I teorin ska väl de flesta normala objektiv ha ett skärpeplan som ligger parallellt med sensorn.
Jag tänker nu lite som trådsksparen. Med ett 180 grader fisheye riktat rakt upp i himlen kan jag få skogen runt omkring mig skarp. Den skogen ligger då i samma plan som min sensor. Noll meter framför kameran.
Men visst sjutton får jag även saker framför kameran skarpa.
Beror detta alltså uteslutande på att skärpedjupet är så stort, eller är faktisk skärpeplanet krökt?
Om du tittar på en MTF-kurva kan du se att upplösningen faller av ut mot hörnen. En del av lutningen på kurvan kan bestå av att skärpeplanet är krökt, men det kan även vara andra optiska problem som gör detta. Ibland ser man toppar och dalar hos kurvan och då är det nästan alltid beroende på en komplex krökning av skärpeplanet.
Omvänt, om du har ett kraftigt krökt skärpeplan så är det omöjligt att få en plan MTF-kurva.
Om du tittar på t.ex. en gammal konstruktion som Nikkor fish-eye 16mm f/2.8D så faller kurvan av snabbt ute i hörnen och har även en dal och en topp. Detta tyder på att skärpeplanet har en komplex och relativt stor krökning.
Andra fish-eye har en betydligt planare kurva.
I praktiskt fotografi spelar det kanske inte så stor roll eftersom det mesta blir halvskarpt oavsett var du fokuserar.