Målvärden för kurvor

[jtkarlsson]

Sitter och läser "Photoshop CS för digitalfotografer" av Scott Kelby.

Där rekommenderas att ställa 20-20-20, 128-128-128, 240-240-240 som målvärden för skuggor, mellantoner och högdagrar.
Det står att det hjälper bilderna att bevara nog med detaljer i skuggor och högdagrar om man ska trycka bilderna.

Är detta något man bör göra även om man bara skickar bilderna till labb för utskrift?
Har ni "flyttat in" skuggor och högdagrar, eller änvänder ni hela registret 0-255?

 

[kaw]

Förstår inte riktigt vad det handlar om, den här kontrasthöjningen kan man ju bara göra om bilden inte har några detaljer inom 0-20 resp. 240-255.

 

[Highweiss]

Jo, om jag har förstått det rätt så vill du ju inte ha helsvart och helvitt i tryck. Och det är det ju så gott helsvart/vitt som i områdena 0-20 och 240-255. Det lärde jag mej nyligen på en Photoshopkurs. Jag lärde mej mycket. Men förstod väldigt lite. :-D Ärlighet vara längst... Summa sumarum: jag har lite svårt att förklara eller argumentera kring det här - men förutom Scott Kelby så hävdar också en av Finlands främsta PS-gurun att så är fallet.

Vi lärde oss att (om tid finns när bilden behandlas*) välja en svart-, vit- och gråpunkt manuellt och sen justera kanalerna i de olika punkterna så att de är så gott som helt jämna (de kan kasta på några små steg). När det är gjort skall man (enligt PS-guruns system... ) justera skuggor och högdagrar så att de är kring 10-15 respektive 235-245. Gråpunktens "mål" är kring 135. Lite andra siffror än Kelby alltså, men i princip samma grej.

Det här gäller nog just bilder som skall i tryck. Speciellt om flera bilder skall i tryck på samma sida eller med samma tryckinställningar! Det att alla kanaler är trimmade garanterar att bilderna inte förvrängs färgmässigt i trycket!

* Om tid inte finns är det bara att använda pipetterna som gör samma sak, men inte riktigt lika kontrollerat.

Snälla, angrip nu inte mitt inlägg - jag kan som sagt inte förklara det förträffliga med det! Jag bara lyssnade och gjorde på kursen, förstår inte alls alla nuts n' bolts i det hela...! :-D

 

[kaw]

Hoppsan, målvärden är visst tvärt om vad jag skrev - dvs. kontrastsänkning. Teoretiskt ska ICC-profiler ta hand om denna justering, men i praktiken kan man säkert behöva göra manuella ändringar.

När det gäller att skicka bilder till labb så behövs det i allmänhet inte. Om det försvinner högdagrar är något felinställt hos labbet. Däremot kan det gro igen lite i lågdagrarna, dvs. svartpunkten ligger högre än noll.

 

[jtkarlsson]

Det verkar alltså ha med tryckets begränsningar att göra.
Så vid vanlig utskrift är det inget att bry sig i eller?

 

[kaw]

jtkarlsson skrev:
Så vid vanlig utskrift är det inget att bry sig i eller?

Precis.

 

[Skurmedel]

Svart i tryck är aldrig vad som är "absolut"-svart i datorn. Lärde jag mig av Cap&Design. Kan kanske vara detta han menar.

 

[Skurmedel]

När man skall ställa in vitpunkt och svartpunkt i ett digitalfoto så skall man inte ta de absoluta svartaste punkterna eftersom dessa antagligen är över-underexponerade partier.

 

[mipert]

För de allra flesta bilder använder jag hela registret från 0-255.
Beror naturligtvis på bilden, men vanligen låter jag någon liten yta bli helt vit och likaså helt svart.

Ett blänk i vatten skall vara 255.
En reflektion i en skjortkrage låter jag bli 255.

En mörk port i en helbild av ett hus blir 0.
En mörk del under en hårlock blir 0.

Jag vill utnyttja tonomfånget mellan svart färg och pappersvitt maximalt, det ger briljanta bilder.


Titta på bilden nedan, den visar två områden jag normalt låter bli 255 respektive 0.


Ibland vill man inte ha något som är helt vitt, då får man hitta den svärta som precis skiljer sig från pappersvitt.
Men, att säga att det skall vara 240 eller 245, eller något annat, är tokigt.
Vilket vitpunkt man skall sträva efter beror på vad det är för papper, vad det är för raster och hur stor den delen av bilden är. En liten pluttyta kan man låta bli 255 medan en vit T-shirt nog bör ligga mellan 250-245 för att skilja sig från papperet.

 

[mipert]

Visst bör man tänka på sådant när man skriver ut.

Gör ett litet test, skapa ett dokument med vit bakgrund.
Markera upp några rutor som du fyller med toner från 254-245.

Skriv ut och se vilken ton som precis skiljer sig från vitt.

Gör detsamma med en svart bakgrund, fyll rutorna med värden från 2-15.

Då har du lärt dig tonomfånget mellan nästan vitt och nästan svart för ditt labb/skrivare.

 

[Skurmedel]

Mikael, tyvärr så kan kanske som du vet inte din skärm, om du inte har en riktigt fin, visa hela tonomfånget från 255 - 0. Men om man riktar in sig på vanlig utskrift så funkar ju din metod, vitt skall ju vara vitt som i droppblänket t.ex.

 

[mipert]

Min skärm som är en Nokia från -00 klarar av att visa från 04-252 innan det blir helt svart respektive vitt.
Skall bli spännande att se vad min nya skärm, troligen en Eizo, kan visa...

