Är det moraliskt rätt att fotografera andras missöden?

[adventura]

Jag laddade upp en bild från Kambodja och Killingfields. Bilden var på en massa kranium och av vissa uppskaddas det tydligen inte!
Jag undrar nu om det rätt att av mig att foto saker som det här? om inte, vad är det då som gör att krigs korrespondenter kan foto utan att få ett "hur fan är man funtad om man tar en sån bild" kritik.
Det är ju faktiskt samma sak som man dokumenterar, fast vid ett senare skede när omvärlden inte är intresserad av det som har hänt längre, och gått vidare till nästa missöde.

Tacksam för svar!

Mvh / Gustav (gmbitc)

 

[carl_swahn]

Syftet är viktigt när det gäller känsliga bilder. Varför väljer man att visa dem, vad vill man berätta med bilderna etc. Svårt att ge ett generellt svar som gäller för samtliga bilder och sammanhang.

 

[ThomasC]

Man sparar gamla tragedier, för att lära de efterlevande om det grymma i historien. Givetvis är det också helt oki att med bilder förmedla dessa tragedier här.

Kan knappast se att någon skulle tjäna på att vi tabubelägger bilder från KillingFields, Auswitch, Treblinka, Ground Zero etc.......även om de kan vara obehagliga att titta på.

mvh
tc

 

[gujo]

Principiellt så tycker jag att Du ska fortsätta med att fotografera det Du vill, så länge som Du känner att det inte går över Dina egna moraliska/etiska gränser och att det inte är olagligt. Sedan får man räkna med att det finns människor som reagerar negativt då andra människor har en annan uppfattning om var gränserna går. Och tyvärr så finns det nästan alltid dom som överreagerar på ett mycket negativt sätt om Du inte delar deras uppfattning om vad som lämpligt/olämpligt och det får man försöka att inte låta sig påverkas av i för stor utsträckning.

 

[mikj]

Om du lade upp bilden på kranier och kallade det konst, hade jag blivit förbannad. Men om det var dokumentära syften så får du fota som du vill.

 

[Nekomy]

gmbitc skrev:
Jag laddade upp en bild från Kambodja och Killingfields. Bilden var på en massa kranium och av vissa uppskaddas det tydligen inte!
Jag undrar nu om det rätt att av mig att foto saker som det här? om inte, vad är det då som gör att krigs korrespondenter kan foto utan att få ett "hur fan är man funtad om man tar en sån bild" kritik.
Det är ju faktiskt samma sak som man dokumenterar, fast vid ett senare skede när omvärlden inte är intresserad av det som har hänt längre, och gått vidare till nästa missöde.

Tacksam för svar!

Mvh / Gustav (gmbitc)

Nej. Skulle ingen dokumentera det skulle historien falla i glömska och det är värre. Men en bra beskrivning till bilden kan alltid vara till hands även om den är kort.

 

[adventura]

Medstämmer angående bild beskrivningen

 

[cwe]

Det är som någon skrev, en fråga om syftet, genomförandet och respekten för såväl levande som dödas integritet.

Ibland kan det vara enklare att lägga upp bilder på personer/sammanhang som är mer avlägset från ens normala miljö. Jag brukar försöka tänka om jag skulle lägga upp en motsvarande bild från Svedala, som ett slags test för mig själv.

Skulle du lägga upp bilder från Estonia? Från en svensk mordplats? Kan de vara på respektfull distans? Eller vill du visa de i all sin fasansfullhet? Vilket genomförande vill du ha?

Frågor som bara du kan svara på, och som beror på vad ditt _syfte_ med bilden är? Vill du ha femmor, vill du ha en dialog, vill du informera/påminna?

Jag tror att det var Christer Strömholm som sa att man var "skyldig att försvara sina bilder", dvs man måste kunna och vara beredd att ta debatten runt sina bilder, och kunna försvara varför man valde att publicera den!

Ta en titt på Niklas Ehlens bilder här på fotosidan exempelvis, han visar svåra situationer med stor respekt för sina "offer".

Själv är jag fortfarande bara en feg smygfotograf, men jag försvarar mig med att jag inte lägger upp vadsomhelst.
-Christian

 

[adventura]

mikj skrev:
Om du lade upp bilden på kranier och kallade det konst, hade jag blivit förbannad. Men om det var dokumentära syften så får du fota som du vill.

Nej inte kan man kalla dess bilder för konst, dokumentära bilder och situations bilder är väl nästan så långt man kan komma tycker jag.

 

[Loj]

Jag tror det är viktigt att man är klar över syftet när man fotar eller publicerar dylika bilder. I fallet Kambodja är syftet som jag ser det glasklart: att påminna världen om det som skedde i syfte att bidra till att det inte upprepas.

