Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Om den där kameran med röd prick, ni vet...

När jag var grabb och dreglade över de nya kamerorna i katalogerna, ivrigt diskuterande med kompisarna (1950-talet, tidigt 60-tal), var det framförallt två kameramärken som hade kultstatus, som man pratade om med respekt; Hasselblad, för att den var svensk och var den bästa kameran i världen, och Leica, med tysk (europeisk kvalitet) som ju alla visste var oöverträffad. Alla japanska produkter betraktades (med viss rätt) som kopior, med sämre kvalitet, oavsett om det var bilar, klockor eller kameror. Sen tog kvalitetsutvecklingen i Japan stormsteg och fick egen respekt, men Leica och Hasselblad var kvar i det absoluta toppskiktet.  

Hasselbladaren var ju direkt oåtkomlig, men även Leican var ju alldeles för dyr. Så det blev japanska kameror. Min första egna kamera var en Ricoh Singlex, med ett 50mm objektiv som sedan kompletterades med en 135:a. Skruvfattning!

Och fortfarande har Leican, av allt att döma kultstatus, särskilt de gamla analoga modellerna – och då kanske framförallt M4:an – men det finns också en fanboyism kring de digitala efterföljarna. I kultstatusen ingår också, särskilt från belackare, att det inte är några ”riktiga” fotografer som köper Leica; eftersom den är så dyr är det läkare och tandläkare som skaffar sig den som statussymbol. Och då gills det inte.

Igår var jag och kände och klämde på Leicakameror. Det finns fotoaffärer och fotoaffärer. Wibergs Foto på Östermalm i Stockholm är en sådan där riktigt gammaldags fotoaffär med massor av såväl nya som begagnade kameror, objektiv och fotoprylar i allmänhet. Hyllorna och lådorna är översvämmade med grejor, och det finns en allmän trivsel i lokalen. Affären är auktoriserad Leicaåterförsäljare, och det finns förutom gamla och nya Leicakameror en stor portion kunskap om märket. Peter Gustafsson som innehar verksamheten idag delar också gärna med sig. Myten omkring Leica bottnar sannolikt dels i kvaliteten, men också att den användes av ”de stora” fotograferna, kanske särskilt dokumentärfotograferna och krigskorrespondenterna.

Den moderna myten, om välbeställda äldre herrar med statushets, gäller emellertid inte (och det är ju tyvärr en myt att just läkare/tandläkare skulle var exklusiva höginkomsttagare – det är inte längre så!), och kanske kan ses som sprungen ur avundsjuka. Enligt Peter Gustafsson, som ju säljer kameran, är det en totalt varierad kundkrets, ”alla” köper tydligen lika gärna Leica som någon annan kamera. Möjligen har Leicakunderna ett mer utvecklat kvalitetstänkande, rätt eller fel. Säkert finns också en stor portion nostalgi med.

Jag tillbringade en god stund i affären, under ivrig (och synnerligen trevlig) diskussion med Peter Gustafsson, och lärde mig mycket. Bilden tagen med en Leica M, hade med mig ett kort i fickan (som vanligt).

Och så fick jag vara med om att packa upp den sprillans nya Leica T-modellen. Ett underbart stycke hantverk, utvecklingsmässigt fjärran från de gamla mätsökaridealen... Men, som en av de första kunderna (fast jag köpte den inte), så fick jag ta en bild med den också.

Jag är svag för kvalitet, och känsla, när det gäller grejorna jag har; fotoutrustning, flugfiskegrejor, trädgårds- och andra verktyg etc. Leica tilltalar mig här. Men, jag är glad över min Olympusutrustning, den har just det, dvs kvalitet och en go´ känsla i handhavandet. Och bildernas kvalitet hänger mindre på mina grejor. Så, Leica får vänta (ändå lite sugen på en gammal M6:a).

På återseende//Göran

Inlagt 2014-05-15 14:19 | Läst 3911 ggr. | Permalink

"Härlig butik, prylar överallt, högt och lågt. Var där någon gång i början av 90-talet och letade mellanformatare, kommer ihåg att det knappt gick att ta sig fram i butiken..."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
En M6:a en Leica-Ikon!
Det va den första M Leican med ljusmätare på rätt sätt!
CL och M5:an hade en ljusmätningssemafor bakom optiken,
funkade väl bra, men när M6:an kon så va den tekniken överspelad.

Så en Leica M6 e nog ett mycket bra val! Och flera Magnumfotogare har kört,
och kanske några även fortsätter, i alla fall privat med en M6:a!
Mycket mer än en M6:a med en 35:a behöver man inte för att ta bra bilder! :)
Och känna kvalitet och inspiration!
/B
Ps. Fast man kan såklart ha en liten digitalkamera på sidan om, till bloggen tex! :)
Svar från gorred 2014-05-15 16:21
M6:an verkar, som analog kamera vara optimal på många sätt. Om man vill ha en Leica, förstås. Och, eftersom jag rent allmänt är prylnördig, givet kvalitet och känsla, så visste jag att det var riskfyllt att dra igång den här diskussionen inne på Wibergs Foto... Vi får se. Ligger inte i direkt pipeline just nu, men man vet aldrig.
En alldeles utmärkt blogg om den röda pricken och jag delar din svaghet för kvalité.
Just nu i Lisboa kör jag med maskerad prick.
Mvh/Jörgen
Svar från gorred 2014-05-15 16:17
Tack! Kvalitet är viktigt, tillsammans med känslan, över huvud taget. En fråga bara; varför maskerar man pricken?
GePe A och Agfa K diaramar, en hundrapack GePe glaslösa på hyllan, och är det inte en ask 5x5 glas för montering med klisterremsa? En butik med Historia!
Svar från gorred 2014-05-15 16:59
Alldeles så! Har en väldig svaghet för sådana här butiker, särskilt som det är en sådan generös och öppen atmosfär i övrigt, som här.
Härlig butik, prylar överallt, högt och lågt. Var där någon gång i början av 90-talet och letade mellanformatare, kommer ihåg att det knappt gick att ta sig fram i butiken...
Svar från gorred 2014-05-16 09:45
Där finns allt. Och finns det inte vet Peter hur man ska få tag på det. Ett vattenhål för inte bara fotografer.