Emaks betraktelser 10/Det svartvita hantverket - del I.

Jag har en ganska omodern förstoringsapparat från ca 1950, men den är robust och tung, stabil och med de basala reglage man behöver. Inget onödigt krimskrams. Två kondensorfack på framsidan - man byter kondensorlinser när man byter negativformat. Den här gamla Durst-apparaten tar negativ upp till 13x18cm. Vill man köra med äkta kall-ljus så sätter man det paketet i nedersta kondensorfacket. Det ger mjukare ljus som är blått och fungerar bara med papper av fasta gradationer. Mellan lampan och spegeln sitter filterlådan, här behövs stl 15x15cm filter om man använder variabla papper. Bottenplattan är stor så det räcker till och blir över.

En avmaskningsram av bättre kvalitét underlättar också. Bra om det finns 4 linjaler och skåror för olika pappersstorlekar. Den här ramen tar upp till 12x16" (30,5 och 40,6 cm). Ett bra focuskop samt en antistatborste till negativen är också bra att ha, samt ett exponeringsur av lite bättre kvalitét. Som ni ser har jag inget separat mörkrum utan håller till i groventrén där också tvättstugan och elpannan finns. Klädhyllan bakom förstoringsapparaten skyddar mot reflektioner. Har även hängt upp svart tyg mot den vita elpannan, och skåpen till vänster utanför bild.

Negativet sätts i förstoringsapparatens negativhållare och belyser fotopapperet som sätts i avmaskningsramen. Tider och kontraster får man prova sig fram till. Personligen gör jag provremsor för varje bild. Sedan görs en råkopia där jag ser om det behöver efterbelysas eller skuggas någonstans. Ibland justeras även kontrasten på följande kopia/kopior.

 


Den våta avdelningen består av två stycken Nova-tankar för bilder upp till 30,5x40,6 cm. Jag använder alltså inte längre skålar, som både tar plats och gör att kemin oxideras på några timmar. Tankarna gör att luftkontakten blir minimal och man kan ha kemin ståendes 10-15 dagar (så vida man inte förbrukar kapacitéten innan). På diskbänken bredvid en arkivskölj. Allt detta tar inte mer än någon halvmeters utrymme i bredd. Compact darkroom med andra ord. Tankarna har tre fack vardera och jag utnyttjar oftast alla sex.

Fack 1: Mjukframkallare
Fack 2: Normalframkallare
Fack 3: Stopp
Fack 4. Fix 1
Fack 5: Fix 2
Fack 6: Fixförstörare

På bilden en färdigframkallad bild på sköljning.




Jag framkallar olika tider i de båda framkallningsbaden beroende på hur jag vill ha bilden. Oftast blir det ganska lång tid i mjukframkallaren och lite kortare i normalframkallaren. Detta för att få ordentlig teckning i högdagern utan att totalkontrasten försämras. Man bör då också belysa med något hårdare filtrering eller använda papper av något hårdare gradation än om man enbart normalframkallar.

Mjukframkallaren arbetar först i högdagern och kommer i lågdagern på slutet. Är negativen lite hårdare går det bra att köra enbart i den mjuka framkallaren. Normalframkallaren framkallar först i lågdagrarna och framkallar i högdagern på slutet, så kör man bara en kort stund i den ger det enbart en djupare svärta i skuggorna medan mellan- och högdagern knappast påverkas alls. Anders Petersen vet jag brukar låta bilderna ligga extremt länge (kring 20 minuter)  i framkallaren (tror han kör med enbart normalframkallare). Han får då något bättre teckning i högdagern på sina annars ganska kontrastrika bilder, men risken är att bilderna slöjas av för mycket mörkrumsljus. Personligen föredrar jag därför tvåbadsframkallning, men givetvis låter jag bilderna framkalla ut ordentligt ändå. Ofta totalt upp mot 4 minuter.  

Två papper som jag vet inte fungerar med tvåbadsframkallning (i alla fall när Centrabrom S används) är Fomatone MG Nature och MG Chamois. Då får man enbart en ganska mjuk ton oavsett vilken filtrering man kör med. Endast normalframkallare är rekommendabelt med dessa papper (möjligtvis kan annan mjukframkallare fungera bättre?). Hur det fungerar med Fomatones övriga MG-papper vet jag inte, men dessa båda blir hopplöst kontrastlösa när Centrabrom S används. Och det hjälper inte att köra dom i normalframkallaren efteråt.

