Är det fel att använda oskärpa i efterbehandlingen för att styra betraktarens rörelser över bilden i någon mening?
Kanske som ett alternativ till att beskära bilden, eller ändra nivåer, när inte det känns rätt?
Kanske konstig fråga.

Det jag menar är helt enkelt att selektivt lägga oskärpa över de områden i bilden som vi vill ska tappa fokus.
Jag menar inte att simulera ett kort skärpedjup, även om det kan likna den effekten, och ibland bli samma sak, som när man väljer ett kort skärpedjup för att minska t ex bakgrundens inverkan.

Men varför inte använda pålagd oskärpa i efterbehandlingen lite mer kreativt och ohämmat?

Ett exempel, med överdrivet mycket oskärpa, som får illustrera vad jag menar:

Och exakt samma bild utan oskärpan pålagd.

Jag inser att en del purister av olika slag har invändningar, men om vi bortser från fotots roll som "avbildning" eller "dokument", och mer ser till hur bilden uppfattas.

Är det någon som har ett exempel där oskärpa använts mer kreativt?
Antingen på optisk väg (t ex med TS-objektiv, vaselin på linsen, eller annat) eller helt enkelt i efterbehandlingen.

Inget är fel som gör en bra bild!
Konsten är förstås att avgöra vad som är en bra bild... he, he.
Har tyvärr inget exempel att visa upp. Mina bilder uppvisar bara okreativ oskärpa...
(PS. Förstår att ditt exempel var överdrivet, men just den bilden blev pannkaka av oskärpan, tycker jag.)

Dubbelexponering skarpt/oskarpt. Räknas det?
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=109892&set=lp

Jag tror att den okreativa oskärpan är än mer kreativ än den kreativa oskärpan är Slumpen är det mest kreativa som finns.

Och så tycker jag det är väldigt svårt att få "artificiell" oskärpa att kännas äkta. Har inte sett exempel på bra ditlagd oskärpa. Eller så är det man sett så bra att man tror att det är på riktigt;-) Känn er blåsta he he.

Digitalt pålagd oskärpa kan vara hur bra som helst där det kommer till sin rätt.

Digitalt pålagt kort skärpedjup däremot brukar aldrig bli riktigt bra vilket jag tror beror på att man i Ps arbetar i två dimensioner, nämligen höjd och bredd.

Den tredje dimensionen, djup, är däremot mycket svårare att arbeta med i ett tvådimensionellt program.

Det är vad jag tycker efter många misslyckade försök att få till kort skärpedjup i Ps.

Arleklint skrev:
Dubbelexponering skarpt/oskarpt. Räknas det?
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=109892&set=lp

Klicka för att se resterande...

Utmärkt exempel tycker jag! Du har gjort en rejäl och meningsfull abstraktion med hjälp av oskärpan, du behåller den övergripande kompositionen. Du plockar bort ovidkommande detaljer, utan att kompositionen ändras. (Även om det till stor del kanske mer är en kraftig softning än selektiv oskärpa)

Men är det mer "riktigt" och acepterat när det görs i kameran, med hjälp av kort skärpedjup?

Och blir vi mer förvirrade om oskärpan inte följer de "fotografiska reglerna" som vi har inpräntade? Dvs att vi försöker hitta ett skärpeplan någonstans i bilden som vi kan följa med ögonen, och då bättre se vad fotografen avsåg?

Vad händer om ögat inte hittar skärpeplanet, bilden inte följer dessa regler, det är oskarpt på "fel" ställen i bilden?

gitte edelman skrev:
Inget är fel som gör en bra bild!
Konsten är förstås att avgöra vad som är en bra bild... he, he.
Har tyvärr inget exempel att visa upp. Mina bilder uppvisar bara okreativ oskärpa...
(PS. Förstår att ditt exempel var överdrivet, men just den bilden blev pannkaka av oskärpan, tycker jag.)

Klicka för att se resterande...

hehe, kanske låter konstigt, men jag tycker bilden fungerade bättre med oskärpan. Originalet blir för plottrigt med detta utsnittet. Kanske krävs någon form av tillvänjning för att kunna låta bli att gnugga ögonen i tron att man fått skräp i ögat, eller nåt.

Som jag sa vill jag visa på ett alternativ till att beskära. Bilden kanske har en bra balans när man ser till de större ytorna, men den har detaljer som stör. Varför inte helt enkelt lägga på oskärpa? Ögat verkar reagera på oskärpa genom att kvickt ignorera oskarpa områden i bilden.

müsli skrev:
Men är det mer "riktigt" och acepterat när det görs i kameran, med hjälp av kort skärpedjup?
Och blir vi mer förvirrade om oskärpan inte följer de "fotografiska reglerna" som vi har inpräntade? Dvs att vi försöker hitta ett skärpeplan någonstans i bilden som vi kan följa med ögonen, och då bättre se vad fotografen avsåg?

Klicka för att se resterande...

Det finns inget klart svar på. Jag vill jobba i kameran, så det är rätt för mig. För andra känns det rätt att frångå kameran i sitt bildskapande.

Vad händer om ögat inte hittar skärpeplanet, bilden inte följer dessa regler, det är oskarpt på "fel" ställen i bilden?

Klicka för att se resterande...

Jag tror det händer ungefär samma sak som när man ser en bild som bara partiellt är i färg. Det kan bli väldigt effektfullt eftersom man leder betraktaren till vissa delar i bilden.

