Läste i Foto nr 11 repotaget om Tuija Lindström. Där fanns nåt som jag själv har lätt för att instämma i. Citat:
"många av de bilder vi översvämmas av är rena våldspornografin, tagna av fotografer som saknar kunskaper om vad de skildrar".. "kolonisatörer, de gör bara saken värre".. "det är svårt att förstå hur bilder av döda kroppar och sörjande kvinnor kan få pressfotoutmärkelser år efter år". Etc.
I DN Söndag den 14/11 fanns en portfolio av Lars Nyman skildrande Romer i Lom som jag tycker väl illustrerar problemet. Fyra bilder publicerades, där den stort uppslagna bilden visade en förtvivlad kvinna med följande text, "skriker ut sin förtvivlan över att hennes man är död....."
Hur ofta ser vi inte bilder av trasiga människor som resultat av någon fotografs utflykt till någon bakgård i t ex det forna Sovjetimperiet.
Jag tvivlar inte på Lars Nymans goda avsikter men om man nu vill förändra verkligheten och inte bara vill profitera på andra människors elände måste man nog finna andra vägar.
Nyfiken på era åsikter!

Undrar just vilka intentioner Tuija Lindström hade med sina strykjärnsbilder... Och förresten: Har hon inte gjort konstnärliga bilder av flytande kroppar som skulle föreställa lik också?
Då föredrar jag reportagebilder av eländet.

I övrigt ett klart tänkvärt ämne. Skall grunna på det där. (Har f.ö. inte läst nämnda artiklar).

Jag kan inte uttala mig om vare sig dina citat eller artikeln du hänvisar till. Jag tycker dock att jag kan hålla med dig till viss del.

Vi sköljs ju dagligen över av nyheter var av 90% av dem (i alla fall som jag uppfattar det) handlar om krig/våld/förnedring och en mängd andra negativa saker.

Jag tycker inte då att det är fel att den fotograf som skildrar nyheterna porträtterar lidandet i sina bilder.

Det skulle bli ännu sjukare om allt vi såg från krigshärjade platser var glada människor och lekande barn som åt sockervadd... jaja lite överdrivet med jag tror du förstår vad jag menar.

En bild från tidningen Metro (PDF)

Jag tycker bilden med mannen/pojken framför den brinnande oljekällan på förstasidan i länken ovan är helt lysande bra.

Jag tycker nog inte heller att det är fel att skildra "trasiga människor" om man gör ett reportage i ett land där människorna man skildrar lever i missär.

Många korta åsikter från mig...

Japp, det är hela nyhetsmaskinen som är problemet. Bilderna är bara ett symptom på detta.

Självklart skall eländet skildras och visas upp. Problemet är om eländet bara utnyttjas som en hävstång i den egna fotografiska karriären.

Stabben skrev:
Japp, det är hela nyhetsmaskinen som är problemet. Bilderna är bara ett symptom på detta.

Klicka för att se resterande...

Okej! Så du menar att det är "nyhetsmaskinen" som skapar allt elände i världen, såsom krig, svält, brott mot mänskliga rättigheter m.m? Det var ju en ganska märklig tolkning tycker jag.

Finns det elände är det väl viktigt att det skildras. Om fotografen gör det av själviska eller medkännande skäl (eller en kombination) spelar väl egentligen kanske inte sån stor roll i slutändan.

Håller med dig Ulf

Jag har också funderat i dessa banor och håller med dig. Ibland har jag tyckt mig ana att vissa fotografer gett sig iväg till en oroshärd bara för att ta ett steg upp i karriären. De har kommit tillbaka med bilder på lidande, krig och misär och sedan tyckt att de gjort något bra. Men jag är inte så säker på det. Ibland kan jag tycka att de utnyttjat dessa människors utsatta situation för egen vinning.

/Joakim

Bilden är ju "bara" en illustration som kräver en bra text för att den ska bli meningsfull. Att vissa fotografer bara jagar elände och krig är ju klart men sen ligger ansvaret, i mitt tycke, på den som publicerar bilden att sätta den i ett sammanhang. Dom där fotograferna som hänger amerikanerna i svansen i Irak kanske kan vara okänsliga men jag tror inte en fotograf utan en armé i ryggen kan behandla folk som skit och få bra bilder. Jag har rest ensam genom mellanöstern och nordafrika och det krävs medkänsla, respekt och försiktighet om man som europe ska nå fram till människor alls i extremt fattiga områden.

Fredrik80 skrev:
Okej! Så du menar att det är "nyhetsmaskinen" som skapar allt elände i världen, såsom krig, svält, brott mot mänskliga rättigheter m.m? Det var ju en ganska märklig tolkning tycker jag.

Finns det elände är det väl viktigt att det skildras. Om fotografen gör det av själviska eller medkännande skäl (eller en kombination) spelar väl egentligen kanske inte sån stor roll i slutändan.