Men då sitter jag förstås i en miljö för bildbehandling, med dämpat ljus och kalibrerad skärm


Kontentan av mitt tänk är, vill jag ha detaljer synliga, i de mörka och ljusa delarna, får jag lära mig vilka tonnivåer jag får lägga mig på.

Men oftast vill jag ha en liten yta helt vit respektive helt svart.

När jag började som kopist på åttiotalet fick man lära sig att kopiera lite mjukare än vad man ville ha det i tryck.
Vitt fick bli lite åt det grå hållet, eftersom reproprocessen (när man fotogaferade av bilderna i en reprokamera med rasterfilm) gjorde att kontrasten höjdes i tryck.
Man gick efter riktlinjen att allt ljusare än 5% blev helt vitt.

Tyvärr lever det ofta kvar, många är livrädda för att få de ljusa tonerna för ljusa.
Men, finns det ton i den digitala filen skall ett bra tryck visa en skillnad mellan papper och nästan vitt.

 

[Skurmedel]

Jag skulle vilja ha en skärmkalibrerare men jag är fattig, det får väll bli när jag börjar jobba med grafisk formgivning som jag planerar att göra.

 

[Damocles]

Det går faktiskt att hjälpligt kalibrera upp det med Adobe Gamma under några förutsättningar: Du har en förbaskat bra skärm som är relativt linjär och inte har olika mängd färgstick beroende på ljusintensitet. Du har tid, ork, och kan se skillnad på olika färgstick.

Det är meckigt, helt klart, men det blir rätt ok. Oavsett vilket är det viktigaste att du har en bra skärm, det är liksom förutsättningen oavsett hur du kalibrerar den, nästan iaf.

 

[Jocce]

Hm, ja spec klokare blir man inte..läser samma bok (för övrigt en förträffligt bra bok, även om han generaliserar aningen för mkt ibland).

Är väl bara prova sig fram som gäller, eller?


/Jocce

 

[Skurmedel]

Jag gjorde så att jag laddade ner färgprofilen från tillverkaren och körde Adobe Gamma och skapade en ny profil. Är ju inte precis turbobra men det är ganska mycket bättre än inte alls.

 

[Numeric]

*Pustar ut*

Tack Mikael Pertmann för ditt svar!

Har suttit och sträckt ut tonerna i en stor mängd bilder för att uttnyttja hela omfånget och det kändes inte kul om jag nu helt plötsligt skulle snubbla över ett bra argumet för att inte göra så... (Man vet ju aldrig... Kanske hittar man nåt som man inte tänkt på!)

Men jag tänker minsann forstätta som jag börjat.!!! Mer RAW åt folket!

;-)

//Eric

 

[Damocles]

Inatt beställde jag en Spyder2Pro Studio. Får vi se vad den klarar som inte mina ögon klara. Å enda sidan blir jag säkert sur om den inte klarar mycket mer, dålig valuta för pengarna, å andra sidan lär jag bli glad av att veta att mina ögon är toppen.

Som sagt, vi får se om en vecka eller så.

 

[Skurmedel]

Jag är intresserad av ColorPlus-paketet från samma tillverkare som Spyder. Det är relativt billigt och jag kan inte tänka mig att man blir missnöjd om man använder det. Eller så kanske en Spyder skulle funka, dock så får man ju beställa det från ColorVisions hemsida.

 

[robarb]

Som jag ser det är de kompensationsmetoder som trådskaparen pekar på mest av pedagogisk art idag. De ger en inblick i hur tryck/utskrift fungerar i allmänna ordalag, och som sådana naturligtvis helt korrekta.

Manuell anpassning kan också behöva tas till om det är så att aktuella färgprofiler saknas helt. Men då måste värdena anpassas till verkligheten, dvs vilken tryckpress, vilka färger och framför allt vilket papper som ska användas.

Man måste komma ihåg att vi ska gå från en RGB-färgrymd till en allra som oftast mycket mindre CMYK-färgrymd. Viktiga parametrar är då vilken total färgmängd som kan tillåtas, vilken separationsmetod (UCR/GCR) som är lämplig och vilken renderingsmetod som ska användas vid konverteringen (oftast antingen perceptuell eller relativ colorimetrisk). Detta är förstås också beroende på hur bilden ser ut, tex high key eller low key, mättade färger eller fina nyanser.

Men, hela den processen tar ju en korrekt färgprofil hand om och då bör RGB-bilden ställas så att den utnyttjar hela det omfång som en lämplig (inte FÖR stor och heller inte för liten) arbetsfärgrymd tillåter, alltså i princip från 0-255. Här kommer din skicklighet som bildhanterare in, kan du krana på reglagen tills du får bilden som du som fotograf vill ha den? Då är det också så den ska se ut i tryck!

Med en korrekt ICC och rätt behandling kommer tex svartpunkten att flyttas in, eller ut, tills den exakt motsvarar vad trycket kan återge maximalt. Om den perceptuella renderingsmetoden används kommer också hela den relativa tonskalan att bevaras i båda ändar. Annars får man se till att göra det manuellt, dock med andra metoder än den vi diskuterar här.

Man bör också komma ihåg att en arbetsfärgrymd är linjär, dvs lika värden i alla tre kanalerna ger alltid en neutralgrå färg. Detta är förstås teoretiskt, för i praktiken fungerar ingen annan färgrymd linjärt, framför allt ingen cmyk-färgrymd. Men det är ju därför vi har skaffat oss arbetsfärgrymderna - för enkelhetens skull helt enkelt.