Vi har inte pratat så mycket om Haiti ur ett bildperspektiv direkt och en del kanske upplever en sådan diskussion som stötande.

Men jag skulle ändå vilja göra ett försök. Jag såg nån tråd om Aftonbladet så jag tänkte vi kunde utelämna just den delen av diskussionen. Åtminstone tills vi vet mer om just den bilden.

Men hur ser vi på rapporteringen därifrån från en bildkonsuments perspektiv?

/Maverick

Själv tror jag att det är svårt att anlägga det perspektiv du funderar över just nu, medan katastrofen är akut. Samtidigt: är det kanske just den intensiva bildrapporteringen som givit en sådan starkt respons?

För mig krävs mer distans i tiden innan jag förmår fördjupa mig i saken från fotografisk synpunkt. Just nu ser jag bara strömmen av bilder, det är som en ström av synintryck vars djupare innebörd någon bit av mig gör ett starkt motstånd mot. Sådant får bara inte hända! Fast det har det ju gjort... och människor och regeringar hastar till för att räcka en bara alltför nödvändig hjälpande hand. Sedan kommer andra rapporter, om att hjälpen kommer för sent, att den hamnar i fel fickor osv. Då kan man fundera över om en del av omvärldens reaktion handlar mindre om de drabbade och mer om vilka roller människor i omvärlden utser åt sig själva.

Att ta på sig rollen av fotograf, för att berätta om alltsammans, är ju också en roll. En som för mig knappast skulle vara möjlig, jag är för blödig. Fast det kanske går över efter några dagar på plats? Och så undrar man vad nyhetsmedia har för drivkraft när de skickar dit fotografer. Om det handlar om att olyckor säljer bra?

Sådana funderingar kan jag ha, men rollen som "bildkonsument" skjuter jag ifrån mig. Fast kanske det är det som jag är, i alla fall som ett första stadium. På parkett till världens häftigaste show...

Nej, sådant som hänt på Haiti trotsar på något sätt normala responsmekanismer.

Jag tror inte att det är så svårt. Jag menar, tittar vi på bilderna är vi per definition bildkonsumenter.

Sedan brukar det variera vad man tycker om dessa bilder. En del tycker fotografer/pennor är helt dumma i huvudet som åker dit. Att de mesta skulle vara ivägen och att de bara gottar sig i andras elände. Hur benägna skulle vi vara att skänka pengar om de inte åkte dit och vi inte såg bilderna från katastrofen?

Eller är det så att vi istället blir helt avtrubbade av att se bilderna? Så att det istället får motsatt effekt? Utifrån den erfarenhet och kunskap jag har så finns det inget som tyder på att vi skulle bry oss särskilt mycket om det vi inte ser eller läser om. Det finns gott om länder som är i behov av bistånd och ibland katastrofhjälp och som vi inte skänker pengar till. Så jag tror att rapporteringen trots allt fyller en bra funktion. Sedan kan man naturligtvis ändå ha åsikter om att tidningarna lever på andras olycka. Men det är det rätt många andra som göra också.

Det jag har noterat under de senaste dagarnas bildflöde är hur ofta samma bilder återkommer. Det är samma motiv och till synes vid samma tillfälle, rätt ofta av olika fotografer. Rent praktiskt så innebär det att de fotografer som är där har gått i klump ungefär som i vilken fotoklubb som helst. Orsakerna till det kan vi bara spekulera i, men säkerhet och arrangerade pressvisningar är väl de troligaste skulle jag gissa. Så frågan är om vi får en allsidig rapportering från denna katastrof. Vi vet att kvällstidningsjournalistik gärna vill ha stora feta rubriker och dagstidningarna är inte så fruktansvärt långt efter när de ser chansen att sälja lösnummer. Tror vi på att de bilder vi ser är representativa för situationen eller för att passa rubrikerna?