Klicka för att se resterande...

Problemet är att Nyhetsmaskinen har sådan övervikt på eländet. I praktiken är det inte eländet som dominerar i världen, inte ens i de länder som har det svårt. Även där finns det glädje människor emellan.

Upprepa tillräckligt länge att allt är skit så blir det skit. Det är Nyhetsmaskinens största funktion idag. Tyvärr.

Tycker ni inte borde vara så snabba att dömma en fotograf efter att bara ha sett några få bilder av dom. En bild tagen ur sitt sammanhang kan bli helt fel.

Vad är nytt? Socialporr har alltid gjort sig bra på bild, allra helst i sv/v. Dessutom är det väldigt enkelt, det är bara att skicka iväg en fotograf till något eländigt ställe, slå upp några tragiska bilder på ett uppslag och så lite text om hur hemskt det är just där. Så får läsaren kanske lite dåligt samvete och tycker "oj vad bra vi har det bra ändå" och rent av ger en femma till närmaste uteliggare. Tidningen kan slå sig för bröstet och peka på att man minsann skildrar verkligheten och med lite tur så vinnar man ett pris också. Alla kan vara nöjda (utom de på bilderna möjligtvis). Men mer är det inte och det förändrar naturligtvis ingenting.

Jag vill absolut inte döma Lars Nyman, han har säkert goda avsikter. Men kanske har han fastnat i "eländesfällan"? Hans publicering råkade komma i samma veva som jag läste Tuija L åsikter.

Okej! Så du menar att det är "nyhetsmaskinen" som skapar allt elände i världen, såsom krig, svält, brott mot mänskliga rättigheter m.m? Det var ju en ganska märklig tolkning tycker jag.

Iofs så initieras ju våld och elände ibland av pressnärvaro, så din vantolkning av mitt påstående var kanske inte så tokigt.
Ett drös pressfotografer uppställda på rad kan ibland utlösa våldsamma upplopp, stenkastning och dyl.
Men det var inte riktigt det jag menade...
mer att det ofta blir fokus på elände á la ju värre desto bättre. Fokus på några få oroshärdar och väldigt lite intresse på allt annat som händer i världen.

ricfro skrev:
Problemet är att Nyhetsmaskinen har sådan övervikt på eländet. I praktiken är det inte eländet som dominerar i världen, inte ens i de länder som har det svårt. Även där finns det glädje människor emellan.

Upprepa tillräckligt länge att allt är skit så blir det skit. Det är Nyhetsmaskinens största funktion idag. Tyvärr.

Klicka för att se resterande...

Och sen dövas allmänhetens dåliga samvete med nån "insamling för världens barn" så man kan köra vidare på samma sätt ett tag till och kanske t o m sänka biståndet lite...

fjalstal skrev:
Och sen dövas allmänhetens dåliga samvete med nån "insamling för världens barn" så man kan köra vidare på samma sätt ett tag till och kanske t o m sänka biståndet lite...

Klicka för att se resterande...

... och sen kanske Nyhetsmaskinen kunde vända sakta på steken och försiktigt börja visa på positiva exempel runt om i världen. Då kan en strimma hopp om bättre förståelse människor emellan börja sprida sig. Men visst ja, glömde att positiva nyheter inte är säljbara. En massa journalister och fotografer kan ju förlora jobbet. Skit och elände säljer bättre. Med flaggan (och kameran) i topp mot undergången!

ricfro skrev:
Skit och elände säljer bättre. Med flaggan (och kameran) i topp mot undergången!

Klicka för att se resterande...

Kan nån tipsa om lite lokalt elände så jag också kan bli en riktig fotograf. Inte för långt bort tack, för jag måste ju hinna hem till Vänner eller Expedition Robinson eller nåt annat viktigt...

Elände säljer givetvis. När kvällstidningarna sen i stort sett ljuger eller åtminstone är väldigt snål med rätt (tråkig) fakta så kan det bli rätt intressant. Jag läser gärna Nordisk Kriminalkrönika (har alla årgångar...) och även om det givetvis är partsinlagor från de poliser som har jobbat med utredningarna så är skillnaden mellan tidningarnas "bevakning" och polisens tekniska syn många gånger enormt olika. Ingen vill väl läsa i kvällstidningen om hur någons extremt dåliga uppväxt har gjort nån till mördare, utan åsikter om att låsa in och slänga bort nyckeln verkar populärare. Dessa hårdare tag gäller givetvis inte t ex ekonomiska brott och rattfylla, då sånt kan hända "vem som helst" i allmänhetens ögon. Ta "Helén-mördaren" t ex. Som tur är så var det ju en sånt där livsfarligt psykfall som "alla" vet hur dom är. Vilken tur att det inte var en "helt vanlig" människa för i så fall hade vi ju inte fått veta vad han heter, och det måste vi ju få reda på i allmänintressets namn...

