Kännetecknande för Henri Cartier-Bressons fotograferande är enkelhet och att han har en underlig förmåga att göra sig osynlig. Med en Leica och enbart ett 50 mm-objektiv promenerar han omkring i städer och landsbygd världen runt och gör stor fotografi. Befintligt ljus och utan stativ.
Han började fotografera seriöst 1931 och har gett fotohistorien många klassiker. Hans bilder är till synes enkla men otroligt välkomponerade. Ändå är de ögonblicksbilder, oftast är människorna på bilderna dessutom helt omedvetna om fotografen. Blir han upptäckt slutar han att fotografera.
Ytterst sällan använder han sin 35 mm eller 90 mm. Och alltid 50 mm till porträtt. Det är först på senare år han börjat plåta i färg, annars alltid svartvitt. Och bilderna beskärs direkt i kameran – hela negativet kopieras. Men inte av honom själv, han har sina egna kopister.
Han är den som inspirerade mig mest när jag började plåta i början av 1970-talet och hans bilder fascinerar mig fortfarande!
Har du tur kan du hitta någon av hans tjugotalet utgivna böcker på något antikvariat. Tveka då inte – köp den.