Du kan jämföra det själv genom att scanna in en liten bit av glasplåten som motsvarar storleken för ett 24x36 negativ, och sedan scanna in småbildsnegativ. Då kan du jämföra kornigheten. Du kanske inte vet vilken emulsion glasplåten har, men det är säkerligen en rätt så lågkänslig sådan.
ASA och DIN användes nog inte för filmkänsligheten på den tiden, men motsvarande 50 ASA var mycket ljuskänsligt på den tiden, då det knappast fanns 100 eller 400 ASA-filmer.
Troligtvis kommer du att finna att kornigheten inte var så fin 1913 jämfört med modernare filmer. Runt 1936 togs ett stort steg av tyska AGFA då de med hjälp av guldkomponenter i emulsionen lyckades göra filmer ett steg ljuskänsligare men behålla finkornigheten.
1913 fanns det en del mycket bra objektiv, men det stora negtativformatet 18x24 cm gör att även sämre objektiv kan ge mycket fint resultat eftersom man med 18x24 cm inte behöver förstora negativet så mycket på papper. Det märker man redan på 6x6-neg då även ett enkelt gammalt trelinsigt objektiv kan slå moderna småbildskameror i fråga om skärpa och finkornighet.
