Behöver jag verkligen sökare?
Gjorde ett fälttest under dagens promenader,
kanske är det billigare med ny kamera?

Det här med sökare har jag funderat på ett tag när jag är ute med min Olympus PEN. Jag använder den mest med vidvinkeln, 17 mm  (motsvarande 34 mm på småbild/FF), och då har jag den optiska sökaren som passar just den brännvidden. När jag köpte kameran var jag övertygad om att det var den jag skulle använda, och så var det också i början.

Allt mer, och periodvis nästan bara, använder jag displayen i stället. Det hade jag inte väntat mig. Fast det borde jag kanske ha gjort. Med min Canon S70, som jag använde som "lillkamera" innan jag köpte Olympusen, blev ju utvecklingen densamma, att jag använde sökaren allt mer sällan och blev display-tittare. Men inte med raka armar.

Det passade mig bättre i fotograferandet att göra så, det blev ett naturligt sätt att komponera bilden. Möjligen har det att göra med förändrad syn och glasögon, men jag tror inte det. Inte primärt i alla fall.

För jag har gjort en ny observation: att jag mest irriterat mig på sökarlösheten när jag använt zoomen och längre brännvidder. Men det händer inte så ofta, så det  har tagit lite tid att observera det. Därför bestämde jag mig för att under dagens promenader, till och från jobbet, bara använda zoomen, och dessutom på 42 mm, längsta brännvidden.

Så dagens fotograferande var lika mycket test, som en jakt på bilder.

Det här var inte dagens första bild men helt klart en bild där jag var störd av  bildskärmskomponerandet.  Jag hade känt mig mycket bekvämare med en sökare framför ögat och kameran stödd mot ansiktet.

Känslan var densamma med nästa bild. Fortfarande med längsta brännvidden. 

Nu börjar jag ana att mina misstankar besannas, att det är skillnaden mellan vidvinkel och tele som avgör. När jag fotar med vidvinkel, där jag har en sökare, använder jag ofta inte sökaren utan komponerar på skärmen. När jag använder längre brännvidd, för vilken jag inte har någon sökare, gillar jag inte skärmen.

Så är det. Fortsätter att testa för att bli säker. Men först en pausbild.

Jag brukar inte fotografera fåglar, men här är ett undantag.

Tunneln och bron har varit klar i ett år. Nu håller man på att dra kabel till gatubelysningen. Hur är det med tidsplaneringen? Eller tillhörde asfalt och elkabel olika femårsplaner?

Även här tror jag att jag hade varit bekvämare med en sökare. (Börjar jag bli tjatig?)

Ett nästan svarvitt motiv...

...och just därför fick det bli en färgbild.

Ett träd som varit med förut, men här hamnade kompisen i förgrunden.

Här gick det utmärkt att använda skärmen för att komponera,  jag faktiskt föredrog det.

Klokare?

Då är frågan: har jag blivit något klokare av dagens test?

Ja, jag tror det. Jag vill ha en sökare när jag använder tele. Jag vet också sedan tidigare att displayen är jobbig när det är för ljust ute, jag ser inte riktigt vad jag gör, komponerar bilden lite i blindo, så att säga.

Men då återstår problemet med att skaffa sökare! Min PEN är ju av den första modellen och tar inte den elektroniska sökaren, alltså återstår då att köpa ny kamera + sökare. Verkar lite blodigt, det är det inte värt. Jag har ju den stora kameran att ta till (men den har man ju inte i fickan till vardags).

Men så upptäckte jag att en av Panasonics små systemkameror, (som har samma bajonett), börjar säljas billigare (det är väl nya modeller på gång). Kanske jag skulle...

.

När man tappat lusten att fotografera kan man alltid fundera på om man ska köpa något nytt och hoppas att det hjälper

Ja där hamnar jag lite då och då, när allt går i stå och jag inte kan motivera mig att gå ut en runda med kameran, eller gå ut över huvud taget, utan bara sitter och häckar. Då kan jag alltid fundera på vad som saknas, och förlägga problemen utanför mig själv.

Jo , ibland tvingar jag ut mig själv, men det brukar inte bli något bra, inte fotografiskt i alla fall. Möjligen får jag frisk luft, men bildsinnet är inte vaket och då blir det heller inga bilder. Möjligen några bildfiler på minneskortet, men inga bilder, inget att ha.

Det var ett bra tag sedan jag kom på det, jag är ingen planerande fotograf, som bestämmer i förväg, vad,  hur och varför, utan det som blir det blir. Det här med projekt är inget för mig, då blir det bara form utan innehåll. Jag är bra på att planera, men kan inte följa några planer, även om jag gjort dem själv. Jag är för mycket känslomänniska. Och det gäller inte bara fotografering.

Eller, som sagt, när jag tappat lusten kan jag  fundera (eller är grubbla kanske ett bättre ord) på om  jag behöver ny utrustning för att lyckas. Men det blir mest funderande, eftersom jag inte är någon prylfanatiker som genast springer och handlar och som älskar att sitta och dräggla över prylarna.

Det viktigaste är att det fungerar bra, tillräckligt bra, för mig, när jag behöver. Alltså bör jag hitta lösningar när jag upplever behov eller problem, inte skaffa grejor som jag sedan försöker hitta användning för. För egentligen är jag ju inte intresserad av prylarna i sig.

