Det jag syftade på var: ” Det är ofta så kultureliten brukar se på världen. De som inte förstår och är okunniga och och vi som har kunskap och förstår vad som är bra och vad som är dåligt.”
Det är t.ex sjukligt ointressant för en operafantast vad jag tycker om en specifik operaföreställning då jag inte kan något om opera och tycker det är både tråkigt och dåligt. Förmodligen skulle jag gilla det mer om jag tog mig tid att lära mig mer om det.
Förvärvad smak, förfining, du vet.
Är det verkligen det. Är det mer förfining att tycka om opera än att tycka om jazz eller rock. Vissa påstå det. Opera ingår precis som balett i det en del benämner finkultur.
Jag råkade speciellt är vi bodde och jobbade nere vid Bodensjön varje år få tillsammans med några kollegor och några viktiga kunder besöka Bregenz och deras utomhus operor där scenen ligger en bit ut i sjön. Ett stort evenemang som pågår under en vecka. Ofta var vi där ett par gånger med kunder varje år. Det är lite som Neu Jahrs konzert i Wien. Det är en ynnest att få biljetter.
Själv led jag mig igenom varje föreställning. Jag gillar helt enkelt inte opera och sättet de sjunger på.
Jag varit på nyårskonserten i Wien och älskade varje minut av det.
Så frågan är om min direktörskollega herr Fürwentsches som älskade opera är mer förfinad än vad jag är som tycker rent illa om det. Själv går jag gärna på klassiska konserter men det är kanske inte lika förfinat.
Att diskutera smak brukar mest bara bli en massa svammel och förutfattade meningar.
Vi tycker om olika tandkrämer. Det är därför tandkrämshyllan är så lång. Där har vi också olika smak och det blir sällan debatt om det.
Varför skall det vara annorlunda när det gäller kultur?