Digitala systemkameror i handen på en nybörjare.

[Andy-Pandy]

Sen drygt en månad tillbaks är jag ägare av en Canon Powershot A510, vilket jag utan tvekan är nöjd med. Trotts detta dras mitt intresse titt som tätt åt marknadens digitala systemkameror, och då med störst fokus på Canon 350D och Nikon D50. Anledningen är naturligtvis suget efter en "riktig" kamera och alla möjligheter som öppnar sig med en sådan (om den föreställningen nu stämmer).

Har tittat runt lite, mest för skojs skull, men tycker att djungeln av både kamror och objektiv är otroligt svårnavigerad för en novisch. (Skriver "för skojs skull" eftersom jag dels nästan precis köpt ny kamera men också för att det rör sig om mycket pengar för en fattig student att uppgradera sig till en systemare.)

Säg att jag (efter mycket läsande i Fotosidans forum) kommer fram till att köpa mig en Nikon D50 pga dess "låga" pris. Nästa fråga blir vilket objektiv jag ska köpa till utan att lägga ut en förmögenhet men ändå göra kamerahuset rättvist rent kvalitetsmässigt? Djungeln är stor och fallgroparna många...

Vilket zoom-omfång ska man sen satsa på? Min A510 går upp till 140mm på motsvarande 35mm film vilket känns aningen begränsat i många lägen. Dessutom kan jag vid köp av objektiv inte jämföra med dessa 140mm på min nuvarande kamera då t.ex. ett objektiv på 18-70mm tydligen motsvarar 27-105mm. Vad motsvarar då ett 55-200? (Är det jag som är korkad eller är det rörigt på riktigt?)

Nästa fråga som kommer upp i samband med objektivköp är bländartalet. Har på min A510 ett intervall (på lägsta brännvidd) på f/2,8-8. Tycket detta är användbart men har insett att det blir dyrt om jag vill ha ett objektiv med samma låga bländartal. Med andra ord blir jag nöjd även om bländartalet endast går ner till f/3,5?

Det samma gäller det här med macro och närgränser. Min A510 har en närgräns på 5cm har jag för mig. På de tänkta objektiven jag tittat på ligger närgränsen på exempelvis 40cm. Tycker macro är kul men det innebär tydligen ytterliggare ett objektivbehov.

Med andra ord lär kalaset bli dyrt men ändå lockat system kameran. (Är själv förvånad!)

Jag behöver guidning, framförallt i objektiv-djungeln. Vad står alla bokstavskombinationer för (t.ex. IF-ED VR, AF-S ED etc.)? Hur ska jag klura ut det här med brännvidden? Med mera, med mera...

Ursäkta inläggets längd men jag hoppas och är tacksam för all typ av guidning och åsikter.

//Andreas

 

[maxzomborszki]

Andy-Pandy skrev:
Vilket zoom-omfång ska man sen satsa på? Min A510 går upp till 140mm på motsvarande 35mm film vilket känns aningen begränsat i många lägen.

Vilken typ av bilder tycker du bäst om att ta? Är du ofta ute i vidvinkelområdet eller ofta i teleområdet när du plåtar? Försök hitta det som passar dig.

Tänk på att inte gapa efter för mycket och försöka hitta ett objektiv som ska klara allt. Personligen är jag inte särskilt förtjust i superzoomar (liknande 28-300mm och dyl) även om jag förstår att de är mycket praktiska vid till exempel resefotografi där vikt och volym spelar stor roll. Stort zoomomfång innebär kompromisser i kvaliteten. Inte så att jag tycker man ska undvika superzoomarna helt och hållet, men man ska tänka till innan man köper en sådan. Varför ville man ha systemkamera? Kanske räcker det med en kompetent kompaktkamera om man nu ska ha resebilder och måste resa med begränsad packning.

Själv började jag med en 28-105:a på min D70 och den räckte väldigt långt för mig.

