Bildligt talat!

Jag var ute idag och testade mitt ny objektiv Canon 24-105 4L. Jag stod på Medborgarplatsen och tog lite bilder åt olika riktningar. Bland annat på en man med lite annorlunda klädsel. Plötsligt stå där en ung man med stickad mössa och blont bockskägg framför mig. Han säger “Och här står Du och fotar folk i smyg. Eru yrkesfotograf?“ . “Nej” säger jag," jag är hobbyfotograf. “Dom kanske inte vill bli fotade.” säger han. “Det kan ju vara lite svårt att undvika människor när man fotar i stan” svara jag. Han fortsätter med “Du kan ju fota husfasader”. “Det verkar inte så roligt “ svarar jag. Han rycker på axlarna och vandrar iväg.

Fan tänker jag. Vad är det som pågår? Jag skrev ett inlägg i här min blogg för 24 timmar sedan om fotografer, som tummar på de etiska reglerna också kommer det en ung man så där bara ur tomma intet och ifrågasätter min rätt att fotografera människor i smyg och indirekt ifrågasätter MIN etik. Situationen känns något förvirrande. Javisst har jag tagit bilder på människor i smyg tidigare. Javisst har jag i Stockholm tagit bilder på människor, som man kan betrakta som utsatta. En obehaglighetskänsla börjar få fäste. Vad är rätt och vad är fel? Ok tänker jag, det finns ett regelverk som man få hålla sig till. Men ändå det är något som gnager!

 Bilder från Slussen idag

Varför är det OK att lämna ut människor bara för att de kommer från fattiga länder? Varför är en bild på en utmärglad man en bra bild? Varför är en bild på en fullt identifierbar död människa från ett fattigt land OK att publicera? Är det OK att tävla med en bild på en medelålders kvinna i en extremt utsatt situation? Vad rör sig i huvudet på juryn som bland tusentals insända bilder fastnar för fattigdomen den råa utsattheten hos människor i fattiga och konfliktfyllda länder?

Jag kan slå vad om att man som fotograf aldrig skulle drömma om att publicera en bild på en fullt identifierbar svensk medborgar, som dött i en bilolycka för att beskriva trafikdöden på våra väger eller att fotografera exempelvis en polisman, som viftar med likdelar från en trafikolycksplats framför kameran. Dock är det helt OK att publicera en bild på en färgad människa som dött under en konflikt i Afrika. Det är också OK att tävla med en bild där FÄRGAD soldat dinglar med likdelar i sin händer.

 Jag är väl medveten om att skildra utsattheten fotografiskt alltid funnits alltsedan den första kameran såg dagen ljus. Det finns helt enkelt något ”tilldragande” i att fotografera utsattheten. Men vissa bilder ska inte publiceras utan förklarande text med respekt för de människor, som finns på bilderna och vissa bilder borde, med respekt för de som råkat hamna framför linsen såväl levande som döda, absolut inte figurera i en fototävling.