Man kan få riktigt bra resultat med närbildslins, och en fördel när man har den på en zoom med AF är att man på ett relativt bestämt avstånd kan bestämma avbildningsskalan med zoomen. Därigenom klarar man sig med en lins; det är ingen större idé att ha en hel sats.
Bäst fungerar det med en telezoom, och det är sällan meningsfullt på ett vidvinkligt objektiv, eftersom vidvinklar oftast ändå har ganska kort närgräns, och de optiska felen är mer framträdande vid stor bildvinkel.
Lämpligt dioptrital avgörs i stort sett av objektivets normala närgräns. Om objektivet fokuserar ner till ungefär en meter, är det vettigt att ha ett längsta möjliga avstånd på ungefär en halv meter, eftersom man inte behöver få avstånd med lins och utan att överlappa, och zoomen täcker in skillnaderna i avbildningsskala. En halv meter från objektivet betyder en lins på 2 dioptrier.
Om objektivet fokuserar närmre än en meter, kan tre dioptrier vara vettigt. Då får man skärpa från ungefär 33 cm från linsen ner till kanske 25 cm från linsen. Automatskärpan sköter fininställningen, men det går inte att få skarpt på längre håll än vad som svarar mot linsens dioptrital. Med en zoom som går till 300 mm och en lins på +3 dioptrier kommer man nära avbildningsskala 1:1. För att snabbt kunna hitta rätt avstånd är det bra att ha ett snöre fäst vid kameran med ett par knutar för längsta och kortaste möjliga avstånd. Man kan ha ett märke på kameraremmen, eller helt enkelt hitta en lämplig punkt på armen där det blir rätt avstånd när man sträcker ut fingrarna. Det funkar bra när man har direktvisning.
Det är inte särskilt meningsfullt att använda starkare lins än så, eftersom de optiska felen blir mer framträdande. Det finns visserligen akromatiska linser som ger utmärkt skärpa, men de är ganska dyra. Linser på +3 dioptrier är relativt billiga, och precis som med filter är det bäst att ha en lins med flerskiktig antireflexbehandling för bästa möjliga kontrast. Vid vanlig fotografering, dvs vanliga tredimensionella motiv, är de optiska felen hos linser upp till +3 dioptrier mycket små. Skärpeplanet blir krökt, och man får något lite distorsion, vilket egentligen bara märks när man fotograferar plana föremål. Den kromatiska aberrationen är försumbar. Starkare linser däremot bör vara akromatiska. Då har de fortfarande avbildningsfel, så de lämpar sig inte för noggran återgivning av plana objekti som frimärken och dylikt, men de funkar bra för vanliga tredimensionella motiv, som blommor och insekter.