Fördelen med en systemkamera är just de utbytbara objektiven där du kan använda det objektiv som ger dig bäst resultat för det aktuella fototillfället. Nackdelen är att det är mer och dyrare utrustning att släpa med sig och ha begär efter.

Dessutom kan jag vid köp av objektiv inte jämföra med dessa 140mm på min nuvarande kamera då t.ex. ett objektiv på 18-70mm tydligen motsvarar 27-105mm. Vad motsvarar då ett 55-200?

Nikons digitala systemkameror har en skenbar brännviddsförlängning (ibland kallad "cropfactor" eller liknande) på 1,5x. Det innebär att en 55-200 skulle motsvara ca 80-300 (dvs multiplicera respektive brännvidd med faktorn).

Egentligen är brännvidden inte något som ändras däremot blir bildvinkeln med en viss brännvidd olika beroende på sensorn eller filmytans storlek. Men för att kunna jämföra bildvinklar så har man i folkmun talat om brännvidder och "brännviddsförlängningar" även om det senare är inkorrekt språkbruk.

Nästa fråga som kommer upp i samband med objektivköp är bländartalet. Har på min A510 ett intervall (på lägsta brännvidd) på f/2,8-8. Tycket detta är användbart men har insett att det blir dyrt om jag vill ha ett objektiv med samma låga bländartal. Med andra ord blir jag nöjd även om bländartalet endast går ner till f/3,5?

Med en större sensor får du möjlighet till kortare skärpedjup trots att bländaröppningen är lite större. Jag tror inte du behöver oroa dig på detta. Med tiden kan du också skaffa dig ett ljuskänsligare objektiv om du känner att det är ljuskänslighet eller väldigt kort skärpedjup du behöver. 50mm/1.8 är väldigt billigt i förhållande till prestanda och en favorit hos många.

En annan sak är omfånget. f/2,8-8 är tre bländarsteg. Medan ett objektiv till en systemkamera kanske har f/3,5-22 vilket är fyra och ett halvt steg. Ska du styra exponeringen har du därför större möjligheter att göra det med bländaren med systemkamerans objektiv. Ofta måste man laborera mer med slutartiden på de små kamerorna då de bara har någon eller några få stegs omfång på bländaren.

Min A510 har en närgräns på 5cm har jag för mig. På de tänkta objektiven jag tittat på ligger närgränsen på exempelvis 40cm. Tycker macro är kul men det innebär tydligen ytterliggare ett objektivbehov.

Små kompaktkameror har ofta imponerande närgräns och räcker ofta bra för enklare makrofotografi, men det finns alternativ även för systemkameror. Många "konsumentzoomar" har ett makroläge som ger hyffsade resultat. Dessutom finns försättslinser och mellanringar om man inte vill satsa på ett äkta makroobjektiv direkt.

Många kompaktkameramodeller har även närgränsen angiven från frontlinsen (och vid vidvinkelläget) vilket gör att skillnaden är större än vad man tror. Mer intressant är troligen att se vilken förstoringsskala du erhåller, den ger en mer korrekt jämförelse över ett systems makroegenskaper än att bara titta på närgränsen.

Vad står alla bokstavskombinationer för (t.ex. IF-ED VR, AF-S ED etc.)?

Några av dem finns beskrivna i ordlistan , i artikeln om Nikonobjektiv eller i forumen (gör en sökning på "objektiv" och "beteckning*"). Ett ännu bättre sätt kan vara att hämta Nikons produktkatalog för objektiv. Där finns samtliga dessa beskrivna tillsammans med en lista på objektiven och deras tekniska data. Finns hos din välsorterade fotohandlare. Den senaste jag har ser ut som följande (omslaget nedan).

Tänk på att dessa beteckningar är för Nikons objektiv. Andra tillverkare har andra förkortningar, tex dessa är Sigmas.

 

[dumbo]

Vad gäller brännvidden så har DLSR:er, precis som din A510 mindre sensor än filmrutan på en analog kamera, därför multipliceras brännvidden med 1.5 (nikon, pentax konica minolta) eller 1.6 (canon) för att tala om vilken motsvarande bildvinkel man får.

Vad gäller bländartalet så kommer du att få kortare skärpedjup på tex bländare 4 med en DLSR än du får med 2.8 med din A510. Tack vare att man åxå kan använda högre ISO-tal utan att förstöra bilderna så får du kortare tider, så behöver av ljusstark optik är inte lika stort med en DSLR, men visst vill man ha det.

Ang. makro. så säger egentligen närgränsen inte så mycket om man inte åxå vet storleken på sensorn och brännvidden. På systemkameror mäter man åxå närgränsen från bildsensorn och inte från frontlinsen. Man måste alltså dra ifrån objektivets längd och ca 4cm, vilket är avståndet mellan objektiv och bildsensor. Med en makrooptik på ca 100mm får man ett arbetsavstånd på ca 10-15cm, vilket ger större skala än 5cm på din A510 (den klarar väl bara 5cm i vidvinkel?), tack vare att brännvidden är längre.
För en billig lösning för makro kan man använda närbildslinser (det kan du för övrigt göra på din A510 åxå). Då kommer man närmare. Man kan åxå köpa ett av de teleobjektiv som har "fuskmakro", tex Sigma 70-300/4-5.6 APO DG. Med detta kommer man ganska nära, men inte lika nära som med ett "riktigt" makroobjektiv. Detta kan naturligtvis kombineras med närbildslinser åxå.

Ang. objektivtips så...
Om du köper D50, så köp den med AF-S 18-70/3.5-4.5, om du har råd. Det är ett mycket bra objektiv. I brist på penningar så är kitobjektivet till D50:n (AF-S 18-55/3.5-5.6) ett rätt skapligt objektiv som duger som start tills du vet vad du vill satsa mer pengar på
Om du vill ha längre brännvidd så är Sigmat jag nämnt ovan mycket bra för pengarna. Visst kommer det att vara en smula begränsande pga ljusstyrkan, (eller bristen därav), men annars blir resultatet rätt bra om man bländar ner ett steg.

Vad gäller Canon 350D så är alternativen där antingen kitobjektivet eller, om man vill ha något bättre, Sigma 18-50/2.8. Kitobjektivet är vettigt för pengen, om än något sämre än det till D50:n, vad jag sett. Det är åxå en hygglig start, sas.
Som telezoom blir rekommendationen samma.

Om objektiv till de båda systemen (bara "original") finns det att läsa tex här:
http://www.fotosidan.se/docview.htm?refcode=camera_overview

 

[maxzomborszki]

Re: Re: Digitala systemkameror i handen på en nybörjare.

maxzomborszki skrev:
Med en större sensor får du möjlighet till kortare skärpedjup trots att bländaröppningen är lite större.

Oj, nu skrev jag helt i nattmössan, trots att bländaröppningen är lite mindre menade jag ju så klart. Så går det när man ändrar och ändrar och ändrar utan att läsa igenom noga innan man postar.

 

[Johannes-S]

Andreas,

Jag var i en liknande situation som du fast eftersom jag arbetar med forskning i optik hade jag en hel del bakgrundskunskaper. Dock hade jag aldrig egentligen använt en systemkamera. Jag köpte en D50 med 18-55 kitglugg och är fantastiskt nöjd. Under vissa omständigheter kan du ta lika bra bilder med din Powershot A510 som med en systemkamera: i bra ljus och med stort skärpedjup och när du har gott om tid att ta bilden. De stora fördelarna med en systemkamera är:

- Man kan få ett kort skärpedjup
- Man kan ta bilder i dåligt ljus som vore omöjliga med en kompaktkamera
- Bilden tas i stort sett omedelbart när man trycker på avtryckaren

Sedan tillkommer att det går mycket snabbare att göra inställningar tack vare fler knappar/rattar, den inbyggda blixten är mycket bättre (och det finns möjlighet till extern blixt) samt förstås att man kan byta optik.

