Genom åren har jag oftast använt AF-S för stillasittande, har upplevt att man är mer säker med skärpan där. I AF-S har man ju också skärpeprioritet medan AF-C är avtryck. AF-C kan ju svepa lite och har man otur så tar man bilden i ett oskarpt läge. Nu har jag bl.a en D500 och jag upplever den som något säkrare i AF-C, så där har jag nu ofta behållt AF-C även för stillasittande, så det verkar variera lite mellan kameror.
Det var väldigt smart. Jag har dock undrat över hur det gick med att få till ett platt filmplan ffa då bakstycket var i minimalt utdrag och hur det gick med filmspänningen då filmplanet flyttades fram och tillbaks vid fokusering. Sedan skulle lösningen sannolikt fungerat mindre väl med moderna objektivkonstruktioner då allt fler har flytande linselement som optimerar skärpa individuellt för varje fokusavstånd medan man fokuserar. Med ett rörligt filmplan sätts den flytande konstruktionen ur spel. Dock en unik och smart lösning!
Många små hål i filmtryckplattan och undertryck på baksidan av den. Någon av Yashicas Contaxkameror hade det åtminstone, men jag ska inte svära på att det var AX.
Det var RTS3 som hade en keramisk ”tryckplatta” med ett gummimembran bakom. Sen var det en magnet som drogs bakåt med en elektromagnet för att skapa undertryck och suga filmen mot plattan.
Jag tror jag skrev spotmätning men autokorrigering hittade tydligen ett bättre ord
