Reflektioner och upplevelser

Svartvita turister på sta'n eller vanliga vardagsmänniskor

Det är ju svårt att se utanpå varifrån människorna kommer och vilket ärende de har, men en del avslöjar sig genom sitt beteende. Nu brydde jag mig inte så mycket om det, utan mer hur de placerade sig i bilden, att det överhuvudtaget blev ett motiv.

Kanske ser jag bilden som en teaterscen, där det gäller  att de agerande finns på rätt plats.

Hon vände sig om när hon tagit sin bild, och kanske blev min bild inte sämre  av det.

Nu har jag redan hunnit peta in två kanske i min text. Det är nog ett ett tecken på att jag söker mig fram. Det här är en typ av bilder där jag känner mig väldigt osäker, inte minst när jag går där, varför tar jag dem, vad är det för mening med dem? Utöver att det är skoj, då. Men det kanske räcker.

Den färgglade mannen  i gathörnet, från mitt tidigare blogginlägg gick att ha svartvit också.

Runstenen, inte i Prästgatans vimmel men i alla fall på Prästgatan.

Vimlet stod de ryska turisterna för, om man nu kan kalla den kompakta gruppen för vimmel.

.

Gatukorsningar ger alltid möjlighet till vägval och kartläsning. De övriga personerna kanske är bara statister, eller kan de tänkas ha en biroll.

Riktigt roligt blir det  inte förrän jag kommer hem och upptäcker att det går att använda bilderna, att det går att kombinera dem med ord, att skaparglädjen inte finns bara när jag går där med min kamera. Det ökar tillfredställelsen och gör att lusten att fotografera hålls vid liv och kanske till och med ökar. Ett gäng obloggbara bilder skapar däremot ett visst mått av missmod.

Ska jag kanske låna en bok?

Nej det blev inte så.

.

Damen med kappan dominerade scenen för en kort stund.

.

Vid Järntorget tar jag en paus i bloggandet

Dela:

Lapporten, eller första fjällvandringen del 2.

Fortfarande med samma Tri-x i kameran som i förra inlägget drar vi oss upp mot Lapportens lockande profil.

Man vill ju helst inte bli blöt. Jag hade knickers och behövde inte vara lika försiktig.

Rinnande vatten.

.

Tri-x, solsken och kontraster kanske inte var den optimala kombinationen.

På väg mot vattnet

Bra med ryggsäcksstöd?

Snöfält är en bra väg när snön bär.

Jag tror att det hamnade färgfilm i kameran när den här filmen var slut, så kanske blir nästa  rapport i färg.

.

Dela:

Folk och färg på stan

Jag var ju in till staden igår och då blev det en promenad också, i en stad som klätt sig i vårfärger. En skolklass på vandring kan uppvisa samma färgrikedom som vårträden, och ingen av dem har tänkt på det här med färgkoordination, och då  kan det bli så här.

"Can you take my phot0?"

En asiatisk turist som behövde dokumentera var han varit, så han kan visa upp för sina vänner när han kommer hem. . När jag var klar dokumenterade jag honom med min  egen kamera också, så jag kan visa upp för mina vänner nu när jag  är hemma. Han hade ju gröna byxor, så han passa under rubriken  "folk och färg". Tyvärr har han inga fötter...

Det tjorvade till sig när jag skulle över till Helgeandsholmen. Gatuarbete och trångt med  folk med färg.

.

Färgstark, om än enfärgad var mannen i hörnet som roade en skolklass.

.

Han var värd både två bilder och ett handslag.

.

Blev det inget svartvitt?

Jo, jag tror det, det kanske blir ett eget inlägg om det.

.

Dela:

Någon frågade efter fler fjällbilder, så jag scannade lite från första fjällvandringen...

En solig augustidag 1971 vid Abisko östra började den första fjällvandringen. Med tiden skulle det bli många fler.

På fotofikat i dag fick jag önskemål om flera fjällbilder och negativen var enkla att hitta, de sitter kronologiskt i en pärm. Jag var ordentlig på den tiden, i alla fall när det gällde vissa saker. Diabilderna är det inte samma ordning på, man sätter ju inte direkt  in diamagasin i en pärm, men jag hittade faktiskt dem också.

Jag fotograferade alltså både i svartvitt och färg, men inte samtidigt, jag hade bara ett kamerahus med mig. En film i taget alltså, så vissa dagar blev svartvita och vissa dagar blev i färg. Tydligen började  jag med svartvitt. Tri-x.

Det första målet  skymtar bakom björkarna: Lapporten. Tjuonavagge stod det på kartan, med dåtidens stavning.

Det var varmt och soligt. När vi klev in i sovvagnen på Stockholms Central kvällen innan visade termometern i kupén 40 grader. Vagnen hade stått i solen under dagen och värmts upp. Det blev inte mycket sova den natten. Dessutom var det ju spännande och pirrigt med resan.

Rast? Eller är vi framme vid första tältplatsen? Hur ska jag komma ihåg det?

Nej, jag har inte tonat bilden. Det gör skannern och här lät jag den tonen vara kvar.

Landskapet. Och allt vitt är inte snö.  Jag orkade inte klona bort allt skräp.

Första natten med nya tältet.

Morgon?

Motljus? Det verkar så på reflexen.

Dela:

Tårtbilder, eller ska vi säga Tårtanbilder. En svartvit kavalkad från dagens begivenhet på puckeln.

Ni förstår säkert vad det handlar om, magister Bengt hade kallat till fika på Hornsgatspuckeln. Jag låter övriga besökare vara anonyma, så avslöjar jag inte mitt dåliga minne för namn. Ni får titta på bilderna och försöka avgöra om vi hade trevligt.

Med fokus på kameran.

Med fokus på fotografen.

Med emfas...

Bäddra

Prova kameror.

Och en färgbild som avslutning för att visa att den äkta Tårtan-bilden är svartvit.

Dela: