EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 290/ Bokeh monsters!
Skaffade en gammal Primoplan 1,9/58mm red V från Meyer-Optik Görlitz. Blev så fascinerad av denna att jag även köpte en Primotar 3,5/135mm. Nu är även en Trioplan 2,8/50, en Primagon 4,5/35mm och en Telefogar 3,5/90mm på väg. Funderar även på att sälja av mina nya AF-gluggar från Fujifilm samt en del annat, för dessa gamla Görlitz-objektiv är riktiga bokeh monsters som jag tror jag kommer använda ganska mycket. Jag gillar den mjuka och krämiga karaktären som bildfilerna får. Det jag ser i den elektroniska sökaren och på bilderna, tilltalar mitt fotografiska seende. Vilket kanske inte överensstämmer med det som moderna objektivtillverkare med mera perfektionistiska mått, ser som tilltalande? Men vad spelar det för roll? Objektiven verkar fungera även på full glugg, men med kontrastrika motiv (i motljus) får man räkna med en del kromatiska färgfel. Fast det kan jag leva med. Här en bild som jag tog idag i trädgården när jag kom hem. Primotar 3,5/135 på full glugg. Inspirationen flödar och man bara njuter av det som man får ut från de här gamla konstruktionerna.
//
EMAKS BETRAKTELSER 286/Ett redskap för kreativitéten...
Gammal optik får nytt liv på de digitala maskinerna.
Härligt mjuka toner med Meyer-Optik Görlitz Primotar 3,5/135mm på full glugg. Bilderna från trädgården idag på fm i det blåsiga vädret. Fick ställa upp ISO på kameran men det var svårt nog ändå att fota på fri hand med ett tele som på X-T2 motsvarar en 200mm i ff. Några exponeringar blev ändå ganska ok.
Det är kul att experimentera med bakgrundsoskärpan, för de här Görlitz-gluggarna kan ge väldigt speciella resultat om man vill utnyttja det. Fast man ser att äldre optik ofta lider av en del av kromatiska färgfel vid övergångar mellan mörka och ljusa partier. Personligen ser jag inte det som något större problem eftersom man får titta väldigt noga eller förstora upp ganska mycket för att det ska bli ett störningsmoment i bilderna. De flesta människor som betraktar bilder tror jag inte heller bryr sig, om de ens kan upptäcka det? Istället ser de väl till helheten och det konstnärliga i bilderna får man hoppas. Och vad gäller det konstnärliga och kreativa (eller vad man nu vill kalla det), så är det väl bildskapandets kärna? Att få någon slags originalitét i bilderna, antingen tekniskt/etsetiskt/ kompositionsmässigt eller innehålls/känslomässigt? Eller bådadera?
//