Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Blogglista.se

Somna inte under änglatrumpeten...

...för då vaknar du kanske aldrig mer.

Änglatrumpet är mycket giftig och det säg att om man råkar somna under den är risken stor att man blir förgiftad.

Kändes lite tryggt att se alla dessa sjuksköterskor uppradade på torget på morgonen. 



Postat 2016-12-02 07:02 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Arequipa - Den vita staden.

Arequipa är den näst största staden i Peru med sina en miljoner innevånare, den är även känd som "Den vita staden" för dess vackra vita väggar av vulkanisk sten. Eftersom staden ligger på 2380 meter över havet kan besökare som anländer från kustområdet ibland behöva ta det lugnt och vila ett par timmar för att vänja sig vid den tunna luften. Fast ännu så länge kände vi inte av höjdskillnaden.

Arequipa centrum är placerat på Världsarvslistan av UNESCO och där finns många barrockkyrkor och herrgårdar från kolonialtiden.         

Torget i staden är vackert omgivet av dessa vita hus och torget liknar mer en park.

Några stora fåglar som jag tror är någon sorts gam, seglade ovanför oss. Är det någon som vet vad det är för art så berätta det gärna.

Några av dem slog sig ner högst uppe på kyrkan vid torget.

Vi slank iväg för en lunch istället.

Har man inte trafikljus så går det lika bra med mänskliga vägvisare. De här två stod och visade bilisterna hur de skulle köra med hjälp av skyltar med pilar på.

 I parken var det gott om duvor.

Trött efter dagens slit.

Alla hus är inte vita, det fanns några gula också.

Husen runt den lilla parken hade fina valvgångar.

Vi försökte gå in i kyrkan för att titta, men turister fick inte gå in där.

Verkade inte vara så många andra som fick komma in heller, för prästerna där man kunde bikta sig och samtala satt utanför kyrkan.

Vi tog en promenad istället.



Postat 2016-12-01 14:48 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag är kär!

Somliga är det väldigt lätt att bli förälskad i och kan man bli annat än kär i dessa underbara djur.

Inte nog med att de är så söta, de är så underbart mjuka. Det är som att stoppa in händerna i luft eller den mjukaste, mjuka ull.

Det finns en hel del olika sorters alpacka och lama. Finaste ullen får man från Vicuña, som lever i vilt tillstånd och producerar små mängder av extremt fin ull, den är mycket dyr eftersom djuret endast kan klippas vart tredje år, och måste fångas i vilt tillstånd. Den hoppas vi på att få se då vi kommer att åka genom Colcadalen senare på resan.

Är man en liten, liten alpacka så kan det bli lite tröttsamt att titta på ett gäng turister. Lika bra att lägga sig ner och vila.

Sååå trött!

Lite cool.

Stor och ståtlig.

Efter en genomgång av de olika sorternas alpackor och deras ullkvalité så får vi som vill äntligen gå in till djuren. Vi får både klappa och mata dem och kela lite.

Den minsta lilla babyalpackan blev så till sig så den skuttade runt och hade jag inte stoppat den så hade jag fått upp den i famnen. Mjukare djur än de här har jag aldrig klappat.Foto: Karin Bångman

Inte så lätt att både klappa och mata och försöka fotografera samtidigt.

Sedan begav vi oss in till ullsorteringen och fick känna på de olika kvalitéerna av ullen. Det var också kul att få se och höra hur ullen klassificerar och sorteras, men roligast var besöket inne hos alpackorna. De var så mysiga, så det är nästan så att jag borde köpa mig en gård på landet och ha ett eget gäng alpackor.

 Att få se och känna på den färdiga produkten var härligt, speciellt då jag verkligen gillar garn och att sticka.

Som karameller för ögat.

Här visas vad garnerna färgas med.

Lusen som finns på vissa kaktusar ger en fin röd färg.

En indiankvinna satt här och vävde.

För de köpsugna så fanns det även en liten butik med färdiga produkter. Mjuka sköna tröjor och halsdukar. Här som på många andra ställen visas det var man kan söka skydd om marken börjar skälva av en jordbävning.