Men när t.ex. lokaltidningen hemma pryder första sidan med en stor bild på en trafikolycka är jag mera tveksam. Det känns mera snaskigt!
Jag stöter ibland på pressfotografer som - i min mening - hänsynslöst plåtar andras missöden och gömmer sig bakom att "allmänheten måste få se". Så är det inte. Allmänheten "måste" inte få se. Det är alltid en avvägning mellan det allmännas (skapade ?) intresse och den enskildes integritet.

/Janne

 

[adventura]

cwe skrev:
Det är som någon skrev, en fråga om syftet, genomförandet och respekten för såväl levande som dödas integritet.

Ibland kan det vara enklare att lägga upp bilder på personer/sammanhang som är mer avlägset från ens normala miljö. Jag brukar försöka tänka om jag skulle lägga upp en motsvarande bild från Svedala, som ett slags test för mig själv.

Skulle du lägga upp bilder från Estonia? Från en svensk mordplats? Kan de vara på respektfull distans? Eller vill du visa de i all sin fasansfullhet? Vilket genomförande vill du ha?

Frågor som bara du kan svara på, och som beror på vad ditt _syfte_ med bilden är? Vill du ha femmor, vill du ha en dialog, vill du informera/påminna?

Jag tror att det var Christer Strömholm som sa att man var "skyldig att försvara sina bilder", dvs man måste kunna och vara beredd att ta debatten runt sina bilder, och kunna försvara varför man valde att publicera den!

Ta en titt på Niklas Ehlens bilder här på fotosidan exempelvis, han visar svåra situationer med stor respekt för sina "offer".

Själv är jag fortfarande bara en feg smygfotograf, men jag försvarar mig med att jag inte lägger upp vadsomhelst.
-Christian

Det stämmer helt det du och fler skriver, att syftet har en stor betydelse! Jag tycker att det oftast är väldigt mycket känslor i dessa bilder, från krig och olyckor mm, och det tycker jag är en anledning till att publisera bilder, jag tycker även att det är ev stor vikt att visa vad som händer och har hänt. Det är oftast saker som man inte vill ska inträffa och hända igen och en påminnelse hur det varit och fortfarande är alltid viktigt.

Det kanske är fel att publisera bilder av den här karaktären utan en artikel om situationen.

Jag förökte hitta Niklas Ehlens bilder men misslyckades, vet du något användarnamn?

Mvh / GUstav

 

[zappafan]

Jo, allmänheten ska i regel alltid se.
Men glömde en sak:
Publicering av dylika bilder har ALLTID text.
De KAN inte och SKA INTE stå för sig själva.

Därför är det givetvis rena självmordet att publicera bilder av den typen utan kommentarer.


Annars får vi nya förbannade människor som gör saker vi inte trodde fanns möjliga.

Trafikolyckor ska alltid fotograferas och publiceras om man arbetar på en tidning.

Inget konstigt med det alls.

Skulle vilja säga att de pressfotografer som tar dessa bilder är det bästa som hänt trafiksäkerheten i detta landet.
Efter en trafikolycka har publicerats kommer snitthastigheten alltid att sjunka, enkla fakta.
Samtidigt som det stillar ett enormt undrande hos befolkningen i vad som hände.

Eftersom jag själv plåtat xxx-antal olyckor så vill jag påpeka att jag inte alls är en gam och vill se andras olyckor.

Ty har har man sett små barn sitta fastklämda i baksäten skrikande, tittande, på sin mor liggande död över ratten....

Nää. då så...
Ett exempel bland många bara.

*Hmm...och jag som inte skulle kommentara mera här*

 

[adventura]

Loj skrev:
Jag tror det är viktigt att man är klar över syftet när man fotar eller publicerar dylika bilder. I fallet Kambodja är syftet som jag ser det glasklart: att påminna världen om det som skedde i syfte att bidra till att det inte upprepas.

Men när t.ex. lokaltidningen hemma pryder första sidan med en stor bild på en trafikolycka är jag mera tveksam. Det känns mera snaskigt!
Jag stöter ibland på pressfotografer som - i min mening - hänsynslöst plåtar andras missöden och gömmer sig bakom att "allmänheten måste få se". Så är det inte. Allmänheten "måste" inte få se. Det är alltid en avvägning mellan det allmännas (skapade ?) intresse och den enskildes integritet.

/Janne

Jag personligen medstämmer om att man ska vara mycket respektfull med enskilda personers integritet.

Mvh / Gustav

 

[Nekomy]

Jag tittade på bilden. Inte världens bästa bild men den talar sitt mycket tydliga språk och är ett utmärkt dokument. Men folk glömmer att titta på bilden och ser inte att dessa skallar ligger uppställda i nått som liknar en monter för att de skall synas och fotograferas för att historien om dessa anonyma dödsoffer för ett folkmord inte skall glömmas bort.

Skall man vara ironisk kan man dra upp PUL eller påpeka att liknande bilder för inte allt för länge sedan hängde på Kulturhuset.

