EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 334/Grovt korn och oskarpt - kan det bli värre?

En av de senaste lithprintarna från mörkrummet. Äntligen kan man kopiera igen, efter över en månads uppehåll för ryggen. Jag har börjat arbeta på halvtid, och det är precis lagom. I helgen orkade jag med att göra några lithprintar, bl.a denna. Men märker att det inte går att friska på som förut flera timmar i streck. Nu blir det vila mellan varje kopia. Den här lyckades jag få till 2 st något så när likadana av. Vid vanlig kopiering är det lite lättare att upprepa samma resultat, men det blir sällan mer än 2-3 ex av varje bild ändå. Mer har man inte tid med , då skulle man i så fall behöva anställa en assistent/kopist.



Kopian är inte så stor, 17,5x17,5cm på 8x10 tums papper. Bilder behöver egentligen inte vara så stora, jag tycker papper mellan 20x25cm till 30x40cm är lagom. Stora bilder är i många fall överskattade, men det finns det säkert olika åsikter om. Kornet i bilden tycker jag blev snyggt, och det diffusa med utslätade detaljer både förenklar och framhäver. Grovt korn och oskarpt, kan det bli värre? Originalbilden, en digitalt fotad fil, är annars i princip kornlös. Detaljutslätningen kommer av optiken jag använt, en rysk Helios 44-2 2/58mm med en sk "Petzvalmodifiering". Och att jag "sköt" på full glugg. Kornigheten är ett resultat av lithframkallaren och det papper som jag använt. Bilden är kopierad från ett digitalt negativ i stl 12,5x12,5cm som jag tagit fram från den digitala filen och sedan skickat på utskrift på clear film hos Crimson. Det verkar fungera ganska bra för lithprintning, men jag tvivlar på att vanlig kopiering blir så lyckad?

Jag kopierar inte så mycket traditionellt i mörkrummet längre. Det blir mest lithkopiering numera, eftersom jag gillar de resultat som blir av det. Man kan variera det väldigt mycket med färgton, kornets grovlek, detaljupplösning etc, beroende på vilket papper man använder. Ofta fungerar det bra att lithprinta även på äldre papper som legat ett tag. Av de papper som finns på marknaden idag så gillar jag Fomas av olika typer samt det ryska Slavich Unibrom 160BP bäst. Resten av sortimentet fungerar egentligen inte som  äkta lithpapper, utan det är de papper som försvunnit från marknaden som är de allra bästa för lith. Som tur är har jag en hel fotofrys (och lite skåp utöver den) fullt av såna papper, så i det avseendet råder det ingen brist, vilket man får vara glad över. Jag var klok nog att köpa på mig så mycket jag hade råd med innan fabrikerna lades ner. Dock har jag väldigt lite av Agfas och Kentmeres väldigt fina tidigare papper, som var bra att lithkopiera på. Men av annat finns desto mera. Bilden här är gjord på Fomatone MG Nature 532 II, vilket fortfarande tillverkas i Tjeckien.

När jag scannade kopian i min dyra A3-scanner så blev det ljusa partiet helt kass. Utfrätt och skarpa övergångar, det såg helt bedrövligt ut.  Så jag fick ta till digitalkameran (som klarar att återge även dessa ljusare toner mycket bättre) och fota av bilden med. Märkligt att man inte kan få scanners att fixa detta? Men dagens digitala teknik är ljusår bättre än gårdagens vad gäller högdageråtergivning.
//

Postat 2019-04-01 19:23 | Läst 5206 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 327/Årets första...

Några av årets första mörkrumsalster. Lithprintar som jag tagit fram via digitala negativ. Provade även ett för mig nytt papper, det ryska Slavich Unibrom BP matt, som inte ger så mycket färgton och som genererar en lite grövre bildstruktur vid lithförfarande. Det har förut kunnat köpas inom EU hos flera återförsäljare, men när jag skulle beställa det i höstas fanns det inte någonstans. Det gick bara att köpa via företaget GEOLA i Litauen, och det tog över två månader innan jag fick hem det. Nu har jag i alla fall provat det.


Fotograferad med mobilkamera. Lithprint 27x27cm på Forte Polywarmtone 17 Ivory, via digitalt utskrivet negativ 13x13cm.


Två digitala bilder sammansatta. Kontaktkopierad lithprint på Fomatone MG 532 Nature, via digitalt negativ 13x13cm.


Två digitala bilder sammansatta. Lithprint 27x27cm på Slavich Unibrom BP matt, via digitalt negativ.

Slavich-papperet från Ryssland var som tur var lith-kapabelt. Annars har jag läst en del på forum och i mörkrumsgrupper att de nya batcharna Unibrom inte skulle fungera att lithkopiera på. Det var tydligen felaktig information. För mig fungerade det ganska fint i alla fall, och jag gillar den lite grövre och råa strukturen. Det var den jag var ute efter, då andra pappersfabrikat inte ger samma resultat. Vart och ett av de traditionella fotopapperen av gelatinsilvertyp, har sin egna bildkaraktär vid lithprining och det är fint att kunna välja för olika typer bilder. Skönt att också vara tillbaka i mörkrummet.  Det är något annat att med sina händer ta fram en fysisk bild på papper, att kunna hålla bilden i sin hand och titta på den. Gunnar Smoliansky säger i en intervju i verktidskrift.se: "...viktigast är kanske att man varje dag gör något som går att hålla i handen. Och då tänker jag att om jag inte höll fotografi i handen varje dag. Vad skulle jag då hålla i handen? Och då har jag tänkt att skomakare skulle jag kunna vara.” 
//

Postat 2019-02-02 13:48 | Läst 5128 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 235/Det här ser otroligt bra ut!