"Alpackan - en varm gåva från Gud till människorna".

Nu ska vi äntligen bege oss in till själva staden Arequipa.



Postat 2016-11-30 09:15 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Arequipa - Staden med den eviga våren.

En tidig morgon tar vi flyget till Arequipa, lämnar Lima som ligger vid havsnivå och beger oss till lite högre höjder.

Inte så väldigt högt för Arequipa ligger på 2.380 m.ö.h, den omges av tre vulkaner. Innan vi beger oss till själv staden åker vi för att beundra utsikten mot de tre vulkanerna. Här i utkanten ser det inte ut som så mycket stad och det ser mer ut som om det är ett område under uppbyggnad, men så här är det på många ställen i Peru. Man bygger så länge pengarna räcker och så bor man där i väntan på att få råd att bygga mer.

Fast en del hus ser riktigt fina och helt klara ut.

Det som ser ut som en fågelskrämma ute i odlingen är faktiskt en människa som är ute och skördar.

 Vi har kommit till Mirador de Carmen Alto och här har vi en fin utsikt över de tre vulkanerna. Stiligast är El Misti, "en stilig man". Den hade sitt senaste utbrott 1784, men det pyser lite då och då i den.

De två andra vulkanerna som omger staden heter Chachani och Picchu Picchu. Ariquipa betyder platsen som brer ut sig bakom toppen.

Det är frodigt och vackert här med många odlingar och klimatet är så gynnsamt så man får tre skördar per år.

Vi beundrar utsikten...

...får smaka på lite lokala produkter. Här kommer vår lokala guide Beatrice med lite dryck på maka rot. En växt som har sina anor från Inkatiden och lär ha en hel del goda egenskaper, bl.a ökad styrka, mer energi, uthållighet, och sexuell funktion. Den var inte speciellt god så risken är nog inte så stor att man dricker den i stora mängder.

Så här ser roten ut.

Godare var då passionsfrukten.

Ibland säger man åt någon att dra dit pepparn växer och det borde inte upplevas så illa, för jag åker gärna till Peru och Arequipa. Här växer den röda pepparn.

Mimosa.

Fina fåglar har de här också.

En lite större flygande farkost.

Vi lämnar utsiktsplatsen och åker vidare.



Postat 2016-11-29 10:16 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Kväll i Lima.

Lite mer från Lima.

I 60 år har det byggts och planerat en väg utefter Perus kust, nu ska den invigas i december i år.

Allt utefter vägen är inte klart men det ser ut som om det inte kommer ta 60 år till.

För mycket är klart och ser fint ut.

Ovanför den vägen och hängandes ut över klippan finns det ett köpcentrum, Larcomar. Dit gick vi för att få en fin utsikt och även sitta och njuta av kvällen.

Härifrån ser man också hur de täckt in berget ovanför vägen med nät, där kommer det så småningom bli grönt av de växter som har börjat klättra i näten.

Paddington kommer från "mörkaste Peru", så det kändes väldigt naturligt att han fått stå staty här.

Här kan man slå sig ner och pusta ut efter en shoppingrunda. Bra att vi passade på att gå hit vid vårt första besök i Lima för i slutet på resan då vi skulle återkomma var allt stängt och avspärrat. En brand hade börjat i biografen och fyra människor omkom.

Stora fåglar svävade ovanför oss, vet inte vad det är för sort.

Inte bara fåglar svävade där, de här är lite lättare att artbestämma.

Vi slinker in eller egentligen ut och slår oss ner för att njuta av ett svalkande glas och lite utsikt i väntan på solnedgången.

Där har vi utsikt ut mot udden...

...där ett stort lysande kors finns.

Även en lysande kristusstaty står där.

Kvällen sänker sig och vi får en fin solnedgång.

På kvällen har vi middag på La Rosa Nautica som ligger på en pir ut i Stilla havet.

Natt i Lima.

Å så var det där med skyltar som jag bara inte kan låta bli att fotografera.



Postat 2016-11-28 09:50 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 274 Nästa