När bilderna framkallats, stoppar man dom och därefter ska dom fixeras. Jag kör med tvåbadsfixering för bästa hållbarhet och effektivitét. Sedan är det en kort mellanskölj på någon halvminut innan fixförstöraren, i mitt fall Lavaquick. Kanske också ska nämnas att jag använder luktfritt stoppbad och luktfritt(neutralt) fix. Lite dyrare men ganska bra när man använder fiberpapper (förkortar sköljtiderna och förbättrar hållbarheten)) och när man  inte har något separat fotolabb utan måste samsas med tvätt och annat inne i huset/lägenheten. Så ni som brukar romantisera om dofterna från fix och annat i mörkrummet har nog inte hängt med utvecklingen riktigt tror jag. Jag funderade på om det kanske skulle vara onödigt med Lavaquick/HCA när det nu finns neutralt fix, men Photax rekommenderade ändå att använda det. Sköljtiden är sedan 20-25 minuter innan toningen i selen, som görs både av hållbarhetsskäl och för att få en djupare svärta med högre kontrast och ibland även för att få varmare svärtningston. Slutlig sköljning ca 60 minuter för fiberpapper.



På bilden ses kemin i ordning som den används, samt skålen för selentoningen. Framkallarna centrabrom S och Moersch 4 SE Neutral. Indicet Odourless stopp och Superfix Odourless. Lavaquick samt Rapid selenium toner. Seleniumet har en stickande ammoniaklukt om man sticker näsan intill (speciellt i koncentratet), men utspätt  känner man knappt någon lukt från det. Tiderna och spädningarna för kemin är det bara att läsa sig till på förpackningarna och databladen. Brukar dock justera framkallnings- och fixtiderna med lite förlängning, eftersom fiberpapper (som jag enbart använder) oftast är lite silverrikare än plastvarianterna (som tiderna oftast är anpassade för).

Hur jag torkar, planar och retuscherar bilderna, får du läsa om i en kommande blogpost.

2013-09-15 07:42   N Thomas Meldert

Mycket intressant, Nils! Men jag förstår inte riktigt det där med mjukframkallare. Är det olika blandningsförhållanden du använder i dessa tankar eller är det rentav olika framkallare? Och varför två fixbad?
Jag har också börjat använda luktfria kemikalier men den där seleniumtonern du har är ju verkligen inte luktfri. Där är nog en vertikal tank fantastiskt mycket bättre än en balja.

ojanson 2013-09-15 11:05

Säkrare fixering med fräscht bad i slutfixet. 1:a-badet, som består av begagnat 2:a-bad, får göra grovjobbet medan nytt fix fylls på i 2:a-tanken.

Svar från Nils Bergqvist 2013-09-15 17:56

Det är två olika framkallare, den ena med enbart metol som framkallningsämne, den andra med både metol och hydrokinon eller motsvarande hårt framkallande.

När man fixat några kopior i ett fix omvandlas en del av det oexponerade silvret till silversalter som är svåra att skölja bort. Använder man tvåbad så är nästan allt oexponerat silver borta i det första badet och lite av det svårlösliga kvar, men i andra badet försvinner de helt.

Selentoningen kör jag i skål eftersom man måste se bilden när den tonas. Upplever dock inte att det ger ifrån sig speciellt mycket lukt annat än i koncentratet. Jag blandar 1+20 till 1+25.

2013-09-15 12:39   Niklas Groop

Roligt. Nils är tillbaka med lite mörkrumsbloggande. Nu blev man inspirerad att ställa sig i mörkret igen efter att sommarens hetta lagt sig.

Svar från Nils Bergqvist 2013-09-15 18:00

Det blir lite blandat, men lite mörkrum också. Har inte hunnit göra något i mörkrummet på hela året förrän nu. Huset är färdigrenoverat utvändigt och ommålat. Så nu är man laddad för att jobba svart.

2013-09-16 11:49   Johan Pihl

Tvåbadsframkallning provade aldrig jag, när jag körde i mörkrummet. Brukade göra så som du skriver AP gjorde, låta bilden ligga väldigt länge i framkallaren istället. Man kan undvika slöjning genom att, antingen släcka ner mörkrumsbelysningen, eller täcka över framkallningsbadet (eller göra både och för att gardera sig) medan kopian ligger och drar. Det funkade för mig, körde mest Emaks K888.