Det är ju ett relativt starkt påstående som jag tror de flest _inte_ skulle hålla med dig om. Har läst flera trådar med dina inlägg och du testar nästan uteslutande på bländare 8-11. Varför inte jämföra vid full glugg istället?
Sedan finns det ju heller ingen nackdel med FX (ja, jag har hört argumenten om macro och långa teleobjektiv men är övertygad om att luckorna bland långa prisvärda (mindre ljusstarka) tele kommer att täppas igen de närmaste åren). Köper alltså inte det.
I min mening går all utveckling mot att göra FX mer mainstream.
Du kan inte ha läst många av mina 179 trådar då jag nästan aldrig fotograferar på f8-f11.
Skillnaderna mellan FX och DX är eviga. Så länge Nikon har båda formaten kommer formatens för- och nackdelar att bestå. Det är därför jag och många med mig inser att det bästa är att ha både en DX DSLR och en FX DSLR. DX (min D300) är oslagbar för effektiv räckvidd, bästa AF-täckningen och pris. FX (min D3s) är bäst för riktigt kort skärpedjup och vid de allra högsta ISO-talen (ISO 6400+). I alla andra fall är de mycket mer jämbördiga än vad folk vill tro och erkänna. Det är helt enkelt inne att hypa FX och racka ner på DX. Detsamma gäller i viss mån fasta objektiv vs zoomar där tex 24/1.4 hyllas förbehållslöst medan 24-70/2.8 zoomen kritiseras för att vara tråkig, tung mm.
En FX DSLR kommer alltid att ge bättre bildkvalitet ifråga om S/N och DR i absoluta tal. Tar vi däremot hänsyn till ekvivalent bild dvs samma bildvinkel och skärpedjup är skillnaden i stort sett försumbar (1/3 EV mellan D300 och D3/D700, ca 2/3 - 1 EV fördel för D3s upp till ISO 6400) eftersom FX-kameran måste bländas ner ett steg och därmed även höja ISO-talet ett steg (vid bibehållen slutartid).
En D300 med 200/2 på f2, ISO 200 ger samma bild och bildkvalitet som en D3 med 300/2.8 på f2.8, ISO 400.
En D300 med 300/2.8, ISO 1600 skulle ge samma bild och bildkvalitet som om det funnits ett 450/4 VR på f4, ISO 3200 med en D700. Nu finns det som bekant bara en 500/4 VR så jämförelsen haltar.
En D300 med 400/2.8 på f2.8, ISO 400 ger samma foto och kvalitet som en D3:a med 600/4 på f4, ISO 800.
En D300 med ett 600/4 på f4 ISO 500 skulle kräva att det fanns ett 900/5.6 objektiv använt på f5.6, ISO 1000 med en D3:a för samma bild och kvalitet.
Pixeldensiteten och den effektiva räckvidden i en D300 motsvarar en FX DSLR med 28 MP.
Om D400 kommer med 16 - 18 MP kommer det krävas en FX DSLR med 38 -42,5 MP för samma effektiva räckvidd. En sådan skulle vara 4-5 gånger så dyr och sannolikt inte kunna ha samma bildtagningshastighet i full upplösning. För actionfoto skulle det krävas att vi använde DX-läget och då skulle vi erhålla samma upplösning (16 - 18 MP) som en D400 men till 4-5 gånger så högt pris. Sökaren skulle dessutom vara mycket mindre än i D400 då DX-läget innebär en avsevärd maskning av FX-formatet.
Slutsats: FX kommer aldrig att helt kunna ersätta DX av pris- och räckviddsskäl.
Testade med två objektiv, 50 1.4g och 70-300. Tyckte det funka bra, men nu undrar jag varför man inte ska använda objektiv som tex 70-300? Man ska ju använda objektiv som tex 35-70 f2,8 D AF istället. Vad är det för nackdelar att använda tex 70-300? 16-85 mm?