För mig är det inte fel med bilder som är gjorda med andra medel än kameran, jag vill bara inte göra sådana själv.

Emeleus skrev:
Jag tror att den okreativa oskärpan är än mer kreativ än den kreativa oskärpan är Slumpen är det mest kreativa som finns.

Klicka för att se resterande...

Själv vill jag inte att slumpen ska skapa åt mig.

Emeleus skrev:
Och så tycker jag det är väldigt svårt att få "artificiell" oskärpa att kännas äkta. Har inte sett exempel på bra ditlagd oskärpa. Eller så är det man sett så bra att man tror att det är på riktigt;-) Känn er blåsta he he.

Klicka för att se resterande...

Precis! Och det är detta som är kärnan i problemet. Hjärnan letar efter "fel" i bilden. Vissa typer av fel accepterar vi ju, som t ex "korrekt" oskärpa. Varför ska vår uppfattning om en "bra" bild påverkas av hur kamerans begränsningar ser ut just detta årtionde?!
Varför måste hjärnan "förstå" hur bilden är gjord?

Med oskärpa gjord i kameran kan man utnyttja gluggens bokeh, den går förlorad i PS

Lasse H skrev:
Digitalt pålagd oskärpa kan vara hur bra som helst där det kommer till sin rätt.

Digitalt pålagt kort skärpedjup däremot brukar aldrig bli riktigt bra vilket jag tror beror på att man i Ps arbetar i två dimensioner, nämligen höjd och bredd.

Den tredje dimensionen, djup, är däremot mycket svårare att arbeta med i ett tvådimensionellt program.

Det är vad jag tycker efter många misslyckade försök att få till kort skärpedjup i Ps.

Klicka för att se resterande...

Varför vill du efterlikna ett kort skärpedjup?
Varför inte vara lite mer ohämmad med oskärpan?
Är det för att bilden då inte känns lika "korrekt", eller naturtrogen i någon mening?

Arleklint skrev:
Det finns inget klart svar på. Jag vill jobba i kameran, så det är rätt för mig. För andra känns det rätt att frångå kameran i sitt bildskapande.

Klicka för att se resterande...

Du ska ha all respekt för det.

Arleklint skrev:
Jag tror det händer ungefär samma sak som när man ser en bild som bara partiellt är i färg. Det kan bli väldigt effektfullt eftersom man leder betraktaren till vissa delar i bilden.

Klicka för att se resterande...

Japp, samma princip, man plockar bort ovidkommande eller störande detaljer genom att ta bort färgen i ointressanta områden. Samma mål, olika medel. En del uppfattar det som störande i sig, och tycker hela bilden är förstörd. Andra lite mer ovana ser det kanske som en ny och fascinerande effekt. Och en del är mer vana vid det "språket" och ser det mer som en del av bilden utan att störas av det.

Och det är väl dit vi vill komma? När effekten istället blir en del av språket? När vi får ett bredare språk.

müsli skrev:
Varför vill du efterlikna ett kort skärpedjup?
Varför inte vara lite mer ohämmad med oskärpan?
Är det för att bilden då inte känns lika "korrekt", eller naturtrogen i någon mening?

Klicka för att se resterande...

Tyvärr har jag bara en digitalkompaktkamera.

Bilderna blir hur bra som helst med den men ofta skulle jag vilja ha kort skärpedjup på mina bilder.

Skärpedjupet är den viktigaste anledningen till att jag kommer att skaffa en systemkamera.

Bilder blir ofta snyggare med oskarp bakgrund enligt min mening.

Däremot har termer som naturtroget eller korrekt ingen betydelse alls för mig som verkligen älskar att jobba med mina och andras bilder i Photo shop.

En nackdel, om man ser det så, med selektiv skärpa är att allt ser ut som miniatyrer. Det var iofs en av orsakerna till att jag gjorde mitt eget tiltobjektiv.

Ang kreativ oskärpa. Hur många typer av softning finns det alternativ de som kör med vaselin. Nog är det ok alltid så länge det inte utges för att vara en dokumentär bild. Testa och lek och se vad du finner för syften med det.

Den tredje dimensionen, djup, är däremot mycket svårare att arbeta med i ett tvådimensionellt program.

Klicka för att se resterande...

Jupps, men för en del bilder så fungerar det fint. Om djupleden i bilden inte är hindrad av för många vinklar eller annat så kan man lägga en gradient för att simulera djupet, sedan får man maska av områden som är större men är på ett fast avstånd. Men det är ett himla meck och så mycket lättare att göra vid fotograferingstillfället.

Tror nog att den kreativa oskärpan är bäst. Att förlita sig till slumpen är en väg som ofta leder in på villospår. Men att använda slumpen som idégivare är inte fel. Om man vet vad som orsakade den effekt som gav en bra bild så kan effekten lättare upprepas medvetet nästa gång.

Exempel 1 på kreativ oskärpa. Här har jag velat uppnå skärpa i mitten men oskärpa och vignettering runt om. Därför använde jag det perfekta redskapet för detta, en Holga-kamera som ger just den effekten.

Exempel 2 på kreativ oskärpa. Här har jag velat få en drömsk stämning i bilden och använde därför en av min frus gamla nylonstrumpor uppspänd på en ram mellan förstoringsoptiken och fotopapperet vid kopieringen. Ger vacker överstrålningseffekt.

Glömde bilden.