Vildmarksmässan

Jag var på Vildmarksmässan i går, blev nog ganska besviken. Undrade mest vart den tagit vägen. Var det "Allt om sjön" som trängt undan vildmarkslivet till ett litet hörn av mässhallarna. Hoppas bara att det inte är en trend som kommer att hålla i sig.

Jag och mitt barnbarn hittade i alla fall tidningen Fotos lilla hörna och satte oss en ner en stund och lyssnade på Claes Grundsten.

Det var en del kloka ord om vilken bild som är den bästa bilden som hade att delge oss. Linnea tyckte att det var bra och då är även jag nöjd.

Fast jag måste erkänna att jag fann nog taket som det mest intressanta på hela mässan..:)

Fast kul var det att Human Spectra valt en av mina bilder att få vara med och represnentera firman.

Fick en stafettpinne!

Fick en stafettpinne översänd i går, så jag greppar pinnen, gör mitt lopp och skickar sedan vidare.

Min bästa bild 2009 skulle det handla om och då jag läste det så började jag fundera på vad en bra bild är egentligen och vilken bild skulle kunna vara min bästa. Är det en bild där alla andra tittar på den och bara häpnar av beundran över att någon kunnat ta något så fantastiskt, eller kan det vara så att det är bara jag som tycker att den är bäst?

Tankarna snurrade när jag låg sömlös i går kväll, kväll blev till natt och funderingarna gick vidare. Tänk om det är så att den bästa bilden är den som jag har mina bästa minnen kring och inte alls den perfekta bilden. Hörde någon som sa något i stil med. " Bilder är som frimärken, de blir bara mer värdefulla med åren". Det är så rätt för när jag tittar på gamla bilder på kära anhöriga som inte finns med oss längre, tänker jag ofta "Vilken tur att den bilden blev tagen". Det är inga perfekta bilder men ack så värdefulla.

Så nu när jag skulle välja ut min bästa bild från förra året föll valet på en med ett minne som jag nog aldrig kommer att glömma. Den upplevelsen och känslan kan helt enkelt inte förmedlas i en bild, men jag kan se på bilden och återuppleva lite av det, för mig är det den bästa, troligtvis inte för någon annan.

Historien är som så. Jag var på en resa i Afrika, Botswana och i Okovango, närmare bestämt. Det var kväll och vi hade padlat iväg med mokorokanoter, låga kanoter där man nästan satt på vattenytan. Det var en ljum kväll och vi liksom flöt fram tyst och långsamt över vattnet. Vi skulle avsluta paddelturen med en liten kvällsdrink på en ö, när vi närmar oss ön så hörs det misstänksamma ljud därifrån, det knakar och brakar i buskarna. Ingen får gå iland förutom vår guide Thoto som smyger iväg för att se vad det är som låter.

Han försvinner iväg bland buskarna men kommer strax åter och visar att vi ska vara alldelse tysta men vinkar åt mig att jag ska komma iland. Jag smyger mig upp ur kanoten och efter Thoto, rundar en buske och stannar så tvärt och kan inte annat än bara dra efter andan. Där rakt framför mig, på bara någon meters avstånd, står en stor vild elefant. HELT FANTASTISKT!

Vi står där någon sekund  och tittar varandra i ögonen, det är ett magiskt ögonblick, så vänder sig elefanten om och går iväg. Magiken är bruten och jag finner mig så pass att jag greppar kameran. Blir inga pangbilder men just bilder som jag själv uppskattar så mycket.

Det mötet kommer jag aldrig att glömma.

Jag tackar Annika Ekebert för förtroendet att få föra stafettpinnen vidare och sänder den till Kerstin Magneson och Peter Brockman,  och hoppas att de vill ta vid.

Reseförberedelser

En resa börjar med planering och visst planeras det nya resor, den här gången har jag tänkt mig att besöka bl.a Tibet.

Planeringen är att komma iväg i oktober. Vet att uppe i bergsbyarna i Tibet är det väldigt fattigt och även kallt. Minns att då jag för tio år sedan, var på vandring i Nepal så var det mycket, mycket fattigt. Barnen sprang omkring lättklädda med "rinnande näsor". Var inte förberedd på den enorma fattigdommen före den resan och hade inte med mig något som de behövde. Pengar fick vi inte ge barnen bara för att inte förstöra dem så att de tyckte det var lättare att tigga istället för att satsa på skolan och utbildning. De bad oss att spara pengagåvorna tills vi besökte en skola.

Så nu håller jag på att förbereder mig på ett annorlunda sätt än före Nepalresan. Alla mina garnnystan och restgarner har plockats fram och stickorna går varma. Har fått ihop en liten hög med sockor nu och fler hinner det bli. Hoppas att de ska värma små frusna barnafötter sedan. Kul är det dessutom.

Tecken av kärlek

Skrev ett blogginlägg i september om att välja väg, men det är inte alltid så lätt att följa det man bestämt sig för.

Har den senaste tiden inte känt för att fotografera och vid de tillfällen som jag ändå gjort det så har det inte blivit något bra heller. Funderade på att lägga av helt och hållet, inte göra något mer försök ens. Varför anstänga sig då det inte känns kul tyckte jag.

I morse då jag och hunden tog vår sedvanliga morgonpromenad så gick jag fortfarande och funderade på det, det var så vackert i alla träd med snö och frost men jag hade lämnat kameran hemma och tyckte nog att det var lika bra..................ända tills jag kom fram till stället som jag fotograferat som symbol för att välja väg.http://www.fotosidan.se/blogs/magganfs/36560.htm#comments

Jag stannade upp och undrade om det var någon som ville sända mig ett tecken eller budskap, hade inte kameran med mig men återvände på en ny hundpromenad nu på lunchen och tog en bild.

Jag kanske behåller kameran ett tag till och gör några nya försök att fotografera, behöver ju inte ha så bråttom.

Tog en tripp över till Tallinn.

Om man besöker Tallinn så föreslår jag att man också besöker Ryska marknaden där. Kul att gå runt och titta på allt som är till salu, även om man kanske inte köper så mycket. Jag fastnade framör den här montern.

Lite synd att alla kameror var bakom glas så att det blev blänk i alla bilder.

Nu är det inte bara fotoutrustning som säljs där, vi gjorde ett fynd med syltad pumpa och god ost.

Sedan kan man ekipera sig med lite chica kläder.

Även verktygslådan kan få lite påfyllning.

Sedan finns det mycket, mycket mer att se och fotografera i Tallinns gamla stadsdel, men det tar vi en annan gång.