EMAKS BETRAKTELSER 425/Nygjort från mörkrummet

Två bilder från Öland i en serie som jag tog för något 10-tal år sen med min Agfa Isoly III. En kamera som ger 16 bilder på en 120-rulle, i formatet 4x4cm. Har använt den lite under våren också och det blev några bilder från Stora Alvaret då. Det finns ytterligare negativ från tidigare Ölandsresor att ta sig an, fotade  med den här kameran och jag ska försöka ta fler nya bilder på Öland med den här kameran framöver också. Och sedan lithkopiera dom på samma fiberpapper, Rollei Vintage 111. Jag gör inte dom här bilderna särskilt stora, utan i stl 18x18cm på 8x10" papper. 


Lith 61a - 2020, Borga Hage.


Lith 62 - 2020, Djupvik.

Vad händer i övrigt? Jo, jag har nu en komplett serie med M42-optik från Zeiss Ikon/Voigtländer, till mina M42 kamerahus Icarex 35S TM och Zeiss Ikon SL706, i och med att jag kompletterat med en Tessar 2,8/50mm. Fast den kompletta uppsättningen är inte speciellt stor. Den består av Distagon 4/25mm, Skoparex 3,4/35mm, Ultron 1,8/50mm, Tessar 2,8/50mm, Dynarex 3,4/90mm och Super-Dynarex 4/135mm. I BM-mount (bajonett) finns även Color-Pantar 2,8/50mm, SuperDynarex 4/200mm, Telomar 5/400mm och Zoomar 2,8/36-82mm. De är till kamerahusen Icarex 35 och 35S med beteckningen BM (bajonett mount). Jag gillar dessa föregångarna till  Zeiss T*-optiken. De ger en lite mjukare teckning än de modernare med den senaste anti-reflexbehandlingstekniken. Lite snygg överstrålning i motljusbilder, som passar fint till vanligt svartvitt, kan det också resultera i.

Även med digitala hus ger den här äldre optiken med färre skikt (ibland bara ett eller t.om helt utan) en snyggare tonskala tycker jag. T.ex har jag gjort bilder med en Leitz Summar 2/50mm från 1935 (den saknar helt antireflexbehandling) som i utskrift 50x70cm fått en fantastisk fin tonskala med rika valörer och detaljer, och sen den där mjukare och inte så vassa återgivningen, som nyare och mera perfekt optik ger digitalt. På 1970-talet började den här perfektionsjakten inom fotografin med en allt effektivare antireflexbehandling i mångdubbla skikt, och det har fortsatt med det digitala. Det mesta ser vasst och lite själlöst ut som jag upplever det. Och i svartvitt har många problem med att hitta den rätta balansen i tonskalan, den som man till stor del får på köpet med film.
//