Bilderna återfunna!
Vandrarna återtar sin vandring
Kan de fortsätta eller måste de vända åter?
Del IX

Efter 20 dagars tystnad är bilderna, och därmed vandrarna, återfunna. Vi ger en kort återblick innan vi fortsätter berättelsen. Vandrarna har gått längs Hörbye-breen och upp över ett pass för att komma på norrsidan av bergen.

Midnatt råder. Peter och Bosse är snart upp på passhöjden.

De har sedan fortsatt ut mot den stora Mittag-leffler-breen, och hoppas kunna komma ut till Wijdefjordens sydligaste spets. Här går de mot den farliga passagen mellan bergssida och glaciär, som i en knipptång mellan två faror, stenras från berget och ismassor från höger. Och som en gräns att följa, en brusande isälv.

 Isälven syns inte på bilden, men den gömmer sig i skåran mellan land och is.

"Tydliga tecken efter isras, is uppslängd på stranden" säger dagboken. Bilden motsäger inte direkt påståendet.

Helst vill man ju inte stå här om det kommer en sådan där isbit nertrillande. Lättgånget var det ju inte heller och sträckan på bilden, från mig fram till Bosse var snorhal, med lutande , blöt glansis. Och sådana passager var vanliga. Varför gick vi då just där? Tro mig, alternativen var sämre, lera som man fastnade i, eller en brusande älv. Men jag klagar inte. Det var onekligen pirrigt, men en upplevelse jag inte vill vara utan. Dessutom visste vi inte när vi gick där om vi kanske skulle behöva gå samma väg tillbaks igen. "Det var skönt att komma ut till iskanten och planare mark" berättar dagboken.

Här rastar vandrarna på plan mark, med den stora glaciären i fonden. Nämaste nunatakken, berget mitt i ismassan, befinner sig ungefär 15 km bort. Avstånden var svåra att uppskatta i det vida landskapet.

Vi låter dagboken berätta, för här sviker minnet:

"Vi gick på planare mark, först stenfält sedan moss(gräs-)mark. Vi siktade hytten vid en grusvall närastranden och gick ner dit.

Vi kom dit vid tretiden (fm) efter ca 6 timmars vandring. Stugan liten 3 x 4 meter med kolspis, kol därtill, våningskoj, litet bord och pall. Där fanns 5-meters båt.

Vi tände brasa och brassade. Snart plus 37 inne (ögonhöjd), vristhöjd +15) och 3.5 grader ute.

Middag och te, därefter endast kort snack, de andra verkade trötta.

Kojning 1/2 6. Jag tog sedan en promenad före inkrypandet i mitt tält, medan de andra valde att sova inne, vilket jag tycker skulle vara sämre."

Var hade vi nu hamnat? Kartan ger svaret. Vi var framme vid stugan, den övre blå fyrkanten. Vi hade passerat den rödprickade lite spännande sträckan. Vår närmaste önskan (förutom sömn) var det grönprickade, att ta oss ut på glaciären och komma över till andra sidan.

Fortsättning följe r

Till berättelsens början

Nu har jag varit på vinden...
till glädje för alla Spetsbergsälskare

Upp för den vingliga stegen balanserade jag idag och tog mig upp på vinden och botaniserade bland flyttkartongerna och grävde i rader med dialådor. I den femtioelfte och sista hittade jag vad jag sökte; de saknade spetsbergsbilderna som orsakat stopp i följetongsproduktionen. Nu närmar det sig.

Men när jag grävde gjorde jag också andra fynd. Det kanske finns underlag för fler följetonger från fjärran färder.

I väntan på spetsbergsfortsättningen visar jag ett par andra fynd. Båda med Spetsbergsanknytning; den första även den från polartrakterna; den andra tidigare på spetsbergsreseåret, på en annan ö, icke polortrakt, men med en spetsbergsresenär på.

Jag badar på Grönland sommaren 1980, i det kallaste badvatten jag badat i, ett par minusgrader (tillräckligt salt vatten fryser inte förrän vid några minusgrader). Det var skönt, varma och svettiga som vi var.

Och här står Bosse, med på Spetsbergsvandringen, någon annanstans. Var? Ja, något ska ni få klura på. Lördagspyssel.

Ge de misslyckade bilderna en ny chans
så visar de upp sina dolda hemligheter

De där totalt misslyckade bilderna, man kanske inte ska kasta dem, utan ge dem en ny chans. Om man fotar varje dag, och i all hast  på väg till och från, och nu i mörker, och tänjer på gränserna så blir det ju också, suddigt mörkt, brusigt och misslyckat på andra sätt. Misslyckat om man ska gör en traditionell bild. Jag satte mig med en sådan bild igårkväll, en med rörelse i, med ljuspunkter som ritat mönster i bilden. Tänkte se om det kunde bli en bild, men så tog leklusten över där jag satt med photoshop, och så upptäckte jag att den och andra bilder ruvade på dolda hemligheter, mystik och varelser och väsen som dolde sig, eller helt enkelt bara en dold skönhet.

Så om man ser på bilderna med nya ögon kanske det blir nya bilder. Nå'n sorts remake, kanske. Det var den här det började med, innan jag riktigt kom igång.

Magin dansar i mörkret, eller är det bara eldflugekalligrafi, jag överlämnar tolkningarna till er fantasi.

Sedan drog jag lite mer i spakarna när jag kom till nästa bild, och lite av det som sker i natten, och döljs av nattens mörker, avslöjar sig. Vad är det för varelser som kommer flygande?

Mystiken ruvar där i mörkret...

Och här kan vi se hur skuggorna sprider sig och invaderar den ljusa världen. Vad döljs där i mörkret? Hemuler, balroger eller dementorer kanske? Någon som vet?

Kanske blir plötsligt , marken där vi går, glödande het.

Men då kan det vara skönt när ljuset dyker upp där borta, ett vitt sagoslott i mörkret.

Det är roligt att gå till och från jobbet, när vandringen går genom en sagovärld...

Oj då! Vad har hänt här?
Spåren efter ett litet drama ligger utspridda

Jag gick förbi här igår kväll på vägen hem, men då såg jag inget, allt var som vanligt och så plötsligt idag på morgonen hade det hänt, jag kunde inte undgå att se de': de havererade resterna efter en CD. Utspridda låg de där på marken, kalla och fuktiga av morgonkyla och dagg och ingen som brydde sig. Vad kan ligga bakom ett sådant drama.

Ett musikaliskt mysterium låg framför mig. Hade någon tröttnat på musiken, hade artisten brutet sig ur skivan och svävat iväg i frihet? Det lär jag aldrig få veta.

Här var det alldeles tomt, inget kvar.

Men här, halvvägs inne i häcken låg den. Längre att den inte orkat i flykten från dramat. Utmattad och slutspelad hamnade den här.

För säkerhets skull tog jag även en översiktsbild över brottsplatsen

Som sagt, alla inlägg kan inte bli seriösa, men detta var vad som hände idag.

I går morse regnade det...
...och jag blev blöt
och paraplyerna kom fram

Först duggade det bara lätt, men sedan började det på riktigt när jag kommit halvvägs. På med regnjackan, och vandra vidare.Men när jag kommit in på stråket mellan pendeltåg och tunnelbana började de vandrande paraplyerna dyka upp. Men en del nöjde sig med en enklare variant.

Anonymt möte.

Kollisionsrisken är uppenbar när alla gömmer sig under paraplyet.

Sen räddade jag mig in genom dörren...

Idag verkar det bli torrare. Nu ska jag strax gå.