 

[adventura]

zappafan skrev:
Jo, allmänheten ska i regel alltid se.
Men glömde en sak:
Publicering av dylika bilder har ALLTID text.
De KAN inte och SKA INTE stå för sig själva.

Därför är det givetvis rena självmordet att publicera bilder av den typen utan kommentarer.


Annars får vi nya förbannade människor som gör saker vi inte trodde fanns möjliga.

Trafikolyckor ska alltid fotograferas och publiceras om man arbetar på en tidning.

Inget konstigt med det alls.

Skulle vilja säga att de pressfotografer som tar dessa bilder är det bästa som hänt trafiksäkerheten i detta landet.
Efter en trafikolycka har publicerats kommer snitthastigheten alltid att sjunka, enkla fakta.
Samtidigt som det stillar ett enormt undrande hos befolkningen i vad som hände.

Eftersom jag själv plåtat xxx-antal olyckor så vill jag påpeka att jag inte alls är en gam och vill se andras olyckor.

Ty har har man sett små barn sitta fastklämda i baksäten skrikande, tittande, på sin mor liggande död över ratten....

Nää. då så...
Ett exempel bland många bara.

*Hmm...och jag som inte skulle kommentara mera här*

Jag håller med dig också om att mycket ska publiseras i tidningar mm. Men det gäller även om att skydda den drabbades anonymitet mm.

 

[zappafan]

Men snälla nån. Personlig intregritet är A och O när det gäller pressens regler.
Och de tänker jag inte ens nämna här.

Det var ju faktiskt inte det som frågan handlade om, eller?

 

[Nekomy]

zappafan skrev:
Men snälla nån. Personlig intregritet är A och O när det gäller pressens regler.
Och de tänker jag inte ens nämna här.

Det var ju faktiskt inte det som frågan handlade om, eller?

Krigsofer är oftast anonyma och man kan inte tänka eller tala i termer som personlig intregritet. Jag tycker man skall se den kritik som bildern fick som ett bevis för att den väckte de känslor av olust som det var meningen.

Denna bild är inte menad som en glad turist bild och det handlar inte om en vanlig turist resa. Detta handlar troligen om en lärofyld resa med en djupare mening än bara se fina saker och köpa krims krams.

Jag önskar att det var jag som hade tagit denna bild, för den är så bra och talande att den nästan är för bra för fotosidans kritik del och istället borde den och de andra bilderna från denna resa kanske ha en egen utstälning.

 

[Calle S]

Nu minns jag inte vare sig vilket land bilden var tagen i eller vad fotografen hette, men det gick en dokumentär på tv för ett par år sedan om det.
En fotograf är i ett svältdrabbat land sent 70-eller tidigt 80-tal. Ett land som är bortglömt och undanskuffat i våra samveten/ekonomiska kalkyler. Alltså ingen olja eller några andra ekonomiska intressen. Innbördeskrig, med svält, förtryck och andra djävulska följder, såklart.
Fotografen ser ett barn, utmärglat, på väg att dö, liggandes på marken. Bilden är tagen i ganska låg vinkel; och fokuserar på barnet med tomma ögon, ni vet... I bakgrunden sitter en gam, symboliskt väntande på att barnet ska dö. Otroligt stark och otäck bild. Fotografen fick en del kritik för bilden; att det var cyniskt att ta den, att det var ett utnyttjande och spekulativt. Men bilden, faktiskt just den enda enskilda bilden, blev en symbol för svälten, eländet och det vidriga som hände just där. Så saker och ting började hända. För sent, givetvis, men i alla fall.
Fotografen, vad jag har förstått, tog livet av sig efter några månader.
Men som svar på ursprungsfrågan, att fotografera lidande och elände är jättefel. Eller jätterätt. Beroende på hur det hanteras.

 

[zappafan]

Kontentan av allt detta är just det jag försökt säga tusentals gånger på FS.
Nämligen syftet.

De som tittar på bilder kan inte gissa sig till vad fotografen syftar på.
Jag har sett bilder från koncentrationsläger under andra världskriget.
Trott att dessa varit emot just läger.

Men dessa har använts som propaganda för!

Därför kan inte alltid ALLA bilder stå ensamna till svars, det krävs förklaringar.

Nr människan lärde sig skriva ner sina ord var detta en stor konst. När bilder kom blev det än större.
Jag ser inga motsättningar i att använda dessa båda konster tillsammans, inte minst då det kan röra sig om även ett så litet missförstånd.

PS: citera mig gärna men sätt in i det i rätt sammanhang. Vilket nu inte skett!

*Och nu slut på detta, för min del*

 

[adventura]

zappafan skrev:
Men snälla nån. Personlig intregritet är A och O när det gäller pressens regler.
Och de tänker jag inte ens nämna här.

Det var ju faktiskt inte det som frågan handlade om, eller?

Nej det var det inte, men det var inte trafikolyckor som det handlade om heller.