Jag skulle ju tillbaks till bilen också...

...men de här gick åt andra hållet

... och här gick ingen alls

...men solen gav en litterär spegling, borta vid biblioteket...

... och den fick mig  att välja en annan väg.

Det verkade nästan som att trädet tävlade med domkyrkan i höjd...

Men det är förstås bara fotografens fantasi som spökar

och här är det ljuset som spökar för fotografen och lurar honom att ta en bild.

Men lite  färg ville jag ha kvar i bilden.

Och snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

Var på väg... längs vägen såg jag ljuset, och väl framme såg jag skillnaden mellan manlig och kvinnlig fotostil!

Jag är på väg till fikat... hoppas inte kaffet har  kallnat innan jag kommer fram ... eller tagit slut.  Lite kylslaget är det, men det sköna ljuset värmer fotosjälen. Eller förvirrar?

I alla fall är jag tvungen att ta en bild, ja faktiskt flera, av det förskönande ljuset på Gammelmajas hemvist.

Ljuset på katedralen I

Tornen i hela dess höjd ville jag ha med.

Den långa grenen som slingrar,

Damerna i hörnet likaså

Resten följde med på köpet

Ljuset på katedralen II

Jag ville också ha den ljus, som jag upplevde den

så då fick den bli så, bilden

med lagom lite fasader

i nederkant

Ljuset på katedralen III

M en

jag ville också ha den

ungefär som den (kanske) såg ut.

Då i Går.

.

.

Manlig fotostil

Kvinnlig fotostil

Var var jag idag då? På väg någonstans?

Jag gick här och solen sken och vinden var inte så ettrig inne bland husen. Dessutom  tyckte jag det var  fint här, så fint att jag absolut var tvungen att ta fram kameran.

Vad är det då som gör att jag tycker det är så fint att jag måste ta en bild? Det går inte att förklara, det är känslan när jag går där. Det är inte igenkännande eller nostalgi, som ju kan leda till att man tar en bild, jag har aldrig gått här förut vad jag vet. Ljuset däremot lockar mig ofta till att ta en bild, men det måste finnas något mer. Är det månne något kollektivt medvetande som spökar. Vårkänslor kan det ju inte vara redan, väl?

Samma scen, färglös. Gillar den synen också, så det kan inte vara färgen som gör det.

Jag går vidare. Att stå still är lie kyligt i blåsten.

Kan det vara här någonstans man dansade rumba. Skulle kanske ha värmt idag, men nu blev det bara rumba med kameran.
 

Svartvitt? Ja det kändes självklart för mig, rätta uttrycket, inga förvillande färger som drar till sig intresset och förstör motivet.

Svartvitt likaså här.

Ljus, svärta , silhuetter, figurer, kontraster. Klassiskt motiv, klassiskt uttryck.

För att bevisa att jag var där, blev det en sorts skuggselfie också.

Men på andra sidan gatan behövdes färg i motivet.

Det är ju färgen som "gör huset" därnere och därmed även bilden. Observera cyklisten! På väg till Dagnyfika!

Plötsligt har alla bilder blivit gamla, från förra året åtminstone

Jag vet inte hur det blev så, men så blev det i alla fall, ett, tu, tre.

Fast ganska färska för att vara gamla är de här åtminstone. Överblivna för att jag inte gillar långa blogginlägg med många bilder utan text. Jag tycker att ett blogginlägg i första hand är  en text med bilder, men med ett samspel mellan bild och text. Men jag ser det inte som en regel, och är det en regel, så har den givetvis undantag.

Men vad har nu den här bilden med texten att göra? Ett undantag?

Nej, den är överbliven, som i rubriken.

Överbliven från ett annat blogginlägg som redan hade lagom med bilder.

Kanske är det här även ett kompensationsinlägg?

I  förra inlägget, årsrevyn,  lyckade jag  helt undvika snö, så här finns åtminstone  spår av snö...

Spår av snö i alla bilderna, om än inte särskilt mycket.

Mitt nuvarande strövområde?

Lite så har det blivit så på sistone att jag strövar omkring med kameran i närområdet där jag bor, men inte in bland villorna som är fotografiskt tråkiga marker, utan in bland det urbana, där det händer och sker och ändrar sig och byggs. Om jag seden gillar vad jag ser är en annan sak, men ögat och kameran hittar en massa saker. Bagateller, former, färger ljus, det som gör promenaden stimulerande, ibland med  en extra krydda av människor.

På ett sätt är jag fortfarande en främling här, undrar om det kommer att gå över?

Viloplats för trötta strövare och fotografer? När det är  10 grader kallt?

Nej, stolarna är fastnaglade i underlaget. Utsmyckning, installation, konstverk, motiv?

God fortsättning!