I din sits skulle jag köpa en 350D eller D50 med 18-55-glugg. Den optiken kostar bara en tusenlapp eller så extra och det är den väl värd. Även om du senare vill köpa nya objektiv har kitgluggen den stora fördelen att den är väldigt liten och lätt och passar bra när man inte vill släpa på en massa extra vikt. Detta är för mig ganska viktigt. När man läser på fotosidan är det mycket snack om f/2.8-zoomar hit och dit, men man får inte glömma att dessa är betydligt större och tyngre. Innan man vet hur man kommer fotografera tycker jag det är smartast att börja med den billiga kitoptiken. Risken är annars att man lämnar systemkameran hemma när man är ute och vandrar/klättrar/åker skidor eller vad man tycker är kul, om inte foto blir ens primära intresse.

Rent optiskt är Nikons 18-55 helt okej: det är skarpt över hela bilden på full öppning på alla brännvidder. Lite kromatisk aberration på full öppning som blir betydligt mindre på f/9. Blända inte ner till mindre än 1 mm fysisk apertur, dvs inte mindre än f/18 vid f=18 mm. På f/22 vid 18 mm blir bilden märkbart diffraktionssuddig. På f=22 mm till 55 mm går det att blända ner hela vägen utan problem.

Jag skulle inte köpa en normalzoom som bara går ner till 28 mm (motsvarar 42 mm på 35-mm film). Jag använder ofta största vidvinkeln.

Johannes

 

[maxzomborszki]

Johannes-S skrev:
Jag skulle inte köpa en normalzoom som bara går ner till 28 mm (motsvarar 42 mm på 35-mm film). Jag använder ofta största vidvinkeln.

Oj, var kanske lite kortfattad på denna punkt i mitt första inlägg och antar att jag är skyldig ett förtydligande. Anledningen till att jag var nöjd med mitt 28-105:a var att jag tyckte om att ta bilder på människor, ganska tajta sådana, och det var mitt huvudsakliga motivområde. Däremot är det inget direkt allroundobjektiv för en digitalsystemkamera.

Då är kitgluggarna säkerligen lämpligare speciellt om man inte har optik sedan tidigare (28-105:an ägde jag redan och ville spara några kronor) samt dessutom är kitoptiken ofta kraftigt rabatterad om man köper den tillsammans med huset.

Men som jag sade tidigare så beror ju lämpligt omfång på vad du vill plåta. Är du fågelfotograf tror jag att du är ute efter andra saker än en interiör- eller landskapsfotograf. Själv använder jag en Tokina 20-35:a på min D70 när jag vill plåta landskap idag (billig och begagnad för 1000-lappen) och fluktar mot en ännu vidare när plånboken medger.

 

[Andy-Pandy]

Re: Re: Digitala systemkameror i handen på en nybörjare.

Skulle vilja börja med att tacka för att du tog dig tid att ge ett så genomtänkt svar! Kan säga att du gjort min systemkamera-värld en hel del klarare! Du får dock ursäkta om mina kommande frågor verkar dumma men jag vill lära mig så jag går efter principen att det inte finns några dumma frågor.

maxzomborszki skrev:
Med en större sensor får du möjlighet till kortare skärpedjup trots att bländaröppningen är lite större. Jag tror inte du behöver oroa dig på detta. Med tiden kan du också skaffa dig ett ljuskänsligare objektiv om du känner att det är ljuskänslighet eller väldigt kort skärpedjup du behöver. 50mm/1.8 är väldigt billigt i förhållande till prestanda och en favorit hos många.

Vad du menar är att jag inte ska stirra mig blind på jämförelsen mellan bländartalet på min nuvarande kamera och en digital systemkamera då sensorn även är avgörande för skärpdjupet. Med andra ord kan (detta är bara ett fiktivt antagande) f/2,8 på min nuvarande kamera ge samma skärpdjup som t.ex. f/3,5 på en systemkamera?

Sen ser jag att du nämner det här med ljuskänsliga objektiv... Innebär det helt enkelt att objektivet kräver mindre ljus för ta bra bilder? Kan man utifrån mina nybörjartermer säga att ett ljuskänsligt objektiv har "ett högre inbyggt ISO-värde" (vet att ISO-värdet inte sitter i objektivet men principen är liksom det samma, eller)? Vilka kopplingar ligger sen mellan ljuskänsligheten och skärpdjupet? Ger högre ljuskänslighet på objektivet ett större skärpdjup?

 

[Andy-Pandy]

Skulle även vilja tacka dig för du tog dig tid och gav ett så genomtänkt svar!

dumbo skrev:
Ang. objektivtips så...
Om du köper D50, så köp den med AF-S 18-70/3.5-4.5, om du har råd. Det är ett mycket bra objektiv. I brist på penningar så är kitobjektivet till D50:n (AF-S 18-55/3.5-5.6) ett rätt skapligt objektiv som duger som start tills du vet vad du vill satsa mer pengar på
Om du vill ha längre brännvidd så är Sigmat jag nämnt ovan mycket bra för pengarna. Visst kommer det att vara en smula begränsande pga ljusstyrkan, (eller bristen därav), men annars blir resultatet rätt bra om man bländar ner ett steg.

Tycker att jag läst så himla mycket om hur "dåliga" kitobjektiven är och att de inte gör kameran rättvis (att man pga. objektivet inte får ut den kvaliteten som kameran egentligen kan leverera). Min tanke är därför att köpa kamera-huset och ett start-objektiv var för sig och då har jag, precis som du själv säger, hört att AF-S 18-70/3.5-4.5 ska vara helt okej (dvs bättre än kitobjektivet).

 

[Andy-Pandy]

Tackar för att du tog dig tid att ge ett så genomtänkt svar!

Johannes-S skrev:Under vissa omständigheter kan du ta lika bra bilder med din Powershot A510 som med en systemkamera: i bra ljus och med stort skärpedjup och när du har gott om tid att ta bilden. De stora fördelarna med en systemkamera är:

- Man kan få ett kort skärpedjup
- Man kan ta bilder i dåligt ljus som vore omöjliga med en kompaktkamera
- Bilden tas i stort sett omedelbart när man trycker på avtryckaren

Sedan tillkommer att det går mycket snabbare att göra inställningar tack vare fler knappar/rattar, den inbyggda blixten är mycket bättre (och det finns möjlighet till extern blixt) samt förstås att man kan byta optik.

Det du tar upp är just det ångestfyllda i mina funderingar. Under rätt omständigheter kan jag ta lika bra bilder med min A510 som med en systemare och frågan är om jag som amatörfotograf kommer att att utnyttja och ha använding av de extra funktionerna och möjligheterna? Med andra ord är det värt en prislapp på närmare 10.000:- (Naturligtvis kan jag bara själv svara på den frågan men det är svårt. Förr eller senare blir det nog ändå en systemare om intresset för foto håller i sig.)

Johannes-S skrev:I din sits skulle jag köpa en 350D eller D50 med 18-55-glugg. Den optiken kostar bara en tusenlapp eller så extra och det är den väl värd. Även om du senare vill köpa nya objektiv har kitgluggen den stora fördelen att den är väldigt liten och lätt och passar bra när man inte vill släpa på en massa extra vikt. Detta är för mig ganska viktigt..

Angående kit-objektiven (och som jag nämner ovan) så tycker jag att man läst så himla mycket om hur "dåliga" de är och att de inte gör att kameran kommmer till sin rätt. Dvs. man förlorar kvalitet som egentligen finns där pga. objekitet. Du verkar dock anse att kit-objektiven är helt okej så frågan är hur stor skillnad det skulle göra för mig. Hade jag mörkt så himla stor skillnad på ett kit-objektiv och t.ex. AF-S 18-70/3.5-4.5?

