EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 226/Själens sensor.

"När man blir ett med varje del av rummet, alla energier och känslor som svävar omring, då är man först och främst... man är en mycket tyst zon och man själv är... man förvandlas till en sensor. Man blir en del av helheten, och när själens sensor pejlar in och harmoniserar med platsens känsla och energi. När känslan av enhet infinner sig börjar även naturen göra konster för en. Då är man inte längre ett avskilt väsen. Och då uppstår ett ögonblick av intensitét, av magi."
Raghu Rai/

Kan det sägas bättre?

När man fotogaferar, att försöka komma i den stämningen, det tror jag är det viktigaste. Då spelar det ingen roll om du fotar med en mobil, en Hasselblad H4D eller en gammal Agfa Silette. Då spelar det ingen roll om du redigerar en råfil, en JPEG eller framkallar din film och står i mörkummet och printar efteråt, om du använder Lightroom eller Capture one, silver effex (eller vad allt nu heter). Du kommer ändå ingenstans på vägen om inte den känslan infinner sig och om du inte lyckas fånga den med din kamera.

Jag gör själv inget anspråk på att ha lyckas med den konsten, men försöker ändå sträva åt det hållet i mitt privata bildskapande. Raghu Rai satte ord på mina egna tankar, för jag vet att de bilder jag är mest nöjd med själv (kanske andra tycker annorlunda) har kommit till i dessa magiska stunder, när man befunnit sig på en plats där det vid en första anblick inte verkar vara något att ta bilder på, men då det efter en stund uppstått ett slags vakum där bilderna plötsligt söker sig till en av sig själva. Den magin är härlig att uppleva, även om man sedan kanske inte når fram till målet, så har man ändå lyckats komma en bit på vägen...

Postat 2018-02-03 14:30 | Läst 1587 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 224/Svårt det där med berättande i tiden...

Visst, man tar ju lite bilder ibland på sina arbetskamrater, när det byggs om på jobbet mm. Eller när man får däcken bytta på bilen, när man går en runda i skogen eller tar en tur på byn. Vardagsbilder i all anspråkslöshet på sånt som händer och sånt man passerar. Kanske utvecklar man en bildsyn och en stil som känns igen? Kanske berättar bilderna något, eller kanske ger de bara en känsla? Att försöka vara någon slags berättare i tiden tror jag ändå är en rätt svår uppgift för en som inte pysslar med detta på heltid eller har förmånen att kunna arbeta med bidragsfinansierade projekt (typ Petersen). Det blir mest fragment man kan bidra med, inget genomarbetat. Men man hoppas i alla fall att bilderna man gör ska ge nån slags känsla. Som den man själv får när man ser bilden och tar den. Estetisk, sorgsen, vacker eller vad det nu kan vara?

Personligen fotograferar jag mest där jag är och står och rör mig, inget planerat eller förberett (undantag finns dock). Och jag har jag vant mig vid att se omgivningen i svartvitt, eftersom jag gillar svartvitt bäst. De moderna kamerorna kan ju också visa bilden i svartvitt på skärmen/i sökaren, och det är något jag personligen uppskattar. Idag på lunchen tog jag en 10-minuters tur med kameran utanför jobbet, medan lunchmaten värmdes i micron. Man hittar alltid nåt intressant om man tar sig tid att se sig om en stund och inte rusa iväg till nästa ställe. Jag kom väl ungefär 50 meter innan jag fann något som ögat fastnade på. Det blev några bilder som jag själv kände mig rätt nöjd med efter att dom passerat steg två, redigeringsprogrammet. Känns dom fina efter ett tag, så kanske de får gå genom det sista steget också, utskrift på papper...

//

Postat 2018-02-01 20:49 | Läst 1515 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Emaks betraktelser 211/Äntligen en dag med lite vinterkänsla...

Minus 10 när man steg upp idag. Kul att det ändå blir lite kallt så att snökanonerna vid skidspåren och backarna kan producera det vi saknar nuförtiden. Vet ingen backe eller något spår här i Småland som kunnat öppna än, trots stora snökanonresurser vid flera av dom. Det blev dock inte så mycket fotande idag, annat än en liten exkursion i trädgården och närmare bestämt i jordgubbslandet. Frosten låg så fint på bladen så man kunde inte låta bli att ta några bilder. Visar en av dom här. Först JPEG-bilden direkt ur kameran, med de förinställda parametrarna (som jag själv valde, dvs oftast Acros med lite olika inställningar av hög-lågdagrar etc). Sedan slutbilden efter lite små justeringar, dels ändring av raw-filen via kamerans egna raw-konverterare samt även levels (minimalt) i ps och en svag svärtningston pålagd. Som vanligt sparas slutfilen alltid i TIFF, för att ingen information ska försvinna innan eventuell utskrift.

