Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit. Nu gäller det bara, jag har rättighet att fotografera offentligt därför gör jag det och bryr mej inte om vad andra tycker om detta. Sen kommer en massa försvar om ditten och datten, det fotas med telefonen och så vidare. Är det så svårt att respektera att andra inte vill bli fotograferade när de vistas offentligt.
"Tyvärr så har ordet hänsyn till andra försvunnit."
Sven-Åke, ska det vara så svårt att respektera att gatufotografer vill och får utöva sin hobby utan att behöva bli påhoppade av andra, som ärligt talat borde skita i andra och sköta sig själva? Du kan väl visa lite hänsyn till dem, va?
Du pekar ju själv på precis det jag säger - det tas väldigt mycket bilder, med mobiler, med kameror. Jag personligen har nog inte sett, hört eller läst något som tyder på att någon skulle bli mer upprörd för att det är en separat kamera och inte en mobil. Av vad jag har sett så är de själva fotograferandet i sig som ibland retar upp människor. Om det så vore så handlar det i så fall om något så enkelt som att en separat kamera syns mer. Men av de gånger jag har sett människor verkligen bli rejält förbannade på grund av att någon tar bilder har det varit mobiler och inte kameror.
Tyvärr inte: https://commons.wikimedia.org/wiki/Commons:Country_specific_consent_requirements#Germany
Här hamnar vi ju i en diskussion som påminner om det här med förbud mot rökning. Förbjuder man rökning känner sig en del rökare påhoppade för att man kränker deras rättigheter. Men i gengäld innebär ju deras rättighet att de påtvingar andra sin rökning - som om de inte har någon rätt att slippa vara passiva rökare. Vems rättigheter gäller? Svaret är som jag ser de ingens och bägges - om bägge parter istället för att mekaniskt hävda sin rätt istället försöker visa varandra något litet mått av respekt så uppstår nästan aldrig problemet.
av att du tar bilder av dem. Han/hon/den/det påpekar saken, varpå du uppenbarligen känner dig utpekad, påhoppad, ja kränkt för att någon ifrågasätter din rätt att ta bilder ... Ser du inte symmetrin? Det blir lite av en meningslös tävling i vem som känner sig mest kränkt.Jag stödjer deras rätt att förbjuda fotografi och när folk kör med blixtrar på det sättet som du beskrev så har jag full förståelse för en restriktion. Jag hänger främst upp mig på skäl som förs fram kring integritet och överdriven rädsla för att foton på barn skall användas i pornografiska sammanhang.
Passiv rökning kan leda till cancer. Att vara med i ett gatufoto kan leda till att någon känner sig kränkt. Det ena är farligt, det andra inte alls.Här hamnar vi ju i en diskussion som påminner om det här med förbud mot rökning. Förbjuder man rökning känner sig en del rökare påhoppade för att man kränker deras rättigheter. Men i gengäld innebär ju deras rättighet att de påtvingar andra sin rökning - som om de inte har någon rätt att slippa vara passiva rökare.
Någon känner sig utpekad, påhoppad, ja, rent av kränkt (detta populära ord
Det Hasse tog upp och som jag håller med om, är att man faktiskt kan välja att visa hänsyn, visa andra människor lite av den respekt som en del fotografer är så noga att kräva för sin egen fotografering.
Jag blir lite skrämd av att en del tycks tolka rätten att ta bilder till en skyldighet för allt och alla att ständigt - och utan att yppa minsta kritik - ställa upp som motiv.
Bra skrivet Martin!Här hamnar vi ju i en diskussion som påminner om det här med förbud mot rökning. Förbjuder man rökning känner sig en del rökare påhoppade för att man kränker deras rättigheter. Men i gengäld innebär ju deras rättighet att de påtvingar andra sin rökning - som om de inte har någon rätt att slippa vara passiva rökare. Vems rättigheter gäller? Svaret är som jag ser de ingens och bägges - om bägge parter istället för att mekaniskt hävda sin rätt istället försöker visa varandra något litet mått av respekt så uppstår nästan aldrig problemet.
Dessutom tycker jag det finns lite av en dubbelmoral i det hela:
Någon känner sig utpekad, påhoppad, ja, rent av kränkt (detta populära ord
Det Hasse tog upp och som jag håller med om, är att man faktiskt kan välja att visa hänsyn, visa andra människor lite av den respekt som en del fotografer är så noga att kräva för sin egen fotografering.