Johannes-S skrev:När man läser på fotosidan är det mycket snack om f/2.8-zoomar hit och dit, men man får inte glömma att dessa är betydligt större och tyngre. Innan man vet hur man kommer fotografera tycker jag det är smartast att börja med den billiga kitoptiken. Risken är annars att man lämnar systemkameran hemma när man är ute och vandrar/klättrar/åker skidor eller vad man tycker är kul, om inte foto blir ens primära intresse.

Kan inget annat än att hålla med dig! Systemkamerans nackdel, så som jag ser det, är dess storlek och att man i längden kanske låter bli att plocka den med sig vid tillfällen där ens kompaktkamera skulle hängt med. En idé är kanske då att behålla sin kompaktkamera till just sånna tillfällen.

 

[maxzomborszki]

Re: Re: Re: Digitala systemkameror i handen på en nybörjare.

Andy-Pandy skrev:
Vad du menar är att jag inte ska stirra mig blind på jämförelsen mellan bländartalet på min nuvarande kamera och en digital systemkamera då sensorn även är avgörande för skärpdjupet.

Skärpedjupet är beroende av en mängd faktorer och delvis även subjektivt mått. Man kan försöka formalisera det lite och räkna på det men det förutsätter en mängd antaganden man måste klargöra först, tex förstoringens grad (hur stor papperskopia gör du) och hur långt ifrån kopian står du när du tittar på den.

Att bländaren inverkar på skärpedjupet är de flesta på det klara med. Men det är inte lika vanligt att folk är medvetna om att storleken på sensorn eller filmen spelar in också.

Jag tycker att artikeln Depth of Field and the Digital Domain förklarar detta på ett bättre sätt än jag kan.

Sensorn på din Powershot A510 är en sk 1/2.5" (diagonal på 7,18mm) och ger då en virtuell brännviddsförlängning på ca 6x om jag räknat rätt (jämfört med 35mm). Nikons digitalsensorer, det sk DX-formatet, har 1,5x (diagonal på 28,37mm). Diagonalen på en 35mm-ruta är 43,27mm. Värt att tänka på är också att 35mm-film och DX-sensorerna har ett längd-breddförhållande på 3:2 medan kompaktmodellerna har ett förhållande på 4:3, dvs lite närmare kvadratiskt format.

Sen ser jag att du nämner det här med ljuskänsliga objektiv... Innebär det helt enkelt att objektivet kräver mindre ljus för ta bra bilder?

Med ljusstarka objektiv menar man normalt sådana med stor maxbländare kanske f/1,8, f/1,4 eller tom f/1,2. De möjliggör ju att du kan ta bilder under förhållanden med väldig låg ljusnivå. Det är dock inte säkert att man vill ta med så stor bländaröppning eftersom det innebär att skärpedjupet krymper avsevärt. Men möjligheten finns om man behöver den.

Ett objektiv som använder bländare f/1,8 släpper in ungefär fyra gånger så mycket ljus (två steg) som ett objektiv med bländare f/3,5. Alltså kan man ha en fjärdedel av slutartiden för samma exponering, vilket kan innebära skarpa bilder om man redan ligger på gränsen för handhållet, under förutsättningen att man då lyckats fokusera korrekt med det kortare skärpedjup man har till sitt förfogande.

När det gäller våndan om du ska skaffa en systemkamera eller inte så är det svårt att råda dig. Plåta ett tag till med din A510:a. Känner du att den är begränsande så kanske det är värt att köpa, men om du är helt nöjd och kan leva med dess tillkortakommanden så är det bara onödigt att köpa mer. Jag har en liten kompaktkamera som jag ibland hellre använder än min D70 när jag ska göra vissa saker (tex dokumentera sakers utseende eller ha "minnesskisser"). Där spelar inte bildkvaliteten så stor roll och den är mycket behändigare att ha med sig. Den kan inte ersätta min D70 för det övriga fotograferandet, speciellt inte när jag ska ta mig in i studion, där vill jag ha alla manuella möjligheter som och det kortare skärpedjupet.