Mvh
Maverick

En allmän reflektion är att rapporteringen därifrån - ur bildperspektiv - lyckas förmedla kaos och behov av hjälp. Sedan har inte jag gjort någon närmare analys av hur ofta samma motiv återkommr från olika fotografer.

Det vore ytterst märkligt om folk anser att fotografer och skrivande/tv-journaliser gör fel som befinner sig där. Däremot kan jag nog förstå om lokalbefolkningen delvis uppfattar det stötande att bli fotograferade i denna stund.

Kan man hoppas att Nachtwey är där. Han om någon kan rapportera från svåra situationer med ett utmärkt betraktande bildspråk utan att för en sekund förlora respekten för lidandet.

Det har faktiskt gjorts lite studier på det där med hur folk reagerar på journalister och fotografer i katastrofområden och krigsområden. På ett generellt plan är nog de flesta civila positiva till dem. För de vet att bilderna och texterna ändå bidrar till att sätta tryck på utomstående regeringar. Så det är t ex inte jämförbart med offrens reaktion från en olycka, inte ens en stor sådan som t ex Estonia.

Sedan kan det finns element i ett område som inte uppskattar närvaron. Men ofta är det kriminella element som utnyttjar situationen för egna syften. Eller i vissa fall så har det varit lite prestige från respektive regering som är drabbad. Vill minnas att det var lite så i samband med Tsunamin t ex.

Men tittar man lite på reaktionerna här i välmående västländer så är det många som tycker att man inte har där att göra. Skulle vi lägga ut en tråd om hur går till väga för att ta sig dit och fotografera så kommer vi mestadels få råd om varför inte ska åka dit gissar jag.

Mvh
Maverick

Jag har inte haft klart för mig att det finns någon åsikt om att reportrar och nyhetsfotografer inte borde åka till sådana katastrofområden. Inte heller har jag personligen känt några invändningar. Det enda jag känner är att jag måste ransonera mitt tittande på sådana bildreportage för att inte bli alltför pessimistisk.

När det gäller omvärldens reaktioner så tror jag alltså att det är en blandning av besjälad vilja att hjälpa och att "skära pipor i vassen" som man sa förr i tiden. D v s utse åt sig själv en smickrande eller lönsam roll av rent egoistiska själ. Jag avser inte att vara cynisk med den uppfattningen -- människan är ofta sådan. Man kan bara hoppas att oavsett motiven så leder varje engagemang till att något positivt görs. Och jag tror att t ex Roger Akelius' donation till SOS Barnbyar framsprang ur något äkta -- och att hans donation kommer att vara till stor hjälp oavsett hans motiv.

Så i diskussionen om bildreportagens vara eller icke vara ser jag ingen mening i att ifrågasätta dem. Men det är klart att i vissa fall måste man se med kritiska ögon och inte falla för politiskt spel som kan styra fotograferna. Fast sådant tror jag inte har spelat någon roll på Haiti.

Den fråga som jag själv brottats med är i stället trådens ursprungliga (om jag nu fattade den rätt), att bedöma bildrapporterna från strikt fotografiskt synpunkt. Vilket jag tolkade som strikt bildmässig synpunkt (fastän det kanske var en missuppfattning från min sida). Det klarar jag alltså inte, eftersom jag blir för starkt berörd av bildinnehållet, eller snarare av det som bilderna dokumenterar. Men om 20 år kommer kanske någon att forska i vår egen samtids katastrofrapportering och anlägga intressanta synpunkter på den.

Det är väl sant att vi är bildkonsumenter när vi tittar på dessa bilder, men det är ett konstaterande som jag har mycket blandade känslor inför. Att säga så känns som att se sig som konsument av underhållning från katastrofplatsen.

Själv ser jag ingen självklar koppling mellan konsumtion och underhållning. Min frågeställning var heller inte avsedd att diskutera bilderna med avseende på komposition eller annat. Det hade känts stötande tror jag.

Mvh
Maverick

Maverick sa:

Själv ser jag ingen självklar koppling mellan konsumtion och underhållning. Min frågeställning var heller inte avsedd att diskutera bilderna med avseende på komposition eller annat. Det hade känts stötande tror jag.

Mvh
Maverick

Klicka för att se resterande...

Vilket väcker frågan: Vad ville du egentligen diskutera?

Vilken påverkan har dessa bilder, och vad tänker vi runt fotografering kring katastrofer och liknande. Tror vi på det vi ser?

/Maverick

Maverick sa:

Vilken påverkan har dessa bilder, och vad tänker vi runt fotografering kring katastrofer och liknande. Tror vi på det vi ser?

/Maverick

Klicka för att se resterande...

Ok, jag är med. Jag tror att jag själv i mina inlägg har kommenterat min syn på dessa saker. Utom möjligen frågan om jag tror på vad jag ser. Ja, när det gäller Haiti gör jag det.

Och du?

Jag saknar det dokumentära. Var är bilderna som visar hur stor del av Haiti som är drabbat?
Var är bilderna på de hjälparbetare som finns på Haiti? Var är bilderna på de delar av Haiti som har klarat sig från den värsta förödelsen?
De människor som flytt ut ur storstäderna, hur lever de?

Det finns många bilder vi aldrig får se för de säljer inte. Detta är skamligt.


mvh
Helena

VeraVardig sa:

Jag saknar det dokumentära. Var är bilderna som visar hur stor del av Haiti som är drabbat?
Var är bilderna på de hjälparbetare som finns på Haiti? Var är bilderna på de delar av Haiti som har klarat sig från den värsta förödelsen?
De människor som flytt ut ur storstäderna, hur lever de?

Det finns många bilder vi aldrig får se för de säljer inte. Detta är skamligt.


mvh
Helena

Klicka för att se resterande...

När du säger det... ja, rapporteringen är kanske skev. Fast jag har inte sett så mycket. Men om du har rätt, så är frågan om det faktiskt är cynism från pressens sida. Eller bara fantasilöshet och slentrian. Är vi säkra på att dessa bilder verkligen finns? Eller är det fotograferna som inte intresserat sig för annat än de mest tragiska motiven?

Saken borde undersökas, innan man fäller några domar. Vem som nu kan ta på sig att göra det. Jag är rädd att det kommer att krävas ett visst historiskt perspektiv på saken innan det blir gjort.

Jag tycker att rapporteringen är bra!! Som skrevs tidigare, så är penna och bild ett medel för att skapa medvetenhet och kunskap i en svår situation. Det skall definitivt inte handla om "konsumtion eller underhållning", utan om rapportering av människor i kris. Med syfte att skapa förståelse för den hjälp som behövs!!! Och detta tycker jag att man lyckas uppnå.
Även i en god balans där det gäller att inte piska upp överdrivna känslor, utan med ett aktivt och fartfyllt lugn hos hjälporganisationer till konkret handling.

Att i det här läget göra det mer utstuderat vore fel. Nu gäller det att satsa på hjälp!!Hur det ser ut, hur andra har det är falskt populisktiskt och felriktad energi i det här läget. Det kan man fokusera på i ett återuppbyggnadsskede. NU, gäller det att rädda, agera!!!
Nu gäller det att Göra Mest, inte Skrika Högst!!

De bilder jag har sett, utan att leta speciellt efter sådana bilder, känns ärliga men tyvärr alltför likriktade.
Man matas konstant med bilder av elände och katastrofer och det verkar som att bildredaktörerna sitter med samma skygglappar som modeindustrin, helt insnöade på hur en bild inom den aktuella genren ska se ut. Själv grips jag mer av det skrivna ordet runt katastrofen, bilderna får fungera mer som ett bevis på att det faktiskt har hänt.

Jag tror att det tas många "bättre" bilder i Haiti, som vi aldrig får se.
...
Här tog jag ett uppehåll i skrivandet för att kolla in Boston Big Picture, och där fanns det bilder som verkligen grep tag i mig. Jag tar tillbaka lite av vad jag skrev tidigare.

