De kommo från öster, och Lilla Bocken Bruse.

Vi såg dem på långt håll, det såg ut som om det var en kamelkaravan som kom vandrandes över öknen.

De hade gått långt och hade lång väg kvar.

De kom närmare och närmare, då ser jag att det är en flock kor.  Undrar så vad som fått dem att komma på tanken att korsa den torra öknen.

Hur har de fått nys om att på andra sidan all den här sanden så finns det grönt gräs.

Regnskuren som kom på morgonen har gjort att det grönskat rejält på några timmar.

Fåren och getterna har rejält med bete.

Se där, där kommer den Lilla Bocken Bruse. Han trippar så fin över bron. Ta inte mig sa Lilla Bocken Bruse och försvann iväg till sina väner på sätern för att äta sig mätt.

Jag beundrar alla skiftningar som blir av sol och skugga.

Under tiden vi tittade på Lilla Bocken Bruse och färgskiftningarna i sanden så hittade de vandrande korna ner till sitt mål, de hägrande gröna gräset.

titta där en...…….ja det är nog en fågel.

Även om det är grönt på några ställen här så är det nog ändå en trakt där kamelen gör sig bäst.

Håller med mig.

                                                               föregående --- nästa

Vad skulle vi till Agra och göra.

Alla som varit där vet nog vad målet för trippen till Agra var. Det finns ju en alldeles speciell sevärdhet just där, en som jag länge velat se och nu när chansen öppnade sig så tog jag den naturligtvis. Världsarv är det dessutom och det är inte så förvånande att detta vackra bygge blivit upptaget på den listan.

Det vi nu ska besöka är alltså Taj Mahal ett otroligt vackert mausoleum som mogulhärskaren Shah Jahan  lät uppföra över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal.

Vi har först kört genom själva Agra och den bebyggelse där ortsbefolkningen bor, det är inte lika flott och välordnat i den delen av stan men så närmar vi oss floden Yamuna River och vår guide utbrister mycket förvånat "det är vatten i floden". Tydligen brukar det vara ont om vatten och stora sandbankar brukar vara i dager där folk håller på och tvättar kläder.

Nu är det vattenbufflarna som njuter av svalkan i floden.

När vi så kommer fram till dagens första mål så får vi veta att man inte får åka ända fram men har man svårt att gå så finns det små elbilar som kör dit eller så kan man ta en tur efter en kamel.

Vi är spänstiga så vi går. Vägen är kantad av försäljare.

Förbudsskylten verkar täcka in det mesta. Jag undrar lite smått varför man inte får ta med sig böcker dit in och även varför man inte får ha med sig filmkameran då det numera går att filma med de flesta kameror och mobiler.

Vårt vatten vi hade med oss fick vi lämna i bussen, det var förbjudet att ta med men när vi får våra biljetter så ingår det en flaska vatten (exakt likadan som vi har i bussen) och även ett par skoskydd.

Biljetten får vi inte behålla, när den ena delen är avriven vid ingången så samlas de andra delarna in. Undrar just varför, för de går ju inte att återanvända nu när de är iturivna.

Så nu är alla procedurer före säkerhetskontrollen avklarade så ställer vi oss i kön för att komma in. 

Många har tydligen cyklat hit.

Så äntligen är vi inne på området och ser det pampiga huset som är den stora porten till Taj Mahal. Det är byggt i röd sandsten.  Om de små kupolerna på taket sägs det att de representerar ett år vardera för de 22 år det tog att bygga Taj Mahal.  Bygget påbörjades 1632.

Vi är inte de enda västerländska turisterna här och med så många besökare som kommer hit, det är  2-3 miljoner besökare varje år, varav mer än 200 000 från utlandet, så borde vi inte väcka någon uppmärksamhet men ibland känns det som om vi blir lika uttittade som den mäktiga sevärdheten.

Vi överger platsen framför porten och går in på området och till trädgården som omger mausoleet.

Vi är inte direkt ensamma här.