Nu ska jag inte skryta med att det är konstnärligt bra. Däremot tycker jag att det ser tekniskt kvalitétsmässigt väldigt bra ut med dessa lithprintar på 12x16" papper (30,5 x 40,6cm).  Och med det menar jag förmodligen något helt annat än vad en del navelskådare av skärpa, upplösning och tonalitéter här på fotosidan lägger i begreppet kvalitét. Jag har i alla fall fått ett resultat som jag kan känna mig nöjd med och som ligger i linje med vad jag ville åstadkomma. Lithprintarna är gjorda från digitalt fotograferade och redigerade filer, vilka omvandlats till negativ i stl 13x18cm och som sedan skrivits ut på clear film av Crimson. Här en scanning från en av printarna jag gjorde i mörkrummet igår från ett av 13x18 negativen.



Jag var lite orolig att upplösningen på utskriften av det 13x18cm stora negativet inte skulle räcka till för att förstoras, men i denna printstorlek på 30x40cm papper blev det väldigt bra i alla fall. Jag gör ju sällan större printar i mörkrummet än det. Negativen jag fick denna gången gjordes med ganska låg kontrast, eftersom det första jag beställde tidigare fick högre kontrast än vad jag ser på min skärm. Det blev likadant den här gången. Negativen ser ut att ha lägre kontrast på skärmen än vad utskrifterna på clear film har. Men nu hade jag kompenserat för det och fick tillbaka normala negativ. Så nu vet man hur detta ska hanteras fortsättningsvis också.

Inte utan att man känner entusiasmen sprida sig inför kommande försök med denna "oheliga allians" mellan digital och analog teknik. Tänk att kunna fota digitalt (vilket ju är så pass mycket mera enkelt och bekymmersfritt i många avseenden gentemot analogt foto med film) men ändå kunna få ut en manuellt mörkrumsframställd lithprint på ett vackert gelatinsilverpapper, i slutändan. Personligen tycker jag att mörkrumsprintar är något helt annat och dessutom vackrare än utskrifter. Svärtan ligger i papperet, inte på ytan. Det ger en annan upplevelse och känsla som jag saknar i utskrifter.
//

Postat 2018-02-28 21:05 | Läst 4964 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 232/Digitalt fotograferad fil blev analog print i mörkrummet!

Har provat detta förut med att fotografera digitalt och sedan beställa ett analogt negativ av filen. Och då var det också ett riktigt analogt negativ, som framställts genom laserbelysning av filen på duraclear film, vilken sedan framkallats kemiskt. Den här gången blev det ett digitalt utskrivet negativ istället. På duraclear-filmen fick jag väldigt luddig skärpa, men utskriften hade inga såna problem. Däremot andra problem. Den fick betydligt högre kontrast än vad jag ser i filen som den skrevs ut från. Nästa gång blir det alltså till att skicka en negativ fil med relativt låg kontrast för att få tillbaka en utskrift med normal kontrast.


Den bästa av kvällens lith-printar,  fotad digitalt med Fujifilm X-T2 och 18-55mm. Kontaktkopierad från ett digitalt utskrivet negativ, på 12x16" Fomatone MG Chamois 542 gelatinsilverpapper. Printen scannad med Microtek Scanmaker 9800 XL plus.

Det här negativet hade jag för avsikt att lithkopiera, och ikväll gjorde jag några printar i mörkrummet. Kontaktkopiering av det 27,5x27,5cm stora negativet med en centimetertjock glasskiva över. Det krävs rätt tunga glas för att så här stora negativ ska ligga helt plant mot papperet det kontaktkopieras på. Använde Fomatone MG Chamois 542, den äldre versionen med helmatt och svag struktur i ytan, ett väldigt bra papper att lithkopiera på. Visa batchar av den nya versionen 542II med slätare yta, lämpar sig mindre för lithkopiering, men den här äldre versionen är en säker fullpoängare för lith. Basen i 542 Chamois har en kraftig varmbeige ton, och är väl mera att betraktat som ett konstpapper. Svärtan blir inte lika djup som med blanka eller halvblanka papper och kontrasten lite lägre. Men jag tycker personligen det är snyggt till en del bildtyper, och framför allt om man lithkopierar.

Jag blev kanske inte helt nöjd med dagens printar, tror det går få ännu bättre resultat med en mindre kontrastrik negativutskrift. Fick använda extremt lång belysningstid för att få ned kontrasten i den slutliga bilden. Men för att vara första försöket med att kopiera ett digitalt fotograferat och utskrivet negativ i mörkrummet, så ska man nog inte klaga? Nu vet jag i alla fall lite mera om hur det här fungerar och hur den negativa bildfilen ska redigeras för att jag ska få ett bra negativ tillbaka från Crimson att kopiera i mörkrummet. Det gick förvånansvärt bra att lithprinta i alla fall, trots den höga kontrasten. Och att kunna fotografera digitalt men sedan ändå kunna få en mörkrumsprint, är helt fantastiskt! Nästa försök ska bli med lite "mindre" utskrivna negativ (13x18cm) som jag tänker förstora på vanligt sätt i förstoringsapparaten. Ska bli spännande att se om upplösningen räcker till för förstoring upp till 30x40 cm?
//

Postat 2018-02-21 00:15 | Läst 4509 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera