NY bild för att få igång bilddiskussionen mer.

Bilden är från förra veckan, från Nipfjället i Dalarna. Kameran var en Samsung Digimax V5, bländare 6.5 och 1/30 sek. Inställd på sepia i kameran.

Måste erkänna att jag inte hittar nåt i denna bild som berör mig på nåt sätt.

Stenar med diverse lavar etc på. Förvrängda färger och i mina ögon rätt mörkt gör att jag inte heller hittar det som jag normalt sett fascineras av när det gäller lavbevuxna stenar. De små färgnyanserna och den fascinerande växtkraften hos dessa organismer tycker jag försvinner i sepiatonen.

Kompositionsmässigt hittar jag inte heller nåt som får mig att reagera. Jag saknar nåt lite annorlunda perspektiv eller så. Känns mer som den tagits från en position i normal ståhöjd just för att det var där kameran/fotografen råkade vara än för att det därifrån blev nåt extra. Stråna i bakgrunden som bara finns med till en del känns också mer slumpartat.

Ser fram emot att höra vad tanken egentligen var!

Tycker att det är en sköldpadda som försöker krypa fram över stenen.

Eos300D/Sigma ex 70-200/2.8,1.4 konv, 280mm, 1/500 iso 800 f16.?? Mycket sepia i PS?? Skatön, Söderhamns skärgård..

hmmm, återigen, den första känslan är "hinder"?!
Känner att det återkommer i en del av dina bilder.
Har svårt att känna något formulerbart inför bilden.
Kanske sånt som trälighet.
Känner ingen lust att fundera över kontext, inget i bilden som stimulerar till nyfikenhet eller till fantasier om sammanhang!