Kvarglömt. Två fynd från den där dagen när allt egentligen var för varmt, och jag stapplade runt i hettan.

Det  var  annat  förr, då  kunde  jag  grovarbeta i  sommarhettan, nu  lider  jag  redan vid modesta temperaturer. Men  jag gick en runda  även denna  dag, även  om  delar av  promenaden fick ske  nere i centrumbyggnaden  som  är  konditionerad  och  svalare.

Men  ute  i värmen  var  det rätt  folktomt.

.

Jag  träffade  en brevbärare som glömt listan  med  koder, och  jobbade febrilt  med  att  komma  in i fastigheterna. Solsting eller sommarvikarie? Han stod utanför bilden.

Vad  som  var kvarglömt  får  ni  upptäcka själva.

vädret var drägligare idag, så det blev en färgstark promenad (även om jag har bidragit till det efteråt)

Kanske en promenad  i gammal  god stil längs ständigt upprepade vägar och med d:o motiv. I alla fall började det så idag. Värmen  var inte lika tryckande som  de senaste dagarna, och  med  kamera  runt  halsen  och vattenflaska i  väskan  vågade  jag   mig  ut.

Plötsligt  hade  jag  hamnat här, det  bara  blev så i mitt lodande,    fötterna  kände  igen vägen och styrde   min väg, medan jag hade  tankarna   på något annat, som  jag  brukar  ha.

Den  mest  fotograferade gångtunneln från den tid då  jag gick här  ofta, den snabbaste gång- och  cykelvägen till och från jobbet, på den tiden jag  gjorde  det. jobbade  alltså. En snart  bortglömd  tid  nu. Det har gått några år.

Gångtunnelfärg idag.

.

Någonstans  här började  jag  fundera  på att släppa realismen och  istället  släppa  på färgerna

Falsk  grön färg på grönskan

En  svartvit bild som   är gröntonad.  Den  kändes på något  vis  mer  realistisk.

Orealism?

Jag  satte  mig på en soffa, drack några  klunkar och  och tittade  på knutpunkten.

Med  min  erfarenhet  från förr kunde  jag  räkna till  sju trafikflöden  till korsningen därborta, den  upptrampade  gångvägen  inräknad. Bilar, fotgängare  och cyklar var  för sig Dubbelt  så många flöden   om man  räknar  med  trafik i  båda riktningar.

Reste  på mig  och  gick  fram till trädet, en  gammal fotokompis.

Fast det  är  faktiskt  två  träd.

Tittade rakt  ner  också.

Fortsatte min färggranna vandring...

... och såg  en spännande  väg  in  i grönskan.

Men  det  var  inte en  väg  att  gå.

Och istället  hamnade  jag  här, och  där  kände  jag  igen  mig.

Eller var  allt en dröm?

Men  här har  vi svart  på  vitt  att jag  var  där.

Först kom molnen, sedan kom regnet

Moln.

Regn. Dagsfärskt!

Både  regn  och  moln  på en  gång. Också dagsfärskt.

Det  blev  ett  lakoniskt inlägg i  dag.

Människor på gatorna hamnar ibland på bilderna men på olika sätt.

Gemensamt är ju förstås att de  hamnat  framför   min  kamera, men en  sådan självklar  bagatell  behöver  väl inte nämnas. Här  var det ett flöde av folk när  jag  stod  där, så det  handlade  mest  om  att bestämma sig för när det  var dags  för  bilden.

Men här blev  det en helt annorlunda  bild. Folk går  lite  här  och där. Rörigt?

Kanske  en "sådandär typisk  Jan-Olofbild" som någon skrev  en  gång  i tiden här  på FS. "En bild som  innehåller  så  mycket"

Det är folk  som går på flera ställen i bilden, några grupper på trottoaren upptill, men när jag  siktade in mig  på  den, uppfångade ögat en rörelse till vänster.  Där var ju några som måste  med!

Men det hela började nog egentligen med vattenpölen och speglingen i den och den blänkande bilen.

Så kan det vara ibland.

.

En annan gång  kunde det se  ut så här. Inte så mycket mer att säga, de  gick, stenarna blänkte  och  jag hade en kamera

Men  här  var det  någon annan som hade  en kamera.

Men  här då, han  är  ju  inte ens  på  en gata?

Och så finns det ju de som dundrar in i bilden med full fart.

Det  gick så fort att han inte ens hann tappa färgen. Men han kan väl få vara med ändå.

När åskmolnen var belysningsmästare...

... då var det  bara att   ta skeden  i vacker  hand  och  gilla  läget.

...eller hänga på och  leka i ljuset.

Skuggor  och  kontraster.

Färgstarkt och  uttrycksfullt.

Hopplösa färger, så de fick inte vara  med.

Surealism eller realism kan göra detsamma, bara det är skoj.