Marmorkupolen som kröner graven är 35 meter hög och den är ungefär lika hög som byggnadens nedre del. Den del som ligger på toppen av kupolen ska symbolisera en lotusblomma och den förgyllda spiran kallas för Fial. Den var tidigare av guld men är nu av brons. Fialen toppas av en måne, vars spetsar pekar mot himlen, ett typiskt islamiskt motiv, men månens spetsar och fialens spets utgör även en treudd som påminner om en traditionell hinduisk Shivasymbol. Om du förstorar bilden så ser man att det på hela kupolen är en massa krokar. Vet inte vad de har för funktion men gissar på att det är något som används vid rengöring.

Många är det som poserar i den här ställningen, de vill fotograferas så att det ser ut som om de håller Taj Mahal i spiran.

Andra passar på att svalka sig lite.

Andra rättar till klädseln.

Mumtaz Mahal dog i samband med att hon födde sitt fjortonde barn och lär då ha bett sin make om tre saker varav det ena var att få ett vackert mausoleum byggt. Det löftet höll mogulhärskaren Shah Jahan  men inte det om att behandla sina fjorton barn lika.

Vi vandrar ner mot den vita byggnaden. Rengöring och målning av dammarna pågår.

Nu lockar det med ett besök uppe vid mausoleet.

Vi närmar oss byggnaden och ser den vackra dekorationen på lite närmare håll.

Innan vi får fortsätta så måste skoskydden sättas på här.

Efter en del trappor så är vi uppe vid själva Taj Mahal. En mycket liten besökare.

Där inne ska man vara tyst och man får inte fotografera heller men det där med tystnaden är det lite si och så med, för vakterna har visselpipa och det hojtas och ropas för fullt. Fotoförbudet är det inte så många som bryr sig om heller. Men det är mörkt där inne och jag avstår från att fotografera de två kistorna som ska symbolisera mogulen och hans favorithustrus grav. De riktiga gravarna lär ligga flera våningar under dessa.

Det är inte bara dammarna som underhålls utan själva mausoleet får då och då en ansiktslyftning.  Det går till så att en slags lera läggs på som en ansiktsmask.

Strax efter att Taj Mahal var färdigbyggt så av sattes mogulhärskaren Shah Jahan  av sin son och sattes i husarrest i Röda fortet. Hade han tur så fick han ett rum med utsikt mot floden och då borde han ha kunnat blicka ut över sitt bygge. Dit bort ska vi senare.

Vi strosar vidare i trädgården på området och tittar på lite folk och blir även uttittade själva.

Känns bra att vi var i farten så tidigt för om det var mycket folk här när vi kom så är det ändå mer nu.

Jag tar en sista bild innan vi lämnar området.

Från sand till strand.

Staden Dubai har vuxit fram ur sanden och även ur havet så det känns som en strandpromenad efter vår ökenutflykt kan vara trevligt att göra. Vi har inte så långt till stranden från där vi bor och om vi tycker att det är jobbigt att gå får vi till och med åka shuttle bus till systerhotellet som ligger vid stranden.

Men som sagt det var inte så långt dit så vi tar en promenad istället.

Ingen trängsel på den här stranden, nu ska vi utforska strandlivet lite närmare.

Även här byggs det en del. Förutom att det ligger ett alldeles nytt vattenlekland ute i vattnet så byggs det en ny pir där ett stort pariserhjul ska byggas. Naturligtvis ska det bli världens största.

Det byggs även på stranden.

Solstilarna varierar.

Den stående varianten såg lite jobbig ut.

Jag var inte ensam om att samla på vackra snäckor.Husen som syns i bakgrunden på bilden här ovanför ligger på Palmen som också är byggd ute i havet. En ny palm håller på att byggas en bit härifrån och den ska bli 50% större än den första Palmen.

På stranden finns det även kameler, det går bra att få en liten åktur om man vill.

Såg även några andra djur.

Palmerna som ska planteras vid något av alla dessa nybyggen levereras fullvuxna.

Nu vet jag när kamelen springer.

På vår ökensafari så fick vi en liten paus och bensträckare på en get-och kamelfarm.