Jag blir lite skrämd av att en del tycks tolka rätten att ta bilder till en skyldighet för allt och alla att ständigt - och utan att få yppa minsta kritik - ställa upp som motiv.
Rädsla är en känsla, och känslor är ju nästan aldrig förnuftsbaserade. Rädslan må vara överdriven, ogrundad, men det innebär inte att man kan avfärda den som om den inte hade rätt att existera.
Där är vi helt överens. För mig är en logisk konsekvens av det att människor faktiskt har rätt att säga ifrån om att de inte vill vara med på bild. Och att man som fotograf kan välja att respektera det - det är inget man måste göra, men något man kan välja att göra.
Du menar att de inte skall förbjuda folk från att säga ifrån att de inte vill bli fotograferade? Håller helt med
Och jag håller helt med dig också kring den dubberiktade yttrandefriheten förstås. Att människor samtalar och utbyter åsikter är underbart men när en part anser att vissa saker inte får sägas på grund av risk för att någon tar illa vid sig då är det illa. I vissa länder får man exempelvis inte kritisera religion som man väl för då kan man åka dit för hädelse! Sådant måste man stå upp emot som vän av yttrandefrihet och på samma sätt står jag upp för rätten att ta foton i det publika rummet. I mitt fotande så tror jag inte att jag skrämmer eller irriterar någon något särskilt och även om vissa nu kanske tror att jag hänsynslöst springer omkring och sätter upp kameran i ansiktet på folk så gör jag inte det. Betydligt mycket mer diskret och mitt fotande drabbar som jag ser det inte en själ!Rädsla är en känsla, och känslor är ju nästan aldrig förnuftsbaserade. Rädslan må vara överdriven, ogrundad, men det innebär inte att man kan avfärda den som om den inte hade rätt att existera.
Där är vi helt överens. För mig är en logisk konsekvens av det att människor faktiskt har rätt att säga ifrån om att de inte vill vara med på bild. Och att man som fotograf kan välja att respektera det - det är inget man måste göra, men något man kan välja att göra.
Du menar att de inte skall förbjuda folk från att säga ifrån att de inte vill bli fotograferade? Håller helt med
Min poäng är att yttrandefriheten är ju faktiskt dubbelriktad, och ibland kan en människas yttrandefrihet vara rätt irriterande för en annan människa. Som då, konsekvent med samma yttrandefrihet, innebär att den som blir irriterad har sin fulla rätt att påpeka det.
Det som skrämmer mig är att det tycks finnas en del paragrafryttare som är så inställda på att hävda sin rätt att de på sikt kan provocera fram just det fotoförbud på allmän plats ingen av oss vill se. Inte på grund av att de är några förkämpar för yttrandefrihet, utan för att de på ett hänsynslöst sätt utnyttjar den rätten på ett sätt som irriterar och/eller skrämmer andra människor. Jag tror inte de är sannolikt att det blir så, men det finns en liten risk. Och det kan nog vara en förklaring till alla de fotoförbud som uppstått på skolor och i andra sammanhang.
Kan jag hålla med om.
Vi får nog enas om att vi har olika erfarenheter där helt enkelt.
Det kan jag helt hålla med om.
Jag vänder mig emot att det är logiskt fel av folk/människor att attackera och hänga ut ett fåtal gatufotografer eller stadsmiljöfotografer.
Jag tycker att du är inne på något mycket intressant.
Det är självklart upp till dig.
Du menar som att (underförstått) kräva att de skall agera modell åt en?
Förmodligen en av anledningarna till att gatufoto väckte mindre protester förr
Jag upplever att reaktionerna varierar väldigt med vilket land, vilken stad och vilket sammanhang man tar bilder. Men som generell tumregel upplever jag att färre reagerar om man tar bilder på "turistiga" platser där många andra också tar bilder. I alla fall om man fotograferar andra turister. Lokalbefolkningen kan däremot ibland vara lite less på att bli fotade.
Jag har mycket sällan råkat ut för att folk varit genuint arga eller irriterade, men en av de få riktigt rejäla utskällningarna jag fått var i Las Vegas för några år sedan.