Det enda fall på senare år som inte kvällstidningarna har lyckats överdriva grovt är nog tokfan Kjell-Åke som torterade och slog ihjäl sin hyresgäst varefter han tvingade offrets sambo att bränna bilen med sambons kvarlevor i. När man läser vad polisen skriver så är så jävligt att det nog inte går att skriva fullt ut i en vanlig kvällstidning, så nån gräns finns det nog ändå

Ja, jag tycker det kan vara ett problem OM det är så att nyheter prioriteras utifrån vilken händelse som har t ex "bäst" bilder, dvs när en viktigare nyhet får mindre utrymme bara för att det finns saftiga bilder på lemlästade kroppar i nån trafikolycka.

Men jag tycker det är naturligt och bra att media ger mer utrymme till nyheter som de har mer material om, t ex fler bilder. Man kan ju inte begränsa utrymmet för en nyhet bara för att det finns en viktigare nyhet där man har mindre material. Man kanske har folk på platsen för den viktigare nyheten men som av någon anledning inte lyckats producera några meningsfulla bilder.
Har man bra bilder om en nyhet så är det klart man visar dessa, även om det finns en annan viktigare nyhet som inte fyller lika bra.

Om en fotograf drar iväg till en oroshärd så är det väl sällan av politiska skäl, snarare för att de tror de kan göra ett bra jobb just där, vilket också innebär att de kan försörja sig på det. Och gör man ett bra jobb så händer det att man blir känd. Hur kan det vara fel?

Hur kan det vara fel att skildra de värsta delarna av oroshärdar så länge man inte förvränger verkligheten? Eller menar ni att media ger en bild av att det är värre än det verkligen är?

Elände, våld och misär kan skildras på olika sätt. Vad som är bra eller dåligt blir alltid subjektivt men så länge folk köper skildringarna i media kommer den här typen av bilder att finnas, oavsett vad fotografernas syfte är. Deras bilder kommer alltid att utnyttjas av media för att sälja lösnummer eller vad det nu är man vill sälja. Våld, elände och misär har alltid lockat människor och vissa har tydligen en överdriven, nästan sjuklig, dragning till sådant. Många fotografer är säkert ute i första hand för att tjäna en hacka på sina bilder men jag tror att det även finns många som har andra syften som det primära, även om bilderna som de får sålda/publicerade kanske inte är deras bästa rent bildmässigt eller fotografiskt.

Till å börja med så kan det ju bli lite fel om man tar nåt som kommer ur Tuijas hjärna som grund för en seriös diskussion.... Har hon någonsin åstadkommit nåt av värde?

Totalt obegripligt hur hon kunde utses till professor i fotografi!!!

Men det är klart... Producerar man nåt så introvert å obegripligt som hon gör... Så bara måste det väl vara bra, eller?

Det passar bra för en sån god representant för den fisförnäma kulturen att racka ner på dom dumma grovarbetarna (reportagefotograferna) som ingenting begriper...

Stanna upp å fundera lite på hur mycket vi skulle veta om omvärlden å vad som pågår om det inte fanns fotografer å reportrar som var beredda att riskera allt för att berätta om det...

Sen så går det alldeles utmärkt att sitta hemma i soffan med fjärrkontrollen i handen å tycka att vi matas bara med jämmer å elände av cyniska fotografer....

Eller är det kanske så världen ser ut?

Vad är alternativet? Att inte rapportera tragiska händelser alls? Det känns knappast som ett särskilt bra alternativ.

Själv tycker jag journalistikens viktigaste uppgift är att upplysa allmänheten om brott som begås mot mänskligheten. Men självklart ska detta göras på ett respektfullt sätt.

Uppfattningen många verkar ha av den eländes-skildrande fotografen som en känslokall människa, profiterarande på andras lidande, känns väldigt respektlös och fördomsfull. Jag har själv gjort och fått publicerat bildreportage om många eländiga ämnen där jag bor i Indien, och jag vet att om mitt huvudsyfte varit att tjäna så mycket pengar som möjligt vore det bättre att fokusera sig på annat. Och efter att ha träffat många fotografer, som i huvudsak ägnar sig just åt detta, kan jag av egen erfarenhet säga att denna fördomsfulla bild väldigt sällan stämmer.

Själv tycker jag innehållet i tidningar och tidsskrifter mer och mer handlar om ganska meningslösa saker såsom mode, kändisar, skvaller, bantningstips osv. Så påståendet att publikationer på något sätt skulle frossa i andra människors lidande känns inte heller helt verklighetsförankrat.

Men visst, allt utanför västvärlden är såklart inte bara lidande! Självklart inte!! Så fram också för mer bildreportage om fascninerande företéelser i andra kulturer!