EMAKS BETRAKTELSER 288/En av dagens bilder...

Jag brukar ha kameran med på jobbet, och ibland blir det en och annan bild. Idag blev det flera stycken och det här är en av dom.



//

EMAKS BETRAKTELSER 287/Även en gammal Tessar ger bokehbubblor.

Och kanske är det så att de flesta objektiv gör det fullt öppna och i rätt förhållanden? Sen kan säkert utseendet och karaktären variera, liksom även den vanliga bokehn när inga bakgrundsreflexer är inblandade. Som t.ex den swirlande Biotar-bokehn, vilken är typisk för just den konstruktionen.



Jag steg upp tidigt (för att vara en helgdag) och gick ut för att se om jag kunde göra något av den låga morgonsolens ljus när den tränger genom lövverket. Och det gick ju fint, motiven hittade jag utanför husknuten i trädgården. Den gamla Tessaren med red T är en 12-bladig Carl Zeiss Jena 50/2,8 som började tillverkas 1952 http://allphotolenses.com/lenses/item/c_1853.html



Med en croop på 1,5 så blir det en 75mm-ekvivalent kort tele. Närgränsen är 0,5m och med croopfaktorn gör det att man kommer ner en bit i macro-området. Verkar som Tessaren är ganska skarp även på full glugg för det är lätt att få till focus i den elektroniska sökaren. Har även precis fått en en Meyer Domiplan 50/2,8 (tre fristående linser) som är ganska kass vad gäller det. Väldigt svårt att se var focus ligger även med focushjälpen i kameran. Tessaren är väl rent tekniskt en bättre konstruktion.









De kultförklarade Trioplanerna från Meyer-Optik Görlitz, bl.a Trioplan 2.9/50mm,  säljs till ganska höga priser på begagnatmarknaden. De nytillverkas också till ännu högre priser, och jag tror detta till viss del är en myt och ett marknadsföringstrix, att de skulle vara så överlägsna vad gäller bubble bokeh. Titta i så fall efter de här äldre Tessarerna istället, som man kan få mycket billigare begagnade. En egenskap som däremot Görlitz-objektiven kanske är värda att titta på för, är att de verkar ge en ganska krämig och mjuk teckning som närmar sig det måleriska. Och det är också något som kan utnyttjas i bildskapandet.

Sen det här med bubbelbokehn är väl som med en del andra lite speciella saker eller människor, som bryter mot det gängse vedertagna och den allmängiltigt rådande smaken eller normen. Alla gillar det inte. Men jag tycker om det om man utnyttjar det på rätt sätt. Man får ett extra kort att spela med, kanske man kan säga. Sen får man nog prova sig fram och öva en hel del (precis som med det mesta) för att få till de där bilderna som verkligen håller i längden.
//

EMAKS BETRAKTELSER 286/Ett redskap för kreativitéten...

Gammal optik får nytt liv på de digitala maskinerna.



Härligt mjuka toner med Meyer-Optik Görlitz Primotar 3,5/135mm på full glugg. Bilderna från trädgården idag på fm i det blåsiga vädret. Fick ställa upp ISO på kameran men det var svårt nog ändå att fota på fri hand med ett tele som på X-T2 motsvarar en 200mm i ff. Några exponeringar blev ändå ganska ok.

Det är kul att experimentera med bakgrundsoskärpan, för de här Görlitz-gluggarna kan ge väldigt speciella resultat om man vill utnyttja det. Fast man ser att äldre optik ofta lider av en del av kromatiska färgfel vid övergångar mellan mörka och ljusa partier. Personligen ser jag inte det som något större problem eftersom man får titta väldigt noga eller förstora upp ganska mycket för att det ska bli ett störningsmoment i bilderna. De flesta människor som betraktar bilder tror jag inte heller bryr sig, om de ens kan upptäcka det?  Istället ser de väl till helheten och det konstnärliga i bilderna får man hoppas. Och vad gäller det konstnärliga och kreativa (eller vad man nu vill kalla det), så är det väl bildskapandets kärna? Att få någon slags originalitét i bilderna, antingen tekniskt/etsetiskt/ kompositionsmässigt eller innehålls/känslomässigt? Eller bådadera?








//

EMAKS BETRAKTELSER 276/En "single coated" ryss för svartvitt...

Voigtländer gjorde för några år sen sin 40mm/1,4 Nokton i två versioner, SC och MC. Den förstnämnda single coated var närmast avsedd för svartvitt och den sistnämnda multi coated för färgfoto. Den ryska Zenitar-M 50mm/1,7 är också en single coated optik. Började produceras 1974, men det finns även en MC-variant från 1980-talet, fast linsformulan skiljer sig åt lite. Även priset kanske ska nämnas, för MC Zenitar-ME 50mm/1,7 är ruskigt dyra. Oftast går de för mellan 3000-4000 kr på ebay. Den tidigare versionen får man dock för lite mindre, "bara" kring 700-800 spänn för ett skapligt exemplar. Men även det är kanske lite dyrt för att vara en ryssglugg?

Hade jag fått bestämma skulle jag inte ändra den optiska konstruktionen ett dugg, utan bara lagt på fler lager antireflexbehandling. För den första versionen av Zenitar-M 50/1,7 är grym redan på full glugg. Nu kör jag den på en X-T2 och då blir det croop av kanterna, så jag vet ju inte hur det ser ut längre ut? Men på en 1,5 croop kamera blir den i alla fall en förstklassig kort teleoptik. Och för svartvitt ska tydligen SC vara bättre? Läste nånstans om att skuggorna inte blir så hårda och det kan kanske stämma. Att den bara har ett lager antireflexbehandling på linsytorna märks ganska tydligt, för ofta blir det lite slöja över bilderna i motljus. Så ett kraftigt avskärmande motljusskydd är nog att rekommendera (om man nu inte vill utnyttja slöjan i kreativt syfte). Bilden här krävde dock inget motljusskydd.



Jag har länge menat att digital fotografi är att jämföra med analogt mellan- och storformat. Det blir kornlöst, och med dagens fantastiska sensorer kan man köra på ganska höga ISO innan det blir kornigt och strukturen framträder. Har man en högupplösande optik får man dessutom väldigt fina och rika nyanser i tonskalan.  Personligen ser jag idag ingen bildmässig anledning att använda exempelvis en analog storformatskamera. Även med "halvformatsensorer" som i exempelvis X-T2, går det att få ett otroligt nyansrikt resultat i svartvitt. Men gillar man själva processen, att arbeta med den extremt långsamma storformatskameran samt framkalla filmen manuellt och det efterföljande arbetet i mörkrummet eller med att digitalisera filmen, ja då är det givetvis det man ska välja. Men för min del har jag gett upp tanken (den har funnits där länge)  på att skaffa mig en storformatskamera. Analogt är mest intressant i småbild för mig, där jag kan få fram strukturen och kornet i bilderna. Men det ska villigt erkännas att även mina analoga småbildskameror har fått vila ganska mycket senaste året.
//

EMAKS BETRAKTELSER 275/Mera ryskt för den som orkar titta...

Zenitar-M 50mm/1,7:
Full glugg.




Utsnitt i 100% från  en av bilderna jag tog i helgen:

APO TeleZenitar-M 135mm/2,8: 
Båda  tagna på full öppning 2,8. Inte riktigt knivskarp där, men nedbländning till 4 ger förbättring.



//