 

[Johannes-S]

Andy-Pandy skrev:
Angående kit-objektiven (och som jag nämner ovan) så tycker jag att man läst så himla mycket om hur "dåliga" de är och att de inte gör att kameran kommmer till sin rätt. Dvs. man förlorar kvalitet som egentligen finns där pga. objekitet. Du verkar dock anse att kit-objektiven är helt okej så frågan är hur stor skillnad det skulle göra för mig. Hade jag mörkt så himla stor skillnad på ett kit-objektiv och t.ex. AF-S 18-70/3.5-4.5?

18-70 är ju i och för sig också ett kitobjektiv, fast till D70s. Fast du har rätt i att det fått bra omdömen. En nära bekant har en d70 med 18-70 och efter en del jämförelser skulle jag säga att om man bara tittar på den rent optiska kvalitén är skilladen mot 18-55 är minimal, med den största skillnaden att 18-55 har mer kromatisk aberration. Fördelarna med 18-70 är annars något längre brännvidd, att det är ett steg ljusstarkare på de långa brännvidderna, att man kan fokusera manuellt direkt utan att behöva slå om ett reglage, och att frontlinsen inte roterar med fokuseringen. Nackdelarna är att det är nästan dubbelt så tungt (fast ändå ganska litet), att zoomringen känns olinjär, lite mer distortion, och så priset förstås.

Johannes

 

[dumbo]

Jag upplever 18-55:an som mer kontrastlös (18-70:n har i sig aningen låg kontrast), samt att den har sämre bokeh, om man nu ska ge sig in på sånt.
Jag skulle åxå säga att den presterar något sämre, relativt, på full öppning än 18-70:n som presterar bra redan vidöppen..

På det stora hela är dock Nikons 18-55 rätt okej. Canons 18-55 har ruggigt dålig kantskärpa på vidvinkel och vidöppen bländare. Vid f/8-f/11 börjar det se rätt bra ut. I teleläget presterar den rätt okej redan vidöppen, men vinner fortfarande en hel del på att bländas ner.

Båda två 18-55rna är, som sagt, ganska bra startobjektiv och det är mycket objektiv för pengarna, trots allt, då de inte kostar särskilt mycket i kit:en, men har man råd så är det inte fel att köpa till ett bättre, för kameran kan prestera mer/bättre med ett bättre objektiv, helt klart. 18-70:n eller Sigmas 18-50/2.8 är inte heller de allra bästa objektiven som kan köpas för pengar, men man får ju ändå ha någon slags rationell tanke åxå. Att köpa en 17-55/2.8 för 15kkr är väl inte så mycket att tänka på till en början, menar jag.
Till syvende och sist är det ju fotografen, i första hand, som tar bilderna.

Andreas:
Ang. om du verkligen ska köpa systemkamera så är det ju, som redan påpekats, svårt att avgöra det för någon annan än dig själv.
Jag startade mitt fotograferande för snart 2.5 år sedan med en Canon A70 och fotade med den i drygt ett år. Jag trivdes mycket bra med den och jag tog många bilder som jag själv gillar fortfarande.
Efter ett tag så började jag dock tröttna på främst två saker: Att inte ha en ordentlig optisk sökare och att alltid, alltid, alltid ha långt skärpedjup.
Så förra sommaren köpte jag en D70 med 18-70 och det har jag inte ångrat en enda sekund.
Jag har kvar min A70 och använder den fortfarande ibland när jag inte kan/vill släpa med mig D70:n, av någon anledning. Men det är mest när det är frågan om snapshots osv.