//

Postat 2018-01-07 17:14 | Läst 1393 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 210/Ytterligare en grå dag i januari, med retrograd rörelse...

Dagarna rullar på och nu är vi inne i början av januari 2018. Men varken snö på marken eller någon is på sjön. Tiderna förändras sannerligen snabbt, snabbare än vi någonsin kunnat tro. Vi har fått danska och nordtyska vintrar hit upp till Småland, inte bara folk från dessa områden som tar hand om våra förfallande röda stugor med vita knutar. Och det är ju bra, fast lite synd att dom tog vädret med sig också. Ett grådaskigt väder som ända lämpar sig fint för svartvitt. Alltid något att trösta sig med för en som gillar att fotografera svartvitt. Så det blev en sväng med kameran på hemmaplan idag också.

Mitt digitala fotograferande har tidigare inskränkt sig till att mest handla om färg. Från i somras har det ändrats. Saker och ting ändras och utvecklas, både tekniskt och emotionellt. Bara försöka inse att man inte kan hänga sig kvar i det gamla. Men man kan ta det man vill ha kvar från det gamla och använda det i kombination med det nya. T.ex en Summar Sumus 50/2 lanserad 1933, på ett digitalt kamerahus lanserat 2016. Likadant är det med kunskaper och tänkande. Allt utvecklas och den som hänger sig kvar i det gamla för länge får svårt att se positivt på det nya. Men för att utvecklingen ska gå framåt måste vi ändå ha bakåtperspektivet. En slags retrograd rörelse där vi går framåt, trots att vi kretsar kring och är beroende av något som går åt motsatt håll.
//

Postat 2018-01-06 21:34 | Läst 1617 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 209/Grått och läge för svartvitt.

Nu är det grått och läge för svartvitt, så det blev en liten promenix med kameran efter jobbet vid 2-tiden idag. Kom dock inte så långt, bara 150 m från huset nere vid sjön. Tänkte jag skulle prova min gamla Summar "Sumus" 50mm/2 från 1935, den borde ju fungera lika bra på ett X-T2 hus. Såg några bilder på nätet för några år sen som hade en väldigt speciell karaktär och de var tagna med en sån optik. Jag gillade det jag såg så jag började leta på nätet och hittade en. Det har inte blivit så många bilder med den, men några har jag skjutit med mina analoga hus laddade med T-Max 100. Det såg bäst ut med den filmen tyckte jag. Men idag blev det digital premiär för Summaren.

Summaren blir ju ekvivalent med en 75mm-optik på en APS-C sensor och det fungerar bra att komponera med ett kort tele, så att inte en massa onödigt jox kommer med i bilderna. Med kvadratformatet inställt så skalar man bort ytterligare en del i kanterna. Jag gillar kvadratiskt format och jag gillar att se bilden med två ögon på kamerans skärm, precis som jag gillar analoga TLR 6x6 av samma anledning. Att man dessutom ser bilden i svartvitt som den blir, är en stor fördel med min Fujifilm-kamera. Hade Acros förinställt, men fick ändra lite på normalinställningen av högdagrar och lågdagrar för att jag skulle bli nöjd den här speciella optiken på. Här var det inga snabba serieskott eller några mängder med bilder direkt, varför jag sparade bilderna både som svartvit JPEG och raw. Lade på en svag ton i bilderna också. Så har det alltid varit med svartvitt. Olika svärtningstoner i mörkrumspapper ju, och sen har man ju eftertonat även där en hel del. Något neutralt svartvitt har väl egentligen aldrig funnits före digitalåldern och photoshop.

Vet inte om jag hittade rätt med kontrasten i efterbehandlingen. Jag tycker det är svårt att få till det ibland. När man tycker man hittat rätt och sen går ifrån datorn en stund, så kan det se alldeles tokigt ut när man kommer tillbaka och tittar på bilderna. I mörkrummet kör jag alltid men en referens-bild som alltid ligger där och som alla bilder man gör relateras till. Det har fungera bra för mig. Man får väl börja med samma sak i det digitala mörkrummet.
//