen och det bromsar garanterat rejält. Kyl den inte innan framkallning.

Filmladdning i plast respektive plåt

Har i 30 års tid använt bäde plast och plåtspiraler. När man bärjade att framkalla film var det plåt som gällde. En hederlig ölöppnare och upp med det svarta locket på kassetten (i mörker) filmen i handen, bukta den lätt och fäst innerst i sprialen, rulla upp, framkalla och allt är bra. MEN det tar tid att lära. Prova i dagsljus.
Till plasten: Samma sak där. Öppna kassetten med ölöppnaren (mörker) klipp i varje hörn en rundning, se till att det inte kommer i perforeringen. Då blir det svårt. Trä på filmen liggandes i din hand, när den tar, släpp ut den, höj armarna och rulla på. Har för mig att 36:an är ca 1,35 lång. Träna i dagsljus alla momenten tills dom sitter i ryggmärgen.
När du kommer till 120 film kan vi tala om problem. Där är det riktigt djäkligt, men i gengäld är fiilmen kortare.
Härligt att höra att någon sysslar med FILM!
Stå på dig. Allt handlar om tränng och väl fungerande spiraler. Har väl laddat runt 200-300 filmer per år. Svart/vitt, färg dia, färg neg samt då 120 film i alla utföranden.
Ge inte upp. Problem är till för att övervinnas.