Hej,
Jag har med nöje och intresse läst detta, med 2 döttrar och 5 kusar har jag sett en del i hopplöst mörka ridhus eller gråmulna paddockar.
Jag har en lång historia av amatörplåtning och svärfadrar som var proffs, inom anläggning/arkiterktur och press som nog har påverkat mig, deras längsta tele var Leica's 135mm.
Skall man plåta häst är det inte givet följande AF och panorernade/följande kamera är bäst.
Som jag plåtar, jag anar TS är inne på det samma av eget eller från ryttaren/hästägarens intresse, kan det vara viktigt med kompositionen, dvs bilder tas på samma punkt där häst + ryttare dominerar bilden och kompositionen inte störs av staket, publik mm.
Dressyr är ju med några decimeter i sidled ett repetetivt mål, även om en häst är bra snabb, så man får besluta "var tar jag bilderna" och då riskera att tappa några bra bilder - till vinsten av en enhetlig serie bilder av alla ekipage.
I det fallet kan man, anser jag, mycket väl klara sig med manuellt, eller låsa AF på en punkt, och dessutom köra med fast brännvidd. Med serietagning kan man kompensera för mindre avvikelser fokuspunkt - var hästen är.
TS gör helt rätt i att pröva sig fram, det är enda sättet att göra bort sig på och lära sig. Att fokusera med en 200mm på en APS-C manuellt är inte enkelt om man skall följa, helt klart, men då kan ju en fast punkt för tagning vara en bra väg ut. Och ett bra stativ!
-J!