Här mitt ute i öknen bor det en familj som lever på sina djur, frun sköter om getterna och mannen och sönerna kamelerna. Frun såg vi visserligen inte till men maken visade mer än gärna upp det senaste tillskottet i getfamiljen.

Den här lilla gynnaren är bara 2-3 dagar gammal. Jag blev erbjuden att hålla den men skonade den lilla geten från den upplevelsen. Den fick stanna hos husse.

När vi hälsat klart på getterna och kelat lite med den mjuka killingen så går vi över till kamelernas hagar.

Det börjar bli kväller och den här lilla kamelungen som bara är två dagar gammal är det sängdags för. Han vill hellre vara ute med sin mamma så det är en motsträvig unge som ska till inhägnaden. Det är sonen till ägaren som försöker leda in ungen men trots att mamman är med så vill den inte gå. Det slutar med att den blir buren in i fållan.

Det är inte farliga djur som gör att den ska in utan det kan bli kallt på nätterna i öken, det kan bli ända ner till -2 grader, i fållan är det skyddande väggar uppsatta.

Husse kommer också och ser till sina skyddslingar.

Lillen får en godnattpuss.Även den här lilla sötnosen frågade de om jag ville hålla men den såg ganska tung ut så jag nöjde mig några bilder.

Sedan var det dags för damerna som varit ute på bete att få komma in för natten.

De var ivriga och fulla av energi och nu fick jag se hur man får en kamel att springa...

...de tjoade och skuttade fram...

... det är bara att locka med lite mat så blir det full fart på dem.

Det var kul att se hur de liksom bugade för maten. Först ner och ta munnen full och sedan upp med halsen för att svälja.

Där lämnade vi kamelerna så att de fick matro och fortsatte vår färd ut i öknen.

Jag vet att de här kameldjuren kallas för dromedarer men här i Dubai så sa alla kamel och kamelfarm låter också bättre än dromedarfarm.

Det var inte dakarrallyt som kom farande.

Vi fortsätter vår färd i öknen, sanden synes oändlig och jag gör mitt bästa för att försöka få några bilder av den skumpande färden. Det svänger än hit och än dit och mitt försök att luta kameran mot instrumentbrädan misslyckas helt. Det är bara att försöka hålla den så stilla som möjligt och skjuta av.

Ser på bilspåren i sanden att vi inte är de första som åkt här. Även om vinden gör sitt bästa med att sopa bort dem och skapa nya mönster så syns de ändå.

Många fina mönster blir det i sanden.

Vi gör ett nytt stopp och här är det plats så att vi kan hoppa ur bilen.

Även om öknen verkar sträcka sig hur långt bort som helst och aldrig ta slut så ser jag här att det finns en ände. Långt där borta skymtar ett bergsmassiv fram.

Långt där borta kan man även se ett oljeborrtorn.

Plötsligt händer det något, vi står där och njuter av ödsligheten, tystnaden och lugnet och även känslan av att vara mitt ute i ödemarken med bara sanden och några kameler som sällskap. Då plötsligt känns det som om någon har flyttat motorvägen rakt ut i öknen och det är nästan som att ha hamnat mitt i en Åbergfilm. Som i Snowroller då skidgänget från Hökarängen plötsligt dyker upp och förstör friden. Visserligen skriker ingen, "Bästa svängen - Hökarängen". Fast om de skriker något så hörs det inte ut ur bilarna. Jag kan i alla fall se att det är ett gäng glada människor inuti bilarna.

Och som i ett slag är hela öknen fylld av bilar som svänger mellan sanddynerna.

Det var alltså inte något Dakarrally som drog fram även om man skulle ha kunnat tro det med all sand och farten de hade. Vissa bolag har bokningar i grupp och då är det en större samling bilar som drar iväg. På ett ögonblick var det över och bara några eftersläntrare syntes.

Tystnaden lägrar sig åter och kvar är bara spåren.

Vi drar vidare och det är fascinerande att se hur färger och skuggor förändras i de olika väderstrecken.

Vår förare Yousof berättar att nu ska vi åka och hälsa på hans gode vän som har en get och kamelfarm.