Men en tanke slog mig. För mycket länge sedan illustrerades många tidningsartiklar med teckningar. Det skulle vara spännande att se en skicklig tecknares bilder från Haiti.

Nu läste jag Peters inlägg, och håller med till fullo. Men de bilder som kablas ut till oss åskådare har väl ett par specifika syften: Att sälja lösnummer och att uppmärksamma behovet av hjälp, i nämnd ordning.

Säljfaktorn ligger farligt nära underhållningsepitetet tycker jag, och om man råkar piska upp någon sorts stämning bekymrar nog inte så många chefredaktörer.

Jag är inte bästa vän med mediaföretagen som ni förstår, men än så länge sköter de sig hyfsat.

EGW sa:

Ok, jag är med. Jag tror att jag själv i mina inlägg har kommenterat min syn på dessa saker. Utom möjligen frågan om jag tror på vad jag ser. Ja, när det gäller Haiti gör jag det.

Och du?

Klicka för att se resterande...

Jo, det är ju inte det att jag inte tror att det är ett helvete där just nu. Men det bekymrar mig när jag ser nästan identiska bilder från olika fotografer. Det tyder på de går i klump av någon anledning. Säkerhet eller pressvisning, svårt att avgöra. Men det gör att det bli enfald utav det. Varför får vi inte se bildreportage från hjälpen som inte fungerar optimalt t ex? Det går i sammanhanget att ifrågasätta oberoendet.

Varför får vi inte se bilder från landsbygden? Nästan samtliga bilder har kommit från Port-au-Prince och lite från nån annan stad, Louben eller nått sånt.

Det finns trots allt organisationer som har intresse i att utmåla den här katastrofen som så illa som möjligt. Det är trots allt det som får folk att skänka pengar. Så jag blir undrande till varför fotograferna gått på led och jag blir undrande till vilka bilder det är som vi inte får se.

Sen tycker jag att de bilder man sett väcker en del frågor av det mer morbida slaget, vilket jag skrivit om på min blogg.

/Maverick

Tomasz sa:

Nu läste jag Peters inlägg, och håller med till fullo. Men de bilder som kablas ut till oss åskådare har väl ett par specifika syften: Att sälja lösnummer och att uppmärksamma behovet av hjälp, i nämnd ordning.

Säljfaktorn ligger farligt nära underhållningsepitetet tycker jag, och om man råkar piska upp någon sorts stämning bekymrar nog inte så många chefredaktörer.

Jag är inte bästa vän med mediaföretagen som ni förstår, men än så länge sköter de sig hyfsat.

Klicka för att se resterande...

Fast hur du än vrider och vänder på det så vill ju redaktörer och fotografer ha lön. Eftersom man inte kan prenumerera på en kvällstidning och färre gör det med morgontidningarna så måste de ju sälja lösnummer.

De verkar trots allt som de tillgodoser en stor mängd människors behov. Så det borde väl snarare vara konsumenterna du borde vara sur på, eller?

/Maverick

Jo, det har du alldeles rätt i. Men man blir ovän med så hiskeligt många om man är sur på dem ;-)

Tomasz sa:

Men en tanke slog mig. För mycket länge sedan illustrerades många tidningsartiklar med teckningar. Det skulle vara spännande att se en skicklig tecknares bilder från Haiti.

Klicka för att se resterande...

Kolla den här dokumentären: http://svtplay.se/v/1846950/k_special/kriget_i_serieform?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1847505/sb,p102870,1,f,-1
Effekten är annorlunda än vid foto. En tecknare tror att det beror på att man kan dröja sig längre vid en teckning än vid ett foto. Det ligger något i det, det blir intimt på ett annat sätt.

Här är en artikel som går lite utanför normerna. Varför finns det inte mer sånt?

Det är mycket obehagliga bilder i artikeln.

DN

MVh
Maverick