Martin, understa bilden är en pseudo-HDR (tagen från EN exponering) där jag "dragit in" ca en Ev extra i det synliga kontrastomfånget.
Ang. meningen med "extra" utrymme: Dels finns ju själva "justeringsomfånget" upp och ner, och det kan ju vara värt en del (om man plåtar raw). Man ska dock tänka på att detta har en begränsningsfaktor till, vitbalansen!
Vid dagsljus ligger röd och blå kanal ca 2/3 Ev
under den gröna i nivå av den väldigt enkla orsaken att det måste finnas "spelutrymme" för justeringar uppåt och neråt i färgtemperatur. Någonstans vid 3-3200K ligger rött och grönt 1:1, och någonstans vid 10-12000K går grönt/blått mot 1:1 i förstärkning.
Om man då som på en D60 har ca 11Ev i tekniskt dynamiskt omfång (på EN kanal!!!) så är man automatiskt begränsad till ca 2/3Ev mindre pga vitbalanseringen. Den gröna kanalen kommer "klippa" mot vitt mycket tidigare än R+B. Ett tips inför sommaren är att försöka hitta ett riktigt bra FLD-filter (FLuorescent to Daylight) med styrka 20 ungefär, då "balanserar" man kanalerna upp mot 1:1:1 i förstärkning. De flesta färgfilter har ganska taskiga antireflexbehandlingar dock, så man får se upp så man inte förlorar mer än vad man vinner...
Säg då att vi har 10+1/3 Ev kvar att leka med i verkligheten, då försöker kameran (eller raw-omvandlaren) "mappa" in en del av detta omfång mot presentationen (jpg? tif?), och för de flesta kameror och omvandlare ligger storleken på området som mappas in på ca 8.5 Ev. Där går gränsen för vad man kan "trycka in" på ett normalt skärmpresentationsomfång utan att bilden blir platt och grå. En 8-bit jpg i A- eller s-RGB ligger på ca 550:1. En datorskärm liger mellan 400:1 (TN-LCD) 1000:1 (IPS/PVA LCD) och 2000:1 (de bästa CRT-skärmarna).
8 bitar i gamma 2.2 motsvarar Ansel Adams gamla rekommendationer om negativöverföringskurva ganska väl, vilket är lite kul tycker jag...

Redan för 50-100 år sedan hade man samma funderingar som vi har nu (dynamikomfång, tonmappning osv), och mycket av det som digitalfotografer ser som viktiga nya upptäckter finns faktiskt med i gamla skrifter från den tiden!
Blankt papper ligger upp mot 250-280:1 och matt ligger mellan 100-140:1 i kontrast. Häri ligger konsten med att lyckas med ett tryck! Det enorma omfång som kameran och senare filen kan återge får inte på långa vägar plats inom detta omfång, och då måste man mappa om exponeringszonerna en gång till... (se alla trådar gällande "mörka tryck från Crimson" osv...). Montering av ett tryck med s.k "museiglas", antireflexbehandlat glas kan öka INTRYCKET av kontrast ytterligare en bit över orginalvärdena.
Den statiska mätningen på papper (reflektiv mätning) är dock inte riktigt hela sanningen - siffran man får fram där motsvarar ju att sätta huvudet i ett skruvstäd och titta på fotografiet ifrån EXAKT 90º vinkel från ytan med en definierad vinkel på infallande ljus.... Hur ofta gör man det? Man "vinner" ca 10-30% till på att man inte ser fotot som något absolut statiskt, utan ser den från olika vinklar, man rör huvudet fram och tillbaka osv.
För presentation till skärm/projektion försöker jag begränsa mig till att dra in ca 1Ev extra i de möjliga ca 8.5-9Ev som presentationen kan uppnå, annars blir bilden som Martin säger "onaturlig", tycker jag med. Men av de tre kattbilderna tycker jag definitivt att den understa är den bästa, och i den ingår ca 10Ev. Den översta innehåller ca 8.5Ev.