Det är allså nog mest grubblande det handlar om.

Vad kände jag t.ex. för behov när jag tog den här bilden. Möjligen varma vantar, för det blåste kallt på perrongen och vantarna låg i väskan som jag glömt i stan och som jag var på väg att hämta.

Möjligen kan det också ha att göra med sökare eller sökarbehov. Damen till höger hann  kanske för långt utan att jag såg det. Bilden är tagen med min PEN, om jag använde displayen eller genomsiktsökaren  kommer jag inte ihåg.

Hade det blivit bättre med en "riktig" sökare. Vad nu" riktigt" är. Hade det blivit bättre om jag haft min Canon som är en spegelreflexkamera. I vilket fall som helst är svaret på den frågan ointressant, det intressanta just nu är att frågan uppstår.

Dels kan man se det som utvärdering av den egna fotograferingsförmågan, och möjligheten att lära sig av erfarenheten. Dels kan man se det som en start på grubblerierna...

(bildvalet är helt oväsentligt, råkade ha bilden färdig för bloggen , men överbliven och oanvänd)

Ja, det här med sökare är alltså ett aktuellt grubbleri, som leder till många olika lösningar, den ena dummare än den andra (kanske). Det är inte lyckat när grubblaren (eller drömmaren, han finns också) i mig förenar sig med logikern i mig, då kan jag förirra mig totalt.

Framförallt gäller det att ta det lugnt och inte förivra sig.

Så det här med sökarfunderingarna  är något som finns, och det finns lösningar, men det hör hemma i ett annat blogginlägg (som kanske blir av, kanske inte).

Våren är här, jag har bildbevis

 När jag kom hem idag och tittade på baksidan av huset där jag bor såg jag hur de stack upp, bevisen på att det är vår. Gick in efter kameran, satte på makrot och la mig pladask framför de små.

Ja vad ska man mer säga...

... det är bara att ändra fokus lite och se vad man ser...

...former och ljus...

...en lek med ljus och rörelse...

...linjernas spel...

... upprepade former...

... subtila mönster...

...och två vitklädda...

En studie i krokus.

Bara blandade bilder
före och efter och lite till
kanske lite fredagsgodis
och hur jag mötte våren och kärleken

Ibland när jag gör i ordning blogg-bilder blir det bilder över som inte kommer med i bloggen av någon anledning, dom pasar inte i storyn, fantasin tar slut och orden sinar eller bara något annat som pockar på uppmärksamhet.

Den här veckan har jag samlat på mig några sådana, som får bli lite blandat fredagsgodis

Hur man glömmer en väska

När jag lämnade onsdagens fotofika gick jag inte raka vägen till stationen, för mitt öga fångades av det blåvita uppe bland det gamla uppe på Mariaberget, så då förvillade jag mig däruppe en stund, och märkte inte avsaknaden av väskan.

Väl uppe på berget hamnade jag på utsidan av berget och mötte våren och utsikten och ett kärlekspar

Utikt över staden och självfotografering

Kom sedan till Ivar Lo:s trakter och till parken som bär hans namn, och där som barn jag lekt. Det fanns en sandlåda redan då.

Nu lyste vårsolen fint och träden avtecknade sig på fasaderna. Jo det sitter ett vårligt kärlekspar där med(fixeringsbild).

Ett fasadfotoförsök blev det också.

Och här saknade jag plötsligt väskan...

...så då tog den storyn slut.

FotoFynd Före Fikat

 Innan jag gick och fikade var jag på annat fotografiskt ställe och åt lunch med gamla kompisar och fångade då utsikten över en vårlig stad.

På vägen till Hornsgatan passerade jag Slussen och där där passerade fler än jag

Och en del stannade och handlade

Det var lite fredagsstädning bland bloggbilderna

Trevlig helg!

Önskar jag, trädet och lille PEN.

"Kan du blogga om det här", sa Magister Bengt
"Javisst", sa jag.
Dagens Ellens-fotofika (utan Ellen)

Ellen hade fått förhinder inför dagens fotofika, hon hade stängt för inre uppfräschning; kan det ha varit tandborstning, tarmrensning och hjärntvätt? I alla fall hade nödläge uppstått, och då var Röda Korset den räddande ängeln, eller rättare sagt deras fik längre bort på gatan.

På vägen från Slussen höll jag ögonen på en skum, svartklädd figur som smög omkring på puckeln och fotograferade.

Men när jag kom till fiket hade han ställt sig i kön.

En fotograf från Knivsta och en från Ulvsunda

Klockan hade hunnit bli över tre innan jag kom dit, men Magister Bengt var försenad, så det blev ingen anmärkning. När han kom tittade han på bilder.

Den levande framkallningsroboten Micke och magister Bengt har hittat något intressant.

Det blev lite av "Riddarna kring runda bordet" idag.

Jag hamnade vid en bra plats vid bordet, mellan två trevliga fotografer. Till vänster stt Micke och drägglade över en bladare med extra ljus mattskiva.

Jag fick också titta. Det var en härligt ljus och fin upplevelse.

Till höger om mig hade jag Affe, en trevlig prick som alltid är trevligt att återse.

En finurlig tänkare.

Vadå, ska man inte ta porträtt med vidvinkel??

Claes och Torbjörn filosoferar över ett objektiv.

Får jag Godkänt, Magistern?

Bilder: Olympus